Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

DEBATT: Snart behövs inga surrogatmödraskap

Allt pekar mot att vi i framtiden kommer att utveckla artificiella livmödrar. Risken är dock att reaktionerna blir lika högljudda och ogenomtänkta som reaktionerna på surrogatmödraskap är i dag. Att minska riskerna kvinnor utsätter sig för genom att skaffa barn borde vara det viktigaste, skriver Thea Andersson (L).

Lagom till Prideveckan ställer sig Moderaterna bakom tanken att lagreglera (och därmed legalisera) altruistiskt värdmödraskap i Sverige och göra det lättare för svenskar att skaffa barn med hjälp av en värdmor. Fenomenet är inte nytt; barnlösa har i flera år åkt utomlands för proceduren. När de återvänder till Sverige med sin nya familjemedlem väntar tyvärr år av byråkrati för att få barnet att räknas som sitt, någonting Moderaterna med rätta nu vill förändra.

Förslaget mottog en högljudd opposition från flera sidor av det politiska spektrumet. Motståndet mot surrogatmödraskap har enat feminister som ser det som försäljning av kroppar ungefär som prostitution, andligt sinnade som menar att det skulle uppstå någon sorts separation av själen från köttet, och konservativa som påpekar att det finns andra vägar att gå för att lösa ofrivillig barnlöshet som ”duger bra”.

Motargumenten till värdmödraskap är flera och ofta bra. Problemet är bara att samtliga argument mot värdmödraskap går att använda mot alla graviditeter, oavsett om de sker i Georgien eller i Säffle eller om det är en värdmor eller en ”vanlig” mor.

Det är i huvudsak tre motargument som förs fram: Att värdgraviditeter kan omfattas av ett känslomässigt tvång till att bära och föda barn trots att de benämns som altruistiska, att graviditeter medför stora hälsorisker såsom inkontinens, svårläkta skador och i värsta fall döden, samt svårigheten att avgöra vilken moralisk rätt mamman har till att avbryta värdskapet (eller tvåsamheten) och behålla barnet som sitt eget.

För många kvinnor är en graviditet det i särklass farligaste de går igenom under sin livstid. Att minimera den risk som kvinnor utsätter sig för i samband med det borde vara fokus såväl i debatten som i forskningen. Roten till det onda ligger i det faktum att en människa tränger ut ur en annan människa under alldeles för fysiskt och psykiskt påfrestande omständigheter och inte i frågan om huruvida denna nya människa tillhör någon särskild vuxen.

Att minimera den risk som kvinnor utsätter sig för i samband med graviditeten borde vara fokus såväl i debatten som i forskningen.

Inom en överskådlig framtid – vissa hävdar att det sker om mindre än ett decennium – kommer artificiella livmödrar vara tillräckligt funktionsdugliga för att bära och föda mänskliga barn. Efter ytterligare en period, med tanke på köpkraften hos barnlösa, kommer dessa lösningar vara tillgängliga för en bredare allmänhet. En snabb gissning om framtiden förtäljer att debatten då kommer vara lika blind för detta fantastiska framsteg som den varit såväl för provrörsbefruktning som för värdmödraskap. Motdebattörerna kommer hävda någon slags moralisk överlägsenhet och åberopa vidskepliga argument som påstår att kroppsnärhet (i magen) och höravstånd till hjärtslag är någon slags mirakelmedicin som garanterar en begåvad och socialt funktionell avkomma.

Att bära och föda barn kommer i samtliga fall att vara farligare än att låta bli. Vi vet att mellan 700 och 800 kvinnor dör vid en förlossning, varje dag. I Sverige är siffran sju kvinnor per år. Att redan nu investera i och diskutera möjligheten att låta kvinnor slippa det farligaste de kommer att vara med om i hela sina liv, genom att låta teknikens framsteg åstadkomma det artificiellt, borde stå högre på agendan än vad det gör i dag. Vilken frihet det vore för barnlösa och framtida föräldrar att ha möjlighet att inte bara själva bestämma när, hur och var deras barn blir till, utan därtill slippa ta den risk det innebär att bära barn. När detta sker kommer det vara ett banbrytande steg framåt för människans hela existens. Vi skulle i ett slag eliminera den skada barn gör på kvinnokroppen även vid de mest lyckade graviditeterna, och det bästa av allt är att det förstås står de kvinnor som vill fritt att även fortsättningsvis välja att använda sin kropp till fortplantning.

Med dessa möjligheter vid horisonten känns det inte bara förlegat, utan också sorgligt, att vi i dag ägnar spaltmeter åt att ställa till det så mycket som möjligt för nyblivna föräldrar genom omöjliga byråkratiska processer vid värdgraviditeter, ett fenomen som på sikt kommer vara en parentes i mänsklighetens historia. När vi i framtiden ser tillbaka på denna tid kommer vi vara fullständigt förbluffade över hur vi kunde låta så många bära en sådan stor risk under en så lång tid.