Johan Lundberg: De totalitära vill tysta varandra

Under flera månader har det pågått diverse kampanjer för att bojkotta höstens bokmässa i Göteborg. Det senaste tilltaget var – när detta skrivs – poeten Athena Farrokhzads brev för att övertala utländska författare att ställa in sina deltaganden vid mässan. Anledningen till bojkott är förstås att tidningen Nya Tider tillåtits att delta som utställare, med en egen monter.

Jag misstänker att de flesta besökare på bokmässan – i likhet med mig – aldrig hade hört talas om denna tidning, innan diskussionerna om dess bokmässedeltagande inleddes för drygt ett år sedan.  I det avseendet är förstås alla dessa kampanjer kontraproduktiva och få torde vara nöjdare över dem än redaktörerna på Nya Tider som fått all den publicitet de kunnat önska sig.

Å andra sidan kan man ge de bojkottande författarna rätt i att yttrandefriheten inte är hotad för att en publikation eller ett förlag hindras från att delta vid bok- och biblioteksmässan. Det är inte en mänsklig rättighet att ha en monter på en bokmässa. Vad som hotar yttrandefriheten är däremot om staten förbjuder tidningen i fråga att ges ut.

Samtidigt kan man tycka att det är lite märkligt att en rad författare som i andra sammanhang profilerat sig som försvarare av det fria ordet är så starkt engagerade i att förbjuda framförandet av åsikter som må vara aldrig så obehaglig och udda. Yttrandefriheten finns knappast till för att skydda att man ger uttryck för åsikter som alla delar.

Så länge som jag kan komma ihåg har kommunisten och mångmiljonären Lasse Diding haft en monter på bokmässan i egenskap av ägare av och representant för Hotell Gästis i Varberg med tillgörande ”Leninbad” och bibliotek. I hans monter har det delats ut ansiktsmasker i hårdpapp föreställande den av Diding så högt beundrade massmördaren Lenin.

Borde Diding förbjudas att delta på bokmässan? Nej, menar jag. Och jag förmodar att de som skrivit under uppropet om att bojkotta bokmässan håller med mig. Ingen av dem har mig veterligen yrkat på något förbud mot att Diding eller några andra uttalade kommunister deltar i mässan.

Anledningen till att jag anser att Diding bör få delta, om han så önskar, är att det i ett samhälle som Sverige, med yttrandefrihet och akademisk frihet, finns möjlighet att bemöta stolligheter om förträffligheten hos kommunismen, fascismen, nazismen och andra ismer som syftar till världsherravälde och som i kampen för att nå dit vill inskränka sådant som just akademisk frihet och yttrandefrihet. Så länge som man har goda argument mot diverse kommunisters och nazisters idéer om det renande våldet, om vikten av att skapa ett fullkomligt homogent samhälle där alla avvikelser och meningsskiljaktigheter utplånats, ser jag inga problem med att dessa ideologiers tankegods dryftas offentligt.  För min del kan detta gärna ske på bokmässan I Göteborg. Men ifall nu någon finner den miljön olämplig, tycker jag att vederbörande bör vara konsekvent och säga nej till såväl vänsterextremism som högerextremism.

Det är i detta sammanhang intressant att Athena Farrokhzad själv har bekänt sig till en av dessa totalitära ideologier. I samband med sitt sommarprogram I P1 2014 beskrev hon sig som kommunist och poängterade vikten av att ”vi måste beväpna oss” och ”störta regeringen”. Några år tidigare väckte hon uppmärksamhet i Norge genom att strax efter Breiviks terrordåd tala sig varm för ”den förtrycktas motvåld” (dock inte syftande på den enligt hans egen självförståelse förtryckte Breivik).

Det ter sig således en smula märkligt att yrka på bojkott av bokmässan med hänvisning till att där förekommer utställare med den sorts totalitära tankefigurer som man själv i andra sammanhang hyllar. Samtidigt finns det någonting följdriktigt över att det så ofta är människor med just den sortens idéer som är de mest engagerade i att i olika sammanhang upprätta åsiktsförbud och frammana konflikter.