Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Ett år för friheten på barrikaderna

Smedjan firar ett år och ser tillbaka på ett år av framgångar. Nu blickar vi fram mot ett valår och ett medielandskap i hastig förändring. Medan övriga samhällsdebattörer ställer in sig på att driva valrörelse rustar sig Smedjans redaktion för att vara deras dåliga samvete.

Tiden går. I dag är det ett år sedan nya Smedjan såg dagens ljus. När gamla Smedjan lade ned 2005 var det för att den var före sin tid. Från att ha varit ett pappersmagasin, först under namnet Marknadsekonomisk Tidskrift och sedan det numera välbekanta Smedjan, övergick den till digitalt format de sista åren. Då var webbmagasin ett okänt fenomen.

I dag är det annorlunda. Många uppskattar förvisso fortfarande pappersformatet av nostalgiska skäl, men för såväl tidskrifter som dagstidningar dominerar det digitala formatet. Särskilt i det senare fallet upplevs ofta innehållet som gamla nyheter redan innan trycksvärtan hunnit torka.

Det mesta som står i morgontidningen har man redan hunnit läsa på nätet kvällen innan. Nyhetsflödet och samhällsdebatten snurrar, på gott och ont, allt snabbare. För de stora pappersdrakarna är det givetvis en utmaning, för en liten snabbfotad webbtidskrift rentav en fördel.

Hur har det då gått för den återuppståndna Smedjan under dess första år? Ganska bra, om vi får säga det själva. På några månader etablerade vi oss som en av de mest inflytelserika opinionsbildningsredaktionerna i Sverige, baserat på genomslaget i sociala medier, i nivå med de största borgerliga tidningarnas ledarredaktioner.

Några Hummerknivar kommer vi aldrig att göra anspråk på.

Även genomslaget i traditionella medier har varit stort. Sofie Löwenmarks granskning av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor uppmärksammades på såväl nyhets- som ledarplats över hela landet och resulterade till och med i att minst en av de granskade mottagarorganisationerna fick indragna bidrag.

Betyder detta att vi kan luta oss tillbaka och vila på lagrarna? Knappast. I det nya medielandskapet är man aldrig bättre än sin senaste publicering. Läsarna är inte längre lojala, som de var på de gamla pappersprenumerationernas tid. Tröttnar de drar de vidare. De sociala medieföretagen har stor makt över den verklighet vi och andra publicister har att navigera i. I likhet med våra konkurrenter försöker vi för närvarande skaffa oss en överblick över vad Facebooks förändrade algoritm innebär för våra möjligheter att nå ut till läsarna. Har förutsättningarna förbättrats eller försämrats? Förändrats har de otvetydigt.

Till råga på allt är det valår. För opinionsbildare som inte rättar sig efter de partipolitiska skiljelinjerna innebär det en särskild typ av utmaning. När partister går in i sitt valrörelseläge gäller det för övriga i debatten att hålla huvudet kallt. Partister vill vinna val och ju närmare valdagen kommer desto mer tunnelseende blir de. Då behövs röster som diskuterar samhällsfrågor ur ett långsiktigare perspektiv och på principiella snarare än spelteoretiska grunder.

Smedjan avser fortsätta att vara en bred kanal för röster som förespråkar marknadsekonomi och individuell frihet. Marknadsliberalismen är vår ideologiska utgångspunkt, vilket innebär att vi inte bara försvarar den ekonomiska friheten utan också de filosofiska och moraliska grundvalar som den vilar på. Marknadsekonomi och individuell frihet uppstod inte i ett vakuum. Därför fortsätter vi att ta debatten mot identitetspolitik och kollektivism, oavsett om den kommer från vänster eller från nationalistiskt håll.

Marknadsekonomi och individuell frihet uppstod inte i ett vakuum. Därför fortsätter vi att ta debatten mot identitetspolitik och kollektivism.

När människor som kallar sig liberaler sluter upp bakom postmarxisternas analyser och omfamnar förslag om kvotering och särbehandling kommer vi att vara deras dåliga samvete. Några Hummerknivar kommer vi aldrig att göra anspråk på.

I våra spalter trängs klassiska liberaler med socialliberaler, nyliberaler, konservativa och libertarianer. Vi har också publicerat såväl socialdemokrater som miljöpartister och vänsterpartister. Bredden är vår styrka, så länge det inte sker till priset att den principiella kompassriktningen går förlorad.

Om ett år hoppas vi på att se tillbaka på ett minst lika framgångsrikt år, präglat av en nyktrare samhällsdebatt och ett sakligare tonläge. Att hoppas på sådant under ett valår kanske är att hoppas på för mycket, men vi avser åtminstone att dra vårt strå till stacken. När andra gräver ner sig i skyttegravar ses vi på barrikaderna.