Samhälle Essä
Därför går nästa val att vinna på arbetslinjen
Svenska väljare ställer sig tydligt bakom arbetslinjen och att det är viktigt att fler försörjer sig genom arbete. Undantagen är Miljöpartiets och Vänsterpartiets sympatisörer. Det blir också tydligt att de borgerliga partierna kan vinna över S-väljare som tröttnat på bidragspolitik, skriver Svend Dahl.
1,3 miljoner kan inte försörja sig själva, konstaterar Svenskt Näringsliv i en nyutkommen rapport. Det handlar om personer i arbetsför ålder (20–64), som varken studerar med studiestöd, är företagare eller har en lön på minst 15 500 kronor före skatt i månaden. Rapporten visar också att det bara är fyra miljoner svenskar som är helt självförsörjande.
Det innebär att fyra av landets tio miljoner invånare tvingas stå för för både sin egen och övriga samhällets försörjning. Det är i längden en samhällsekonomisk orimlighet. Men det innebär också att 1,3 miljoner går miste om den tillfredsställelse som ligger i vetskapen om att man kan stå på egna ben.
Att kunna försörja sig själv är starkt kopplat till vår idé om ett gott liv, men också till en grundläggande känsla av att göra rätt för sig. Det blir tydligt i den undersökning av attityderna till arbete och bidrag som undersökningsföretaget Demoskop nyligen gjort på uppdrag av Timbro.
På frågan om hur viktigt det är att kunna försörja sig själv genom arbete svarar 85 procent av de tillfrågade att det är mycket viktigt. Siffrorna är höga i alla åldersgrupper och oavsett partisympati. Exempelvis svarar 91 procent av moderater, 88 procent av sverigedemokrater och 80 procent av socialdemokrater att det är ”mycket viktigt” för dem att ha ett arbete att gå till och kunna försörja sig själv.
Det enda undantaget är egentligen miljöpartisympatisörerna, där endast 62 procent svarar att det är mycket viktigt.
Värdet av en egen försörjning är något som förenar svenskarna. Sett till partipolitiken var det ett viktigt skäl till varför Alliansens arbetslinje vann ett sådant stöd bland väljarna i valen 2006 och 2010, och fick många som aldrig tidigare röstat på Moderaterna att göra det.
Men det understryker också det ekonomiska och moraliska misslyckande som ryms bakom de 1,3 miljoner svenskar som idag saknar egen försörjning. Givet hur viktigt vi anser att det är att kunna försörja oss själva, är det anmärkningsvärt att problemen med bidragsberoende så ofta tonas ned i den politiska debatten eller förvandlas till en konfliktfråga mellan vänster och höger.
När Demoskop ställer frågan om hur viktigt man anser att det är att andra försörjer sig själva genom arbete svarar 78 procent att det är mycket viktigt. Men bakom denna siffra finns en tydlig skillnad mellan höger och vänster.
Läs också:
Bland de som sympatiserar med Moderaterna svarar 94 procent att det är ”mycket viktigt” att andra försörjer sig själva genom arbete. Bland Sverigedemokraternas sympatisörer är siffran 89 procent och bland Kristdemokraternas 86 procent.
På politikens vänstersida är siffrorna betydligt lägre. 70 procent av dem som stödjer Socialdemokraterna tycker det är mycket viktigt att andra försörjer sig själva genom arbete. Men allra mest anmärkningsvärt är att endast 44 procent av Vänsterpartiets sympatisörer och 43 procent av Miljöpartiets väljare tycker det är mycket viktigt.
Mönstret upprepas när Demoskop ställer frågan om synen på relationen mellan lön och bidrag. 76 procent av de tillfrågade instämmer i påståendet “lönen efter skatt borde alltid vara klart högre än de bidrag man kan få utan att arbeta”.
På högersidan instämmer 95 procent av M-sympatisörerna, 96 procent av KD-sympatisörerna och 93 procent av SD-sympatisörerna i påståendet. Bland väljarna till vänster är stödet för denna uppfattning väsentligt lägre. 55 procent av S-sympatisörerna, 59 procent av MP-sympatisörerna och endast 34 procent av V-sympatisörerna instämmer i att lönen efter skatt alltid borde vara klart högre bidragen.
21 procent av V-väljarna och 9 procent av MP-väljarna tycker rentav att skillnaden mellan lönen efter skatt och de bidrag man kan få utan att arbeta borde vara mindre än idag.
Demoskop har också ställt frågan om lön och bidrag i relation till möjligheterna att minska utanförskapet. På frågan om vad som skulle vara bäst för att att minska utanförskapet i Sverige menar 56 procent av de tillfrågade att ”öka skillnaden i inkomst efter skatt mellan arbete och bidrag” är rätt väg att gå. Endast 16 procent svarar att skillnaden mellan arbete och bidrag borde minska.
Även här syns betydande skillnader mellan väljarna som står till höger respektive vänster. 78 procent av M-väljarna, 82 procent av KD-väljarna och lika många av SD-väljarna pekar på vikten av att öka skillnaden mellan arbete och bidrag för att på så sätt minska utanförskapet.
Bland S-väljarna menar 29 procent att skillnaden mellan arbete och bidrag bör öka, medan 30 procent menar att den bör minska. Bland MP-väljarna vill 38 procent minska skillnaderna mellan arbete och bidrag och bland V-väljarna menar hela 52 att minskade skillnader mellan arbete och bidrag är att föredra om man vill minska utanförskapet.
Sannolikt bör man, åtminstone delvis, förstå skillnaderna mellan höger och vänster i fråga om synen på bidragsberoende som ett uttryck för missriktad välvilja. Även om man för egen del ser betydelsen av egenförsörjning, vill man inte ställa krav på personer som uppfattas ha en socioekonomiskt svagare ställning. Men även en rädsla för att förknippas med Sverigedemokraterna, om man påtalar att bidragsberoende framförallt är resultatet av en misslyckad invandrings- och integrationspolitik, lär ha betydelse för de vänsterlutande väljarnas ställningstaganden.
Vi vet också från en tidigare undersökning att personer som sympatiserar med partier till vänster i större utsträckning underskattar omfattningen av problemen.
Konsekvensen blir dock att det man för egen del anser vara viktigt för ett gott liv – en egen försörjning – hamnar utom räckhåll för andra.
Det finns bland svenska väljare ett utbrett stöd för arbetslinjen. Även om frågan rymmer stora skillnader mellan väljare som står till höger respektive vänster är det viktigt att notera att det även bland socialdemokratiska väljare finns ett betydande stöd för en stärkt arbetslinje.
Det innebär att en borgerlighet som går till val på att minska utanförskapet och stärka arbetslinjen har goda möjligheter att flytta väljare över blockgränsen. Det gällde 2006 och 2010 och det gäller fortfarande.