Den mjuka makten som segrade i kalla kriget

Kultur är i ständig förändring. Influenser skapas, nya idéer sprids, omformas och en växelverkan mellan kulturskapare, kritiker och konsumenter. I boken The Free World: Art and Thought in the Cold War (Farrar, Straus and Giroux, 2021) beskriver Louis Menand ingående utvecklingen, främst utifrån en amerikansk horisont.

1900-talet kan delas in i några epoker där tiden fram till första världskriget 1914 var en förlängning av 1800-talets optimistiska framåtblickande värld. Det som kom att bli mellankrigstiden innebar försök att skapa ny kultur, nya vanor och nya fundament för vetenskapen och människans kunskap om världen. Efter freden 1945 uppstod en ny situation med två rivaliserande supermakter. I huvudsak ägnar sig boken åt just kalla kriget, men rätt ofta blir det tillbakablickar för att gå till rötterna med de strömningar och tankar som funnits tidigare för att på så vis ge en inramning till de personer och händelser som haft inflytande på utvecklingen. 

Menand är professor i engelska vid Harvard och har tidigare gjort sig känd med boken The Metaphysical Club, som tog upp amerikansk idéhistoria och pragmatismen under 1800-talet, så den här volymen kan ses som en kronologisk uppföljare. The Free World är ett mastodontverk som är oerhört informationstätt. Genom 18 kapitel får vi tematiskt följa personer som brutit ny mark, skapat teorier om kultur och på olika sätt använt friheten. Den stora berättelsen är hur USA var ett land som sedan tidigare hade industrier och materiellt välstånd, men där det kulturella kapitalet fanns i Europa. Inte minst genom immigranter som flytt totalitära regimer i Europa blev USA mer än bara en plats att rädda livhanken på, utan också ett samhälle som tog till sig dessa människors idéer, förmågor och så småningom av omvärlden blev beskyllt för att agera kulturimperialistiskt. 

Själva begreppet kalla kriget myntades av George Orwell, och hans 1984 finns med i boken som ett av de varnande exempel på hur även fria länder riskerade att utvecklas i totalitär riktning. Men här finns också franska existentialister, ryska lingvister, tyska kulturskapare, och givetvis en massa amerikaner som kom att tillbringa viktiga år i efterkrigstidens Europa. En del kapitel är onekligen mer fängslande än andra, och det kan mycket väl bero på vilka intressen läsaren har och vilken förförståelse som finns. 

Den ekonomiska tillväxten skapar möjlighet för kultur. 

Ett perspektiv som i stort sett saknas genom hela boken är hur den ekonomiska tillväxten skapar möjlighet för kultur. I kapitlet Consumer sovereignty skildras popkonstens framväxt som en följd av att de kommersiella budskapen i samhället (Campbells soppburkar, veckomagasin et cetera) blev en del av det kulturskapande som annars ägnats åt mer ”riktig” konst. Samtidigt är det uppenbart att upplagorna för amerikanska tidskrifter, köpkraften hos musikaliska tonårsfans och färre biografbesök inte enbart berodde på olika kulturella fenomen, utan också speglade den materiella verkligheten som publiken hade att utgå ifrån. När en visserligen imponerande statistik över utvecklingen beskrivs av Menand, tycks tillväxten tas för självklar, trots att den på djupet kräver både förändrade konsumtionsmönster och produktionsmetoder i ömsesidigt samspel.

Det är lika delar sorgligt och fascinerande att läsa om konstnärer som Pollock och De Kooning som blir kända innan de slår igenom och att försäljningen vid deras utställningar inte på långa vägar motsvarade deras senare berömmelse. I andra kapitel är det beatgenerationen, rasmotsättningarna, kvinnors frigörelse eller Vietnamkriget som tas upp. Så det är verkligen en rejäl dos allmänbildning man som läsare får ta del av. 

Ändå är boken inte den givna underhållning man kunde ha förväntat sig. Språket är inte alltid lättillgängligt, med fotnoter och citat i stor mängd. Det blir väldigt många avstickare under resans gång när någon ny person introduceras i handlingen och det genast ska beskrivas var den personen var född, hur uppväxten var och vilket universitet som sedan gällde. Vissa sidor blir en trasslig väv av relationer, influenser och sidodetaljer utan att den ursprungliga tråden riktigt hänger med. Det blir nästan som att gå in på Wikipedia och klicka sig vidare på länkar till dess att man glömt var det var för begrepp man från början var intresserad av att veta mer om.

Friheten är nödvändig för människors skapande, kultur utan frihet är omöjligt att tänka sig – det kan på sin höjd bli imitation.

Med detta sagt så får man som läsare en till slut rätt snyggt ihopknuten berättelse, där inledning och avslutning får ett och samma perspektiv. Friheten är nödvändig för människors skapande, kultur utan frihet är omöjligt att tänka sig – det kan på sin höjd bli imitation.

Men hur skulle USA hantera det faktum att landet allierade sig med Sovjet för att besegra Nazityskland för att därefter bli rivaler på den globala scenen. George Kennan var amerikansk diplomat som hamnade i Moskva på 1930-talet, och så småningom kom att formulera de insikter som ledde till USA:s linje under kalla kriget – att Sovjet inte skulle kunna besegras utifrån utan att det handlade om att begränsa (containment) Sovjets och kommunismens inflytande till dess att den centralplanerande totalitära staten kollapsade under eget tryck. Sovjetdiktaturen behövde en yttre fiende för att upprätthålla den interna kontrollen. 

Responsen på detta blev Trumandoktrinen, alltså att USA skulle bistå alla länder som hotades av totalitär politik. Detta skedde till inte så liten del med hjälp av mjuk makt som i praktiken innebar att främst Europas befolkning fick ta del av fler filmer från Hollywood, mer musik från Memphis och Detroit och fler böcker av amerikanska författare än vad de annars skulle ha fått. 

Boken avslutas med Vietnamkriget, då det visar sig att Kennan som formulerat den amerikanska linjen tidigare nu uttrycker sin besvikelse över hur han anser sina tankar blivit feltolkade 20 år senare. Men under resans gång har man som läsare fått ta del av en stundtals snårig, men också svindlande och spränglärd berättelse om hur kultur är beroende av individers insatser, och att politiken aldrig är riktigt frånvarande.