Eli Göndör: Därför spelar religion roll

Den 18 oktober släpper Timbro antologin Muslimer i Sverige som jag har varit redaktör för. Antologin är inte bara den första i sitt slag i Sverige men också i hela Europa. Jag återkommer till den längre fram i texten.

En månad tidigare, 19 september, släpptes antologin Klanen sammanställd av Johan Lundberg och Per Brinkemo, som ur olika perspektiv diskuterar klanens roll och betydelse.

Frågan kanske infinner sig varför Timbro, en frihetlig tankesmedja, ägnar sig åt frågor om klankultur och religion.

För Timbro har det länge varit centralt att belysa integration och invandring även ur perspektiv som anses vara kontroversiella eller svårhanterliga. 2013 gav Timbro ut min antologin Religionen i demokratin: ett politiskt dilemmas återkomst och året därefter Per Brinkemos hyllade bok Mellan klan och stat: somalier i Sverige. I boken Religionskollision (Timbro 2017) diskuterar jag vad det innebär för människor att vara bärare av en majoritets- respektive minoritetserfarenhet, och hur det påverkar deras förmåga att anpassa sig till eller interagera med nya samhällen.

Samma år tog Dan Korn upp frågan om svensk kultur, ett av ämnena som ständigt återkommit i integrationsdebatten, i sin bok Kalle Anka på kräftskiva. Därutöver har Andreas Johansson Heinö diskuterat den svenska likhetsnormen i boken Gillar vi olika (2012), och i Farväl till folkhemmet (2015) diskuterar han Sveriges förvandling från homogent folkhem till ett kulturellt varierande invandrarland. Därutöver har även rapporter vidrört frågor som belyser integrationsfrågan ur flera perspektiv, som konfessionella friskolor och jihadistiska omgivningar i Sverige.

Även konflikter mellan olika kulturella uttryck kan leda till att frihet i samhället begränsas.

Timbro är den enda tankesmedjan i Sverige som närmare diskuterat hur mötet mellan människor eller grupper påverkas av olika kulturella och sociala erfarenheter eller religiösa identifikationer. Timbro har valt att ta upp just de svåraste frågorna framför allt för att de också innebär det tydligaste målkonflikterna. En frihetlig tankesmedja behöver inte bara intressera sig för arbetsmarknad, skatter, välfärd, kulturpolitik och ekonomi. Det finns andra frågor som kan ha stor inverkan på individens frihet och möjligheter; klan och religion är två av dem.

Även konflikter mellan olika kulturella uttryck kan leda till att frihet i samhället begränsas. Det sker dels genom politiska åtgärder som begränsar individuell frihet i hopp om att det kommer att dämpa konflikten, dels genom att människor som befinner sig nära konfliktytorna hamnar i kläm. Därför är dessa kulturella uttryck viktiga att förstå för den som värnar individens frihet.

Därmed faller det sig också naturligt att sammanställa en antologi med titeln Muslimer i Sverige. Vad muslimer i Sverige tycker eller tänker har varit ett återkommande tema i en rad olika debatter. Idén om att en person ska kunna representera en större grupp har lett till en fråga om vem som representerar muslimer i Sverige eller om det överhuvudtaget finns en sådan representant. När medier behöver en muslim som ska stå i en panel eller intervjuas i en tv-soffa uppfattas den trots allt ofta av allmänheten som representant för ett större kollektiv. Den eller de som väljs ska naturligtvis också anses ha något att säga och helst kunna inta rollen som den mediala dramaturgin kräver. Inget av detta är fel eller rätt. Men det får konsekvenser.

Misstänksamheten hänger samman med bestämda uppfattningar om hur religiösa muslimer ser på livet och sin omgivning.

Eftersom antalet muslimer i Sverige har ökat genom invandring samtidigt som konflikter och problem i världen associeras till omgivningar dominerade av muslimer är det inte svårt att förstå misstänksamheten mot islam eller muslimer där den förekommer. Misstänksamheten hänger samman med bestämda uppfattningar om hur religiösa muslimer eller muslimer som i någon mening ser sig som troende ser på livet och sin omgivning.

Resultatet av en svensk icke-religiös norm och misstänksamhet mot religiösa människor i allmänhet och mot muslimer i synnerhet kan leda till uppfattningen att det skulle finnas en konflikt mellan att vara troende muslim och vad som kan anses vara god svensk medborgare, i betydelsen att arbeta, försörja sig, följa svensk lag och i det offentliga rummet visa hänsyn och tolerans mot sin omgivning.

Trots återkommande diskussioner om islam och muslimers framtid i Sverige ges muslimer sällan utrymme att själva uttrycka sina åsikter, vare sig i den mer vetenskapliga litteraturen eller i journalistiska sammanhang. Undantagen är muslimer som själva skrivit i egna böcker om sin upplevelse av att vara muslimer i Sverige.

Under 2010-talet kom dels Nalin och Cheko Pekguls Jag är ju svensk (2014), dels Hanna Gadbans Min jihad (2015). Båda böckerna riktar, var och en utifrån sitt perspektiv, skarp kritik mot företeelser i muslimska omgivningar som de anser leder till allvarliga integrationsproblem. Vad dessa böcker saknar är dock en omfattande variation av muslimska röster som utan förbehåller kan uttrycka sina åsikter om hur de upplever sin roll som muslimer i Sverige utan att tolkas av en redaktör eller författare.

Målsättningen har också varit att ge en röst åt människor som vanligtvis inte hörs i det mediala bruset.

I Muslimer i Sverige har 18 texter samlats av muslimer med olika uppfattningar och idéer om hur de ser på sitt liv som muslimer i Sverige. Med det är antologin unik i sitt slag, inte bara i Sverige.

Villkoren som varje skribent har förhållit sig till är att de dels är svenskar i egenskap av svenska medborgare, dels muslimer eftersom de i någon mening identifierar sig som muslimer. Jag har bett skribenterna att utifrån dessa villkor resonera kring sin identitet som muslim och svensk och samtidigt gärna påpeka vad de tycker är bra respektive dåligt med Sverige samt hur de tänker kring sin egen identitet som muslim och svensk. Med det som utgångspunkt har de kunnat skriva precis vad de vill.

Ett fåtal hoppade av under processens gång antingen för att de inte velat förknippas med Timbro, eller för att inte velat samarbeta med mig på grund av att jag är jude som bott i Israel. Innan de fattade sina beslut blev de informerade om att de kunde skriva precis vad de vill avseende precis de frågor som de angivit som orsak till att hoppa av. Ändå valde de att inte medverka. Naturligtvis är det en förlust för bokens helhet. Deras röster hade kunnat ge ytterligare perspektiv på hur muslimer i Sverige ser på sig själva och på sin omgivning.

Målsättningen har också varit att ge en röst åt människor som vanligtvis inte hörs i det mediala bruset. De flesta som skrivit är således okända för allmänheten. Undantagen är Pierre Durrani och Hamid Zafar. Hamid Zafar kontaktades för att skriva innan han blev känd för allmänheten som rektorn som fick ordning på Sjumilaskolan i Biskopsgården, vilket gett honom utrymme att skriva om just skolan i olika sammanhang. Jag har inte sett någon anledning till att tacka nej till hans bidrag för att han i efterhand blivit profilerad som en röst i skoldebatten. Pierre Durranis berättelse och insikt i omgivningar som associeras med Muslimska brödraskapet är unik. Därför finns även hans text med – inte minst för att den är högst personlig.

Det inte osannolikt att en del texter kan uppfattas innehålla sådant som muslimer inte förväntas uttrycka.

Antologin har utvecklats över tid och kan anses ha tre målgrupper. Den ena är naturligtvis alla med ett allmänt intresse för frågan. Den andra är studenter som studerar ämnen som på olika sätt kan komma att ta upp frågor kring islam och muslimer i Sverige. Den tredje gruppen är andra muslimer i Sverige. Därmed inleds också ett mer offentligt samtal mellan muslimer om hur islam och muslimers framtid i Sverige kan och bör se ut.

Det inte osannolikt att en del texter kan uppfattas innehålla sådant som muslimer inte förväntas uttrycka. För flera läsare kan det verka uppseendeväckande när flera antologiförfattare menar att det är fel av muslimer att ta emot bidrag, eller när Tobias Andersson skriver att muslimer i Sverige har en skyldighet att tala och skriva korrekt svenska. Om sådana åsikter är oväntade tyder de på att de krockar med läsarens förväntningar på muslimer i Sverige. Det säger något viktigt om hur bilden av denna grupp i samhället ser ut.

Texten är en bearbetad version av förordet till Muslimer i Sverige, en kommande antologi på Timbro förlag.