Debatt: Ett fritt samhälle förutsätter en fri ekonomi
Marknadsekonomins globala seger har besegrat fattigdom världen över. De senaste 30 åren har en miljard människor gått från det som kallas relativt välstånd till nära fem miljarder i dag. Fattigdomen må vara besegrad i region efter region, men den är ännu inte övervunnen. För att nå dit krävs fortsatt ekonomisk tillväxt och mer marknadsekonomi.
Vänstern som ständigt har bekämpat globaliseringen, marknadsekonomin och den fria handeln har aldrig velat dra lärdom av sina egna misslyckanden och marknadsekonomins framgångar. De klamrar sig ibland fast vid Kuba eller Venezuela, med allt mindre entusiasm ju mer som det skrivs om deras misslyckanden, och i de regimer som de antingen hyllar eller passivt accepterar som motkrafter till den globala marknadsekonomin.
I arabvärldens stängda och korrumperade samhällen växer fattigdom och främlingskap, men inte välstånd och kunskap. Där marknadsekonomin inte har nått råder fattigdom och förtryck, med regimer som motsätter sig människors frihet. Den fria världens marknadsekonomier präglas av sociala framsteg, teknisk utveckling och respekt för individen. Allt kanske inte är till det bästa, men utvecklingen pågår, samtidigt som stagnationen och fattigdomen är verklighet i världen bortom globaliseringen.
Där marknadsekonomin inte har nått råder fattigdom och förtryck, med regimer som motsätter sig människors frihet.
Det är mot den bakgrunden man ska se dem som återkommande kräver protektionism och ökad politisk styrning. Inte bara till vänster, utan också nu när den tidigare moderaten och kristdemokraten Anders Wijkman och socialdemokraten Ulf Dahlsten i DN vädjade om en politik mot ”den ohämmade kapitalismen”.
För det första är marknadsekonomi inte ohämmad. Den bygger på lagar och regler, på individens rätt och på rättsstatens säkerhet. Det är det som skapar en marknad.
För det andra är det i länder som Kina och Ryssland som kapitalismen är ohämmad. Där finns ingen marknadsekonomi, utan bara den politiska maktens godtycke – i Ryssland plutokratins och i Kina kommunistpartiets. Noterbart nog framhävde just Anders Wijkman den kinesiska diktaturen som ett exempel på var man kan få saker gjorda i klimatpolitiken. Ett land som bidrar till den största utvecklingen av CO2-utsläpp.
För det tredje bygger marknadsekonomin inte på någons makt utan på allas. Det är den enskildes rätt att välja, forska, utveckla idéer, pröva, konkurrera, äga och sluta avtal. Marknadsekonomin respekterar individen och den enskilda människans förmåga framför makthavares övertro på sin egen förmåga att styra andras liv.
För det fjärde innebär marknadsekonomin en ständig förändring. Ny kunskap, ny musik, ny design, nya varor och tjänster liksom nya tankar och ny teknologi. Marknadsekonomin är ett uttryck för människans förmåga att bryta sig ut ur den politiska maktens uppfattningar om vad som är rätt och bygger istället på individens rätt att välja och förändra. Dag efter dag utan något slut. Så är människan formad.
Marknadsekonomin respekterar individen och den enskilda människans förmåga framför makthavares övertro på sin egen förmåga att styra andras liv.
Rätten över makten, istället för makten över rätten. Respekten för människans sökande och förmåga att pröva nya vägar. Toleransen mot var och en, eftersom samhället och ekonomin är summan av alla. Den civilisation som följer av att en fri ekonomi ger en fri och mångfaldig kultur, forskning, debatt och ett samhälle större än staten. Det är marknadsekonomins värden. Större än potentaters beundran för sin egen vision, större än den enskilda människan. Därför har den skapat både rikedom och civilisation.