DEBATT: Låt inte glädjedödarna vinna

Vi håller på att förlora kulturkriget.

Det handlar inte om en storslagen förlust i ett abstrakt ideologiskt krig som splittrar det politiska landskapet, eller den högsvansade kampen mellan strukturalism och objektivism. Kriget vi håller på att förlora är kriget om fulkulturen.

Trots allt är det inte hela världen om en liten del av våra skattepengar går till att finansiera en och annan arbetsmarknadsåtgärd åt proffskränkta karriärister. Den viktigaste striden utspelar sig inte på det allt för dumma slagfältet mellan menscertifiering och avskaffande av public service för att de tagit bort ännu en rasistisk nidbild från Kalle Ankas jul.

Sakta men säkert stjäl humorlösa byråkratiska folkhälsoingenjörer den ena friheten efter den andra från oss, suger ut vår livsgnista som de grå kostymklädda figurerna i boken Momo, eller kampen om tiden. Sakta monterar de ner allt som gör livet fult, smutsigt, och mänskligt.

Sakta men säkert stjäl humorlösa byråkratiska folkhälsoingenjörer den ena friheten efter den andra från oss.

Som att den första varma vårdagen ta av sig den jacka som mirakulöst hållit oss vid liv under den outhärdliga svenska vintern, sippa på en krispig lager och tända den där ciggen som luktar tobak och ljusare tider. Att komma hem ensam och lite på lyset, fyllesurfa porr och hitta kaninhålet med något så konstigt att den uppdämda upphetsningen övergår till vetenskaplig fascination. Att dansa tills man av flertalet anledningar inte längre kan känna sina fötter eller ens var ens egen kropp slutar och resten av världen tar vid.

De där ögonblicken då barnet som bor i varje vuxen människa och som i hemlighet vill äta glass till middag och aldrig vill gå och lägga sig, trivs allra bäst. Stunderna då vetskapen att vi betalar hälften av vår inkomst till politiker blir oviktig eftersom de ändå inte har tagit all vår frihet från oss.

På nittiotalet kom de för att hämta rejven, men jag höjde inte min röst, för jag rejvade inte.

Sedan kom de för att hämta alla klickcigg, men jag höjde inte min röst, för jag rökte blåa Camel.

Sedan kom de för att hämta all alkoglass, men jag höjde inte min röst, för jag var ingen artonåring på klassresa till Tylösand.

Sedan kom de för att blockera all internetporr, men jag höjde inte min röst, för vem fan har ens tid eller livslust till att onanera i dagens samhällsklimat?

Sedan kom de för att hämta cigaretterna på uteserveringen, och då fanns ingen kvar som kunde höja rösten för mig.

Finns det något stopp i kriget mot fulkulturen? Vad händer om ingen säger ifrån och vi spolar fram tiden till visioner som ”tobacco endgame 2025” eller ännu längre in en socialdemokratisk folkhälsodystopisk version av Black Mirror?

Det kliniska, plastbantade, nikotin- och koffeinfria, anständigt klädda samhället. Gator där asfalten smälter av global uppvärmning men ingen tillåts tigga. Luften, förorenad av avgaser men utan spår av nikotin. Ett internet, enbart bestående av kattbilder, mat, mammabloggar och inredningstips. Giftfri, vegetarisk, kolhydratsnål mat, så klart. Utan tillsatt socker.

Din mobil piper och ett hologram av Gabriel Wikström poppar upp och säger att du överskridit dagens allokerade skärmtid, dags att ställa dig upp.

Tänk er en värld där nyheter och olidligt käcka SVT-serier är de enda TV-program ni tillåts se. Bakfulla efter att ha svept i er 13 stycken glutenfria low-carb mellanöl, överdrivet dyra på grund av alkoholskatt, lägger ni er på soffan och ser Ernst bygga en timmerstuga med er rawfood-tortillapizza.

Ni trycker upp en smaklös nikotinfri vit ”snus” som sakta utsöndrar viktiga vitaminer och inte missfärgar tänderna utan ger dem ett illasmakande men skyddande hölje. Det påminner åtminstone om känslan.

Som på beställning går nyhetssändningen över till en upprörd mamma som tycker att de vita snuspåsarna påminner för mycket om vårt ociviliserade förflutna. Hur skall hon förklara det för sina barn? Din mobil piper och ett hologram av Gabriel Wikström poppar upp och säger att du överskridit dagens allokerade skärmtid, dags att ställa dig upp.

Den enda tanken du kan förmå är: Gäller asylrätten för folkhälsopolitiska flyktingar?

I tider när delar av befolkningen skriker efter mer trygghet är det inte deras energidryck eller uteserveringscigg ni ska fokusera på.

Trygga och fria människor är glada människor. Take note, politiker, för det här verkar ni inte förstå. Vi behöver sätta stopp för plakatpolitik som förs mot samhällsproblem som knappt existerar. De där förbuden som av allt att döma röstas igenom på grund av enveten lobbyverksamhet från människor som hatar sina egna liv, andras liv och att ha roligt.

I tider när delar av befolkningen skriker efter mer trygghet är det inte deras energidryck eller uteserveringscigg ni ska fokusera på. Då underskattar ni det avgrundsdjupa hat ni skapar hos oss som tidigare stått på er sida mot den populistiska hord som helst av allt vill störta allt vad etablissemang innebär. Vi kanske inte har en majoritet av folket på rökarnas sida, men vi är starka, förbannade och nikotinabstinenta tillsammans.