De fruktar vaccinet mer än smittan

En vårdag 2016 får jag en meddelandeförfrågan på Messenger från en person som jag inte känner. När jag klickar upp meddelandet är det kort och koncist. ”Jag vill bara meddela att vi vet vem du är och du är härmed blockerad från vår Facebookgrupp.” Någon dag innan har jag skrivit en ledartext om vaccinationer och det är det som ligger bakom uteslutningen.

I antivaccinationsvärlden visas varken journalister eller vaccinpositiva någon barmhärtighet. Särskilt inte vaccinpositiva journalister. Det är inte första gången något liknande sker. Men det är en av de sista. Jag lär mig min läxa och efter en tid skapar jag ett nytt anonymt Facebookkonto för att kunna följa de resonemang, konspirationsteorier och mytbildningar som sprids runt vacciner. Det är en lika skrämmande som fascinerande värld att besöka.

I slutna antivaccingrupper, såväl svenska som internationella, ges känslor och privata upplevelser samma, eller större, tyngd än artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Traditionell medicinsk forskning anses vara styrd av Big Pharma. Bill Gates, vars internationella stiftelse arbetar för att ge fattiga människor i utvecklingsländer tillgång till vaccin, målas upp som den värsta av mörkermän. Där finns inget utrymme för diskussion eller nyanser. Det är svart eller vitt. Vaccin är svart som natten.

I de här grupperna samlas alla möjliga sorters människor, kvinnor och män, äldre och yngre. Den enda gemensamma nämnaren tycks vara en förkärlek till alternativmedicin som homeopati, vitaminkurer eller kolloidalt silver.

”Vaccin försämrar barnens immunförsvar avsevärt”, skriver någon. En annan person ger en förälder till ett barn med allvarlig förkylningsastma rådet att strunta i kikhostevaccin och i stället ”lägga om kosten”. En tredje räknar upp innehåll som enligt vederbörande finns i princip alla vacciner, som kvicksilver (falskt, för trettio år sedan användes en sorts kvicksilverförening som konserveringsmedel i vissa vacciner men inte längre), kylarvätska (falskt), celler från aborterade foster (också det falskt) och en massa andra saker. 

Alla är överens. Alla bekräftar varandra. De har funnit sanningen. 

Barnavårdscentralerna möter fler tveksamma föräldrar

Hösten 2020 märks en ökad aktivitet bland vaccinmotståndarna. Under året har det i flera av grupperna publicerats återkommande inlägg som ifrågasätter att covid-19 är en pandemi och att dödligheten skulle vara högre än vid vanlig influensa. I stället hävdas att corona är en rökridå för att införa globalistisk politik och ”den nya världsordningen”.

När det kommer signaler om att läkemedelsbolagen närmar sig lanseringen av coronavaccinet höjs tonen ytterligare. Det startas namninsamlingar och uppmanas till protester mot massvaccinationer och slås fast att det är ett brott mot mänskliga rättigheter om framtida krav på vaccinationsintyg för resor skulle bli verklighet. Tillfälle tas också att utnyttja den uppkomna situationen och de naturliga frågeställningarna runt det snabbt framtagna coronavaccinet. Det  sprids oro även runt de väl beprövade och säkra vaccinationerna i det svenska allmänna vaccinationsprogrammet. Vaccin som vaccin. 

Om man utgår ifrån vaccinationsgraden i det allmänna vaccinationsprogrammet är det än så länge förhållandevis få som säger nej till vaccin i Sverige i jämförelse med andra länder. Men BVC-personal vittnar om att betydligt fler föräldrar än tidigare uppger att de känner en viss tvekan. Och antivaccinationspropagandan är en lömsk samhällsinfiltratör. Den smyger fram underifrån och greppar tag i individer via slutna sällskap på internet.

Oroliga människor möts av värme och gemenskap. Kommunikationen sker på ett emotionellt plan, långt ifrån myndigheternas torra vetenskapliga upprabblande av fakta eller BVC:s förnumstighet. Känner du i hjärtat att det är fel att sticka en nål i din bebis och spruta in en massa ämnen med läskiga latinska namn? Ja, då är det rätt. Du vet bäst. Så enkelt och självklart. 

Det är i huvudsak för att skydda dem, varav många inte kan vaccineras, som flockimmunitet är så viktig.

Det faktum att människor i Sverige innan det fanns tillgängliga vacciner dog och skadades för livet av sjukdomar som i dag är relativt ovanliga, som mässling, TBC och polio tycks inte nå fram. I stället vittnar många om att ”jag hade minsann mässlingen som barn och jag lever”. Därmed är det bevisat att vaccinationer inte behövs. 

Det är sant att alla som blev smittade eller sjuka inte drabbades hårt. De flesta återhämtade sig relativt snabbt. Men i vissa ålderskategorier, särskilt om det fanns andra sjukdomar i bakgrunden eller ett bristande immunförsvar, var och är riskerna för allvarliga komplikationer stora. Det är i huvudsak för att skydda dem, varav många inte kan vaccineras, som flockimmunitet är så viktig. För att vi ska få flockimmunitet och därmed kunna sätta stopp för spridning av virussjukdomar behöver en stor andel av befolkningen vara immun. Helst över 90 procent. Att massvaccinera är att medvetet bygga upp denna immunitet. Lyckas man inte finns risken att smittan snabbt börjar spridas igen. 

Det är vad som har skett på vissa håll efter att uppgifter om att MPR-vaccinet, som ges mot mässling, påssjuka och röda hund, orsakar autism hos barn började cirkulera i slutet av 90-talet. Den brittiska läkaren Andrew Wakefield publicerade 1998 en studie i den ansedda medicintidskriften The Lancet som indikerade att det fanns ett samband mellan MPR-vaccin och autism. Efter att det framkommit att Wakefield var jävig och att han manipulerat data drogs artikeln tillbaka. Wakefield fråntogs dessutom sin läkarlegitimation.

Under åren som gått har omfattande studier, både nationella och internationella, helt kunnat avfärda att MPR-vaccinet kan leda till autism. Men det hjälper inte. 2021 fortsätter myten att spridas i de stängda Facebookgrupperna och på populära pseodovetenskapliga sidor som Vaccin.me och Newsvoice. 

I Sverige har konsekvensen blivit ett antal mässlingsutbrott. Än värre ser ut i flera andra länder. 2018 rapporterade Världshälsoorganisationen, WHO, att antalet mässlingsfall i världen ökat med 300 procent på bara ett år. Ett av de största skälen var en ökad skepsis mot vaccin. 2019 valde WHO därför att lista motstånd mot vaccin som ett av de största hoten mot global hälsa. 

Allt fler öppnar för vaccinationstvång

Det tilltagande vaccinmotståndet har också fått tolv europeiska länder att införa obligatorisk vaccination. Vilka vaccin det handlar om och vilka som måste vaccinera sig ser lite olika ut från land till land. I Italien är det sedan 2017 till exempel obligatoriskt för alla förskole- och skolbarn att vaccineras mot mässling. Inget barn får gå i förskolan om det inte är vaccinerat och föräldrar till ovaccinerade skolbarn får betala straffavgifter. I Tyskland måste alla barn och all personal född efter 1970 som går eller arbetar i förskola eller skola samt all sjukvårdspersonal vara vaccinerade mot mässling. Den som inte vaccinerar sina barn riskerar böter på uppemot 30 000 kronor. 

– Vaccinationsplikt är till för att skydda hälsan för alla i samhället, sade den tyska hälsoministern Jens Spahn (CDU), i en intervju i den tyska TV-kanalen ARD 2019.

Än så länge finns inget tvång i något land att vaccinera sig mot covid-19. Men frågan diskuteras på allvar. Bland annat i Schweiz där vaccinmotståndet är utbrett. I den schweiziska dagstidningen Neue Zürcher Zeitung sade hälsoministern Alain Berset i december att han kan tänka sig att införa obligatorium bland annat för anställda inom sjuk- och äldrevård. De som inte vill ta sprutan får hitta ett annat jobb. 

Liknande tongångar har hörts från svenska Moderaterna. I mitten av januari krävde partiledaren Ulf Kristersson att regeringen ökar trycket på att personal som arbetar inom sjukvård och äldreomsorg vaccinerar sig. I ett pressmeddelande skrev partiet att de som inte ville vaccineras borde överväga att byta anställning alternativt omplaceras. 

Det är inte första gången Moderaterna agerat för att öka vaccinationsgraden. Hösten 2017 motionerade den dåvarande riksdagsledamoten och tidigare partisekreteraren Sofia Arkelsten om att göra det allmänna vaccinationsprogrammet obligatoriskt. 

”Det är uppenbart att visst vaccinmotstånd är organiserat, även om det rör sig om få men högljudda individer, men de sprider desinformation som är direkt farlig. Ett litet antal föräldrar vägrar att vaccinera sina barn och skyddar dem alltså inte från de nio farliga sjukdomarna. De utsätter också andra människor för fara när de motverkar förebyggande av smitta. Detta skapar lidande och utsätter barn för onödig fara. Därför bör riksdagen ge regeringen tillkänna att det allmänna vaccinationsprogrammet ska vara obligatoriskt”, argumenterade Arkelsten. 

Motionen avslogs. Men frågan lever kvar i partiet. I alla fall hos en del av medlemmarna. Hösten 2019 motionerade återigen en moderat riksdagsledamot, denna gång Åsa Coenraads, i frågan. 

”Idag växer ett motstånd mot vaccinationer och hetsen att inte vaccinera sina barn sprider sig på nätet där vetenskapliga felaktigheter om att rätt kost och holistiskt levnadssätt skulle göra barn starka och friska. Att inte vaccinera sina barn är att utsätta andra barn för smitta och sjukdom helt i onödan. Allmänna vaccinationsprogrammet bör vara obligatoriskt för alla barn i Sverige”, skrev Coenraads.

Inte heller den gången blev det någon lagändring. Vilket inte är konstigt, och inte bara för att riksdagsmotioner sällan röstas igenom. Vaccinationsplikt är en känslig fråga. Inte minst ur ett politiskt perspektiv. Att kräva att människor vaccinerar sig eller sina barn skulle vara ett ingrepp i enskildas självbestämmanderätt och uppfattas av många som en kränkning av personlig autonomi. Samhället ställs mot individen. Friheten mot folkhälsan. Att företrädare för ett parti som Moderaterna vars ideologi i hög grad bygger på att människor skall ta eget ansvar kräver att staten ska ingripa kan också ses som lite märkligt.

Men Åsa Coenraads anser att vaccinationsplikt behövs – i alla fall när det kommer till det allmänna vaccinationsprogrammet. Det är ingen enkel fråga rent ideologiskt, men för henne och en del av hennes moderata partikamrater är detta ett område där man anser att enskildas frihet att inte vaccinera sig riskerar att allvarligt inskränka andras frihet att röra sig i samhället. Därför bör staten ta över ansvaret från individen. 

– Det sprids allvarliga fake news i trollfabriken och det bör vi inte blunda för. De som inte kan vaccinera sig riskerar att bli väldigt sjuka. Vi ser också, i och med den ökade globaliseringen att smittorna rör sig över stora avstånd och i många fall ökar samtidigt som vaccinationsgraden minskar inom vissa grupper. Om fler blir sjuka innebär det dessutom inte bara onödigt lidande, utan också ökade kostnader för samhället. 

– Då är det rimligt att kunna ställa politiska krav.  

Coenraads jämför bland annat med språktest och intar samma ståndpunkt som hälsoministrarna i Tyskland och Schweiz när det kommer till arbetsgivares rätt att kunna begära immunitet av sina anställda.

– Man kan vägra att vaccinera sig, men då får man ta konsekvenserna av det. Det bör inte vara arbetsgivarens ansvar att hitta nya arbetsuppgifter om någon säger nej. De vaccinationer som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet är i dag är beprövade och säkra, säger hon.

Läs också:

Förskoletvång är inte för barnens bästa

Malin Lernfelt

Livet – inställt på grund av rådande omständigheter

Amanda Broberg

En helt annan syn på vaccinationsplikt har den liberala författaren och ledarskribenten Mattias Svensson. I decennier har han skrivit om och argumenterat för den enskilda människans rätt att så långt det är möjligt slippa begränsas av statliga pålagor.  

– Vad hände med att sådana frågor bör vara familjens beslut? Är det bara viktigt i frågor där man håller med Moderaterna? Min åsikt är att staten bör förhålla sig skeptisk till att tvinga folk även om intentionerna är goda. Vill man göra undantag från den principen krävs väldigt tunga argument. När det rör den egna kroppen måste människor få ha utrymme att göra fel. 

”Vaccinationstvång är en urbota dum idé.”

I Mattias Svenssons ögon vore vaccinationsplikt mest av allt ett drakoniskt sätt att tvinga folk till lydnad än motiverat av hälsoskäl. Han menar också att om arbetsgivare ges rätt att ställa krav på vaccination kan det få sociala konsekvenser. 

– Som arbetstagare är man redan i underläge och tvingad att underkasta sig vissa saker. Ytterligare krav som innebär att folk måste ta sprutor leder inte till någon förtroendefull relation. Jag anser överhuvudtaget att det är negativt att man tillåter den typen av kontrollkultur att sprida sig. Det är likadant med krav på utdrag ur brottsregistret, det bör användas restriktivt annars kan det få oerhört allvarliga konsekvenser, säger han.

Enligt Svensson vore en vaccinationsplikt också ett sätt att snarast adla antivaccinationsrörelsen och skapa martyrer. Fler än i dag skulle komma att känna sympati för människor som vägrar vaccin även om dessa har fel i sak. Samhället skulle kanske vinna ett slag, men förlora kriget mot smittorna. 

– En hel del av dem som säger nej till vaccin har en reellt dålig erfarenhet av vården i grunden. Då är bemötande jätteviktigt. Vill man få människor att lyssna och göra rätt är tvång ett bevisat dåligt sätt som nästan alltid får motsatt effekt. Det leder till att identiteten som någon som är tvärtemot och befinner sig i konflikt med myndigheterna stärks. 

På liknande sätt resonerar barnläkaren Mats Reimer som länge varit en av landets mest tongivande röster i kampen mot pseudovetenskap. Han menar att tvång späder på skepsis och att vi redan har så hög vaccinationsgrad att det inte skulle vara motiverat med en tvingande lagstiftning. 

– Vaccinationstvång är en urbota dum idé. Svenska barn har aldrig varit så väl vaccinerade som i dag. Men samtidigt är det så klart problematiskt när medier som SR blåser upp vaccinmotståndet och ger deras argument samma tyngd som vetenskap eller när tidningar skriver spekulativt om bieffekter i fall där det inte är klarlagt om det är vaccinet som orsakat skada. Som när programmet Kaliber spred tveksamhet runt HPV-vaccinet Gardasil för några år sedan. 

Mats Reimer menar att det, i alla fall i ett globalt perspektiv, inte är antivaccingrupperna, utan det religiöst motiverade vaccinmotståndet som är det största hotet. I Afghanistan och Pakistan sker det till exempel återkommande att sjukvårdspersonal med uppdrag att vaccinera dödas av talibaner. I Sverige har finns det problem i en del utsatta områden, där människor lever i relativt slutna enklaver. Bland annat inom den somaliska gruppen i Tensta och Rinkeby, där många har mer kontakt med somalier i London – där vaccinmotståndet är utbrett – än med majoritetssamhället i Sverige. I befolkningen som helhet är förtroendet för sjukvården och dess rekommendationer dock stort enligt Reimer.

Säkert har han rätt. Mats Reimer är trots allt mer påläst i frågan än de flesta. Samtidigt kryper det av oro i kroppen när jag hör min bror barnläkaren berätta om vaccinskeptiska familjer som kommer in med sjuka ovaccinerade barn till sjukhuset och riskerar att smitta bebisar som inte hunnit få vaccin eller barn med nedsatt immunförsvar.

Klumpen i magen växer i takt med att föräldrar i de slutna Facebookgrupperna peppar varandra för att stå emot BVC:s vaccinationsrekommendationer, när hundratals sluter upp bakom de mest halsbrytande påståenden om att vaccinerna samverkar med 5G för att kontrollera människor och det hävdas att friska 25-åringar dött i covid-19 för att de inte ätit tillräckligt med vitamintillskott. 

Om vi inte agerar mot charlatanerna inom antivaccinrörelsen nu vad kommer det att innebära i framtiden? Om fem eller tio år? Var går gränsen för när friheten bör väga tyngre än folkhälsan och tvärtom? Hur skall vi prioritera? Pandemin har aktualiserat frågor som politiken måste våga svara på innan det är för sent. 

– De här människorna tror att de kan välja mellan vaccin och inte vaccin, säger min bror barnläkaren. Men så är det inte. De kan välja mellan vaccin och risken för att bli allvarligt sjuka. Samtidigt ökar de risken för andra.

Så är det. Vaccinmotståndarna kan kasta ut och blockera sådana som mig från sina slutna rum så mycket de vill. Men de kan inte blockera smittan om – när – när den kommer till deras ovaccinerade bubbla.