Du blir förloraren i det kontantlösa samhället
Medan en stor majoritet av svenskarna vill kunna använda kontanter, har bankerna och staten mycket att vinna på att den möjligheten försvinner. Förlorarna blir de vanliga medborgare som värnar sin säkerhet och personliga integritet – och många av dem bidrar själva till utvecklingen genom att välja bort kontanter i sin vardag.
Om några år riskerar Sverige att i praktiken vara kontantlöst. Varningen kom förra året från forskare vid KTH, Copenhagen Business School och riksbanken. 24 mars 2023 beräknas det inte längre vara lönsamt för handeln att ta betalt i kontanter, och 2025 kan hälften av affärerna ha slutat hantera sedlar och mynt över huvud taget. ”Utvecklingen mot ett samhälle där kontanter spelar en mycket marginell roll går i rasande takt”, varnade forskarna.
Det är en farlig utveckling. Kontanter kan inte hackas och de lämnar inga spår, vilket gör dem överlägsna i frågor om cybersäkerhet och personlig integritet. Mycket riktigt vill en klar majoritet, även bland unga, ha möjligheten att fortsätta betala kontant i framtiden – och majoriteten växer sig större. Enligt en undersökning i mars är 72 procent negativa till ett kontantlöst samhälle.
Samtidigt utgör inte kontanter ens en femtedel av Sveriges handel, och ju färre kontanter, desto dyrare blir de att hantera. Nyligen uttalade Bankomat, som äger en majoritet av Sveriges uttagsautomater och i sin tur ägs av Sveriges storbanker, att staten måste ta över ansvaret för uttagsautomaterna. Annars kommer kunderna att tvingas betala själva för att ta ut kontanter.
Utspelet kommer efter ett lagförslag om att storbankerna själva ska ansvara för att man kan ta ut kontanter till ett rimligt pris. Med tanke på vilka låga räntor bankerna ger spararna och vilka höga räntor de kräver av sina låntagare, är det svårt att se hur en fortsatt kontanthantering skulle knuffa dem över ruinens brant. Samtidigt blir kontanthanteringen dyrare per transaktion ju färre kontanter som används. Som Niklas Arvidsson, en av KTH-forskarna bakom rapporten som varnar för ett kontantlöst Sverige, påpekar: ”Bankerna har ett affärsintresse av att inte leverera kontanter.”
Det är på grund av att personer som vill kunna använda kontanter ändå väljer bort att göra det, som utvecklingen mot ett kontantlöst samhälle går så snabbt.
De är dock inte ensamma om sin ljusa syn på ett kontantlöst samhälle. Staten har om möjligt ännu mer att vinna på möjligheten att spåra varje betalning som sker i samhället.
Ofta lyfts det fram som ett sätt att bekämpa brott. Redan 2011 uppmanade Carin Götblad, som då var länspolismästare i Stockholm men i dag har avancerat till regionpolischef för polisregion Mitt, människor att låta bli att betala kontant för att inte gynna den svarta ekonomin. Det är en naiv syn på brottslighet; få grupper i samhället är så snabba att anpassa sig till teknisk utveckling som de kriminella. I brist på kontanter kommer de att handla med kryptovalutor i stället. Det som verkligen skulle hjälpa – att sluta ge kriminella nätverk möjlighet att tälja guld på marknader staten i praktiken har skapat åt dem, som smuggelcigaretter och importerad sprit – verkar inte vara aktuellt.
Framför allt är det dock en fråga om den personliga integriteten. Kunskap är makt, och väldigt mycket kunskap kan utvinnas ur en persons kontoutdrag: Vart hon reser, vad hon har för intressen, vem hon hjälper eller får hjälp av, om hon har sjukdomar, beroendeproblem eller en hemlig relation. Av precis samma skäl som individen kan vilja dölja sådant, kan staten vilja veta det. Syftet kan vara gott, till exempel när det gäller brottsbekämpning, men konsekvenserna kan fortfarande bli negativa.
Om staten gör som Bankomat och i förlängningen förmodligen storbankerna vill och tar över ansvaret för medborgarnas möjlighet att ta ut kontanter, är risken att det går med uttagsautomaterna som med så många offentliga verksamheter: de dras in till centralorterna och därifrån till städerna. Det sker med polisen, med sjukvård och med myndighetskontor – och då är det verksamheter som det ligger i statens intresse att driva. Vad gäller bankomater har staten mycket att vinna på ett kontantlöst samhälle.
Vi som har mycket att förlora på det hade kunnat göra något åt det. Trots att 72 procent vill behålla möjligheten att handla kontant, sker mindre än en femtedel av handeln med kontanter. Det är på grund av att personer som vill kunna använda kontanter ändå väljer bort att göra det, som utvecklingen mot ett kontantlöst samhälle går så snabbt. De som vill ha möjligheten att betala med kontanter behöver se till att utnyttja denna möjlighet – annars försvinner den.