Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

DEBATT: Folkhemmet brinner ner i Norrland

Norra Sverige har varit socialdemokratins starka fäste ända sedan demokratins genombrott. Nu växer dock missnöjet med den landsbygdsfientliga politik Socialdemokraterna för. De borgerliga partierna har allt att vinna på att ta stad/land-konflikten på allvar, skriver statsvetenskapstudenten Idil Tuysuzoglu.

Under Almedalsveckan 2017 samlades alla partiledare i Visby, med ett anmärkningsvärt undantag. Socialdemokraternas partiledare, statsministern Stefan Löfven, fanns inte på plats i Almedalsparken eller ens på Gotland. Han var nästan 1 000 kilometer bort, i hjärtat av Norrlands glesbygd, och lät finansminister Magdalena Andersson tala i hans ställe.

Några dagar före Almedalsveckan annonserade Löfven att han inte ville delta, och menade att ”Jag ville göra något annorlunda och åka till människor som inte har vägarna förbi Visby och åka till orter som kanske inte så ofta får besök.” Mitt under Almedalsvecka mötte Löfven pressen igen, utanför Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman. Där tog han mer explicit ställning och sade ”Det är för mycket som är fixerat vid Stockholm och storstäderna över huvud taget. Jag har inget emot Stockholm, det är en fin huvudstad och jag är född där. Men vi måste ha en Sverigefixering. Det är den enda politiken som duger.” 

Stefan Löfvens förkärlek för glesbygden är dock inte besvarad i opinionsundersökningar eller i riksdags-, region- och kommunvalen 2018, där Socialdemokraterna, de som byggde upp och skyddade Sveriges välfärdsstat under namnet ”folkhemmet”, fick sitt sämsta resultat någonsin. Den största minskningen skedde i glesbygdskommuner, där partiet tappade 5,23 procentenheter.

I norra Sverige är Socialdemokraternas nedgång särskilt slående. I Västernorrlands län, där Stefan Löfven har sin valkrets och partiet fick nästan hälften av rösterna 2014, tappade S mest i regionvalet, från 48 till 35 procent. I de fyra norrlandslänen förlorade partiet en av åtta väljare mellan riksdagsvalen 2014 och 2018. Sammanlagt fick Socialdemokraterna 31 000 färre norrländska röster än fyra år tidigare. 

 Missnöjet med bensinskatten och tillgängligheten till vård är bara två exempel på hur S börjar tappa greppet om sina historiska starka fästen i norr.

Socialdemokraterna har tappat röster över hela landet, så det är inte konstigt att det har skett även i Norrland. Med tanke på Socialdemokraternas särställning i norra Sverige, som fortsatte vara ett vänsterfäste även under alliansregeringens år, är det dock inget mindre än en jordbävning i svensk politik. Norrländska väljare är mindre rörliga än väljare i andra delar av landet, trots att norrlänningar inte är så mycket mer vänsterlutande i olika sakfrågor – såsom synen på valfrihet och privata alternativ i  sjukvården – än vad svenskar är i allmänhet. I stora drag beror Socialdemokraternas styrka i Norrland på lojalitet och tradition.

Det här upproret drivs också av några frågor som påverkar boende i glesbygden mer, till exempel bensinskatten. I februari förutsåg tre S-kommunalråd en väljarflykt om regeringen bestämmer sig att fokusera på miljöskatter som drabbar norrlänningar särskilt hårt. Claes Nordmark, kommunstyrelsens ordförande i Boden, sade att ”Den här typen av miljöskatter skapar en enorm misstro och ett förakt mot dem i Stockholm som sitter och fattar besluten. Det krävs ingen hjärnkirurg för att förstå det. Man ser ju tydligt vilka som drabbas av politiken, folk är inte dumma.”

Bensinskatten är dock inte den enda frågan som driver missnöjet mot Socialdemokraterna i norra Sverige. Partiets egen analys efter valet 2018 visar att många väljare upplever att tillgången till vård är otillfredsställande. Det har i sin tur fått allt fler att rösta på missnöjespartier som Norrbottens sjukvårdsparti. Efter 2018 har partiet blivit det största i Norrbottens regionfullmäktige, med fyra platser fler än Socialdemokraterna. Missnöjet kommer i allra högsta grad från Socialdemokraternas egna led. En Sifo-undersökning gjord på uppdrag av Socialdemokraterna visar att 56 procent av de tillfrågade socialdemokratiska väljarna tyckte att tillgängligheten till vård har försämrats de senaste fyra åren. 

Missnöjet med bensinskatten och tillgängligheten till vård är bara två exempel på hur S börjar tappa greppet om sina historiska starka fästen i norr. Ett annat är bristerna med dagens pensionssystem, vilket var en av norrbottningars viktigaste frågor inför valet 2018.

Ju fler röster Socialdemokraterna tappar, desto mer ökar chansen att norra Sveriges politiska landskap förändras efter många år av partiets dominans. Nu finns det en riktig möjlighet för borgerliga partier att vinna nya väljare där Socialdemokraterna har misslyckats, genom att uppmärksamma och lösa problemen i sjukvården, främst de långa vårdköerna, sluta straffbeskatta glesbygdsbor som inte har tillgång till kollektivtrafik, och driva starkare kampanjer överallt. 

De borgerliga partierna har allt att vinna på att ta strid på allvar i stad/land-konflikten.

När stad/land-konflikten nu åter är i politikens mitt behöver det borgerliga decentraliseringsarvet förvaltas och förnyas. Det räcker inte att ta utarmningen och avfolkningen av gles- och landsbygden för given, eller att påstå att den inte skulle utgöra något problem. Då lämnas fältet fritt för olika former av kollektivism, från socialdemokratiskt eller sverigedemokratiskt håll. Det vore också ett underkännande av borgerlig politik som ett gångbart alternativ för hela Sverige.

Misslyckas de borgerliga partierna med att förmedla en fungerande politik för glesbygd och landsbygd kan vilsna forna socialdemokrater vända sig till lokala missnöjespartier eller till Sverigedemokraterna. Det är partier som i många fall inte tar sin roll på allvar eller lyckas hitta seriösa företrädare, eller företrädare över huvud taget, på kommunnivå. I slutet av mandatperioden 2014–2018 fanns 88 tomma stolar i kommunfullmäktigeförsamlingar runt om i landet. 81 av dessa 88 platser tillhörde Sverigedemokraterna. SD och lokala partier kapitaliserar på det missnöje som finns, men har sällan lösningar eller förmågan att lägga seriösa förslag och budgetar.

De borgerliga partierna har allt att vinna på att ta strid på allvar i stad/land-konflikten. Framtiden i norr är oviss, men den är inte socialdemokratisk.