Det regnar pengar över paraplyorganisationer

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har länge kritiserats för sina bidrag till skumma organisationer. En bidragande orsak till problemet kan vara de många paraplyorganisationer som MUCF finansierar. Ofta tycks paraplyerna vara anpassade specifikt till bidragssfären, och organisationerna vet att MUCF sällan bryr sig om att undersöka vad som döljer sig under dem.

Paraplyorganisationen Booster är ett bra exempel. Vad den ägnar sig åt är oklart: ”Booster Riksförbund hjälper dig att stödja precis det du vill göra, hur stort eller litet, hur okonventionellt eller strikt det än må vara. Booster finns till för att hjälpa dig på alla sätt vi kan: behövs utrustning, pengar eller idéer, så finns vi här för dig.” Organisationen representerar alltså alla, inom alla verksamhetsområden. Vem som helst kan söka bidrag för vad som helst ur den rejäla pott Booster har tilldelats från MUCF.

Organisationens aktivitet verkar dock ha varit iögonfallande låg.

Varningsklockorna ringer redan när man går in på den skralt uppdaterade hemsidan. Några namn på kontaktpersoner eller andra engagerade anges inte. En kontroll av organisationens hemsida 21 mars 2017 visar att under fliken ”senaste verksamhetsberättelse” beklagar administratören att det kommer att se en smula tomt ut tills verksamhetsberättelsen 2013–2014 kommer upp.

Det går att hitta en adress för Boosters kansli, men där finns ingen organisation vid namn Booster registrerad. I stället förefaller organisationen ha flyttat runt med sin ordförande, och är i dag registrerad på ordförandens hemadress.

Booster har omkring tio medlemsorganisationer. Den största är Djurgårdens supporterklubb Järnkaminerna, vars 1 919 medlemmar bidrar avsevärt till Boosters totala medlemsantal. Organisationen Postern Malmö, som namnet till trots uppges ha sin adress i Täby, påstås ha 1 212 medlemmar. Postern Malmö finns dock inte registrerad på den angivna adressen och sökningar på organisationen ger heller inga övriga träffar.

Medlemsorganisationen ICSU uppges ha ett fåtal medlemmar, och en sökning på namnet ger träff för några som tävlar i e-sport (datorspeltävlingar). Organisationerna Freaksen, Rundhus, Glada änkan och Sittarna lämnar inte någon information.

Det enda konkreta som organisationens erbjudande om ekonomisk hjälp verkar ha åstadkommit är att sponsra intresseföreningen Ljusgruppens inköp av material till två hemsnickrade trälådor. Plankorna som har använts ser ut att vara av enkel furu, vilket som mest kostar ett par hundra kronor.

På sin anonymt hållna blogg presenterar Ljusgruppen bilder på ”de eleganta lådorna”. Där framgår även att Ljusgruppen anordnar discon. Huruvida den över huvud taget existerar som förening är dock oklart. Ett fåtal bloggposter beskriver diverse aktiviteter med några slarvigt skrivna meningar. Samtliga saknar bilder på människor – något som för övrigt gäller hela Boosters hemsida.

En annan tveksam verksamhet är den ornitologiska föreningen Lundaskådarna. Ett inlägg på Boosters hemsida från mars 2014 beskriver föreningens ”Sommarskådning i Jämtland”. Lundaskådarna beskriver upplevelsen i sin text:

Kanske den bästa obsplatsen var Dolparna, där stjärntand, brushane, dvärgmås och till och med en brun kärrhök höll till. Olyckligtvis ingen simsnäppa till Felix stora besvikelse.

Två år tidigare genomförde föreningen Rapphönan, som till skillnad från Lundaskådarna är knuten till Sveriges ornitologiska förening, en resa till just Jämtland. Rapphönans skildring av Jämtlandsresan finns publicerad på Sveriges ornitologiska förenings hemsida, och innehåller otroliga sammanträffanden med Lundaskådarnas äventyr två år senare:

Den bästa obsplatsen för dagen var Dolparna där dvärgmås och smalnäbbad simsnäppa samsades med stjärtand, brushane och en brun kärrhök.

Lundaskådarnas reseberättelse fortsätter på samma sätt. Precis som Rapphönorna tidigare vandrat längs Blåhammarleden ”med alla sinnen på helspänn” i hopp om att höra ”kraxandet och jamandet från lavskrikor” gick nu Lundaskådarna exakt samma väg ”med både öron och ögon på helspän (sic) (…) och precis innan vi tänkte ge upp hörde vi kraxandet och jamandet som avslöjar lavskrikornas närvaro”.

Några andra tecken på föreningen Lundaskådarnas existens än detta blogginlägg går inte att hitta.

I Boosters verksamhetsberättelse för år 2015 skriver organisationen att den anser sig ha lyckats med sin ambition att inte bara vara Sveriges ”mesta” utan även Sveriges bästa riksförbund. I stället för de olika medlemsföreningarnas verksamhetsberättelser beskriver Booster kort en resa till Valencia i Spanien med föreningen ICSU för att delta i en tävling för e-sport. Tre av föreningen Rundhus sex medlemmar påstås ha åkt till Glasgow för att spela i en fightinggameturnering. Slutligen uppges Järnkaminerna ha tilldelats 70 000 kronor för att hyra in vakter och chartra tågvagnar för en supporterresa till Malmö.

2016 avslog MUCF Boosters årliga bidragsansökan, avsedd för verksamhetsåret 2017. Myndighetens motivering är att Booster inte uppfyller kraven på att ha organisationer i fem län och 1000 betalande medlemmar. Dessutom är redovisningarna mycket bristfälliga, bokföringen innehåller en del anmärkningsvärda poster, och när ytterligare information har efterfrågats har förklaringarna varit märkliga.

När MUCF äntligen stängde av kranen hade riksförbundet Booster erhållit 6,1 miljoner kronor mellan 2011 och 2016. Med största sannolikhet har Booster alltså producerat det dyraste paret trälådor i Sveriges historia – men inte mycket annat.

Den senaste uppdateringen på hemsidan är en utlysning av ett extra årsmöte 17 december 2016. Med anledning av att organisationen inte beviljats bidrag för 2017 skulle en omröstning om nedläggning äga rum. Om det blev något årsmöte och vad det i så fall beslutade har ännu inte kommunicerats. Troligtvis är det inte heller så många som undrar.

Boosters ordförande, Max Skjöld, driver även företaget CLX Group tillsammans med Cliff Lilja. Denne Lilja är i sin tur ordförande i en annan paraplyorganisation, som mellan 2011 och 2017 har kvitterat ut drygt 9,2 miljoner kronor från MUCF.

Organisationen heter Sesus (ej att förväxla med studieförbundet Sensus), och ägnar sig enligt sin egen beskrivning åt att stödja student-, utbildnings- och fritidsföreningar. Till skillnad från Booster har den ett antal seriösa medlemsorganisationer, framför allt studentkårer. Vid ett kontrollsamtal till en av dem visar det sig dock att organisationen visserligen är medlem i Sesus, men utan att ha haft något faktiskt samarbete.

Sesus presenterar 14 medlemsföreningar på sin hemsida. En majoritet är studentföreningar, de flesta belägna i Lund. En förening verkar inte existera över huvud taget. En annan, föreningen Skotervänner, uppges åka skoter i Åre när säsongen är rätt och säger sig gärna besöka mässor inom och utanför landet. Föreningen A/S Norrland anordnar tydligen airsoft-evenemang.

Föreningen Stockholm Game Development Hub anger på sin Facebooksida den adress som tillhör moderföreningen Sesus, och bilderna visar Sesus kontor, där Cliff Lilja själv finns med bakom datorn på de få bilder som är publicerade. Ytterligare en förening under Sesus paraply, Asgard Gaming, har en Facebooksida som ger för handen att Lilja har en ledande position i medlemsorganisationen.

Asgard beskriver sig som ett skandinaviskt gaming community. ”Inspirationen till communitiet kom ifrån våra förfäder Vikingarna, Vi försöker att leva efter dem seder och ordspråk. Ära, Heder, Lojalitet och Broderskap”, står det.

En annan person som verkar ha en ledande position i Asgard Gaming är Rickard Palmqvist. Enligt merinfo.se är det är på hans adress föreningen är skriven. Palmqvist är i sin tur ordförande för ytterligare en spelförening som får bidrag av MUCF: Esport United. Myndigheten har beviljat föreningen över 6 miljoner kronor mellan 2014 och 2017. Visserligen råder inga tvivel om att Esport United har en faktisk verksamhet – Facebooksidan uppdateras frekvent med bilder från spelträffar och tävlingar – men det är ingen garanti för att de faktiska kostnaderna motsvarar bidragen.

Firmatecknare för Esport United i dess MUCF-ansökan 2015 är Max Skjöld, Boosters ordförande. Esport Uniteds styrelseledamot Martin Borg är samtidigt ledamot i Sesus – och finns representerad i Asgards styrelse.

En liten grupp personer dyker ständigt upp i de tre organisationerna Booster, Sesus och Esport United. Tillsammans har organisationerna kvitterat ut över 20 miljoner kronor i bidrag från MUCF sedan 2011, samtidigt som många medlemsföreningar ger ett oseriöst intryck.

Den siffran bleknar dock i jämförelse med den stora giganten i spelföreningsvärlden, Sverok. Enligt egen utsago är det Sveriges största ungdomsförbund med över 100 000 medlemmar. Mellan 2011 och 2017 har det erhållit svindlande 96 miljoner kronor från MUCF. Enbart det senaste organisationsbidraget för verksamhetsåret 2017 ligger på över 18 miljoner.

Föreningen har inte granskats närmare. Det skulle nog vara ganska svårt. Enligt medlemslistan som Sverok bifogade till 2016 års bidragsansökan finns nästan 4 000 spelföreningar, de flesta med ensiffrigt medlemsantal och namn i stil med ”Swedish falukorv”, ”Team Darkstar Lol” och ”Karl_magrutor”. Vad exakt som döljer sig bakom dessa formuleringar är svårt att veta – förmodligen även för MUCF.

Föreningens hemsida är mycket behjälplig för den som vill ansluta en ny förening. Man kan i samma veva starta en helt ny organisation och ansöka om bidrag till sin tilltänkta verksamhet. Den som vill göra det guidas hjälpsamt genom processen och kan hålla sitt första lilla ”styrelsemöte” under registreringens gång. Allt som krävs är fem medlemmar, varav tre ska ingå i styrelsen. Sedan är det fritt fram att ansöka om pengar till helgens bowling eller vad nu den nya föreningen avser att ägna sig åt framöver.

Ju djupare man gräver i de organisationer som MUCF beviljar bidrag, desto fler märkliga exempel dyker upp. Den här granskningen skrapar bara på ytan. Ändå går den betydligt djupare än MUCF:s egen granskning av organisationerna den finansierar – och det är myndigheten som ansvarar för att pengarna hamnar i rätt fickor. Det rör sig om mer än 300 miljoner kronor årligen.

Med civilsamhället avses traditionellt de sammanslutningar som är fristående från stat och myndigheter. Däremot är hela syftet med MUCF att dela ut statliga bidrag till föreningar och organisationer i civilsamhället, något som väcker frågor om var gränsen mellan civilsamhället och det offentliga egentligen går. Myndighetens hemsida närmast skriker ut att man ska söka bidrag, och myndigheten åker på ”bidragsturné” för att informera om projektbidrag.

Utan detta system skulle förmodligen många av de paraplyorganisationer som i dag får skattepengar aldrig ha bildats. Upplägget med flera medlemsorganisationer under en huvudorganisation försvårar insynen till den grad att olika personer kan erhålla bidrag samtidigt, dolda under olika paraplyer, eller få pengar för verksamheter som skulle se dåliga ut i skarp belysning.

Tidigare avsnitt i denna granskning har tagit upp andra paraplyorganisationer med tvivelaktiga medlemsföreningar, exempelvis nationalistiska Semper fidelis, som demonstrerar tillsammans med Nordisk ungdom. Via paraplyorganisationen Polska kongressen fick föreningen MUCF-bidrag.

Ofta kan helt vanliga föreningar stå under samma paraply som extremister och blufforganisationer. Den totala mängden medlemmar är avgörande för hur stora bidrag huvudorganisationen kan erhålla, vilket skapar incitament för paraplyorganisationerna att knyta till sig ständigt fler föreningar. Dessutom behöver huvudorganisationen inte redovisa för MUCF hur mycket pengar de olika medlemsföreningarna erhåller. Paraplyorganisationerna skyddar från insyn som skumma organisationer annars, åtminstone i teorin, skulle behöva leva med.

MUCF har skapat en kultur av bidragsentreprenörer. Projektmänniskor gör karriär av att hoppa runt mellan föreningar och projekt. Skattepengar budgeteras till orimligt höga löner för icke prestationsprövat arbete. Kritiserade organisationer läggs ned bara för att dyka upp igen under nytt namn, och MUCF låter dem komma undan med det.

Det kanske inte är så konstigt. Bidragsutbetalningarna är inte bara en förutsättning för bidragsentreprenörernas existens. De är även en förutsättning för MUCF:s existens. För vem behöver MUCF om myndigheten inte betalar ut några pengar?