Henrik Dalgard: Den osynliga handens moral

Den som rörde sig kvällstid i utkanten Edinburgh i mitten av 1700-talet kunde mötas av en märklig syn. Där utanför staden vandrade ibland en man iförd morgonrock mumlandes för sig själv, ofta med ett outgrundligt leende på läpparna. Den mannen var Adam Smith. Om man frågade honom vad han gjorde ute så sent på kvällen kunde han förvirrat berätta att han gått vilse då han vandrat runt försjunken i tankar.

Nu i början på juni uppmärksammas 300-års minnet av Adam Smiths födelse på universitet världen över. När vi minns Smith i dag är det på grund av hans nationalekonomiska teorier, och kanske främst hans idé om den osynliga handen. Det med rätta. Att påtala att intresset för den egna lyckan faktiskt är något gott och kan vara till nytta för samhället i stort kan i dag te sig som en självklarhet, men i 1700-talets Europa var det ytterst kontroversiellt då den enskildes strävan ofta underordnades de teologiska resonemangen om guds vilja. 

I sin tid var dock Smith inte främst känd som nationalekonom utan som moralfilosof, och kom att inneha den finaste professuren i ämnet på Glasgow University. Den som i dag enbart fastnar vid Smiths nationalekonomiska teorier går därför miste om den mångsidighet som präglade en av den moderna historiens största tänkare.

Smiths moralfilosofiska idéer kan spåras tillbaka till det som kanske är filosofihistoriens finaste bromance — hans vänskap med filosofen och historikern David Hume. Den amerikanska statsvetaren Dennis C. Rasmussen har bland annat skrivit i längd om deras smått märkliga vänskap i boken The infidel and the professor: David Hume, Adam Smith, and the friendship that shaped modern thought (2017). Om Smith var disträ och tillbakadragen var Hume den direkta motsatsen. Han var extrovert och sprudlande, och rörde sig med lätthet i salongerna. Han verkade även en tid som diplomat i Paris. I de franska upplysta borgerliga sammanhangen passade han perfekt. Det var dock inte fallet med Smith när han vid ett par tillfällen reste för att hälsa på. Hans disträa tankspriddhet passade långt ifrån in i det diskussionsglada idéklimat som präglade upplysningens Paris. 

De båda träffades i Edinburgh 1749. Hume var då drygt 10 år äldre än Smith och var redan etablerad i den akademiska världen. Trots skillnaden i ålder, social status och personlighet fattade de snabbt tycke för varandra, och deras vänskap kom att hålla livet ut. I brev tilltalade de varandra som ”my dearest friend”. De läste och diskuterade ständigt varandras texter, och påverkades i hög grad av varandras tänkande. Hume gick bort 1776, samma år som Smith magnum opus Nationers välstånd publicerades. I boken refererade Smith till sin vän vid ett flertal tillfällen och benämnde honom som ”med bred marginal tidens främste filosof och historiker”. 

Människans känslor är grunden för Smiths moralfilosofi

Nationers välstånd var dock inte den bok Smith själv värderade högst, i stället var det hans tidigare Teorin om de moraliska känslorna. Likt Hume ansåg Smith att moraliska sanningar skulle grundas i empiriska observationer, i människors och samhällens beskaffenhet, inte i abstrakta rationalistiska resonemang utan koppling till människors liv. Framförallt är det just människans känslor som är grunden för Smiths moralfilosofi. I de inledande delarna av Teorin om de moraliska känslorna pekar han, till skillnad från hur hans teorier ofta beskrivs idag med det rationella egenintresset i centrum, ut sympatin och nyfikenheten som människans viktigaste känslor.

Smith beskriver hur människor samordnar sina känslor med varandra. Vi prövar ständigt olika sätt att interagera med varandra och olika personliga mål att sträva efter. Vissa, eller de flesta rent av, fungerar inte, och förkastas. Men de som gör det består och blir måttstockar efter hur människan bör agera. Det var så dygder och normer uppstod enligt Smith. Men människan skulle inte vara dömd att lyda och förhålla sig till samhällets etablerade traditioner och moraliska levnadssätt. Varje människa hade en opartisk betraktare i sitt sinne, någon som kunde ställa sig utanför människans direkta känsloliv och agerande för att ge sitt objektiva omdöme. 

Det enda moraliska värde staten skulle garantera med sitt våldsmonopol var enligt Smith rättvisan

Smiths moralfilosofi flyttade frågor om rätt och fel till just den enskilda människans agerande. Det var hon som var grunden till moralen, inte staten eller kyrkan. Det enda moraliska värde staten skulle garantera med sitt våldsmonopol var enligt Smith rättvisan, varje människas rätt till det egna livet och sinnet. Det vi i dag skulle beskriva som rättigheter.

Ekonomhistorikern Deirdre McCloskey har beskrivit Smiths moraliska teorier som en borgerlig dygdetik. Smith trodde helt enkelt att det fanns flera goda värden som kunde utgöra ett gott mänskligt liv. Det rationella egenintresset, som Smiths tänkande ofta reduceras till idag, var bara ett av många goda värden. Det behövdes ständigt vägas mot andra som sympati, rättvisa och vänskap om man vill uppnå ett gott liv.

Den moralfilosofiska teori som presenteras i Teorin om de moraliska känslorna utgör även den teoretiska grunden till den mer praktiska Nationers välstånd. Smith såg nämligen inte bara ekonomin som en materialistisk ordning kapabel att skapa välstånd, utan även som en moralisk ordning. I en ekonomi gör människor ständigt de värdeavvägningar Smith ansåg vara centrala för ett gott mänskligt liv. Människor väger olika mål, intressen och aktiviteter mot varandra och agerar sedan för att skapa sig ett så bra liv som möjligt. I en fri ekonomi utgörs denna strävan av frivilliga utbyten människor emellan. 

Om det är något dagens liberaler bör hämta från Smith är det just detta – den mångsidighet som utgör ett gott mänskligt liv och blomstrande samhällen. 

Adam Smiths Nationernas välstånd är utgiven på Timbro förlag och finns att köpa här. Koden SMITH300 ger dig 30 procent i rabatt.