Samhälle Åsikt
En flaska byråkratvin och en varningsbroschyr, tack!
I mer än ett decennium har politiken lovat att möjliggöra gårdsförsäljning. Men när regeringen väl kommer till skott skapar man ett byråkratiskt monster. Vinbonden Anna Albinsson skriver om brustna förhoppningar och ett politiskt system fast i föreställningar om brännvinsfylleri.
– Jag skulle vilja köpa en flaska av ert mousserande vin, tack!
– Du vet väl att alkohol är skadligt? Här får du en broschyr från Folkhälsomyndigheten. Och först måste du betala för och delta i ett kunskapshöjande arrangemang.
Ovanstående är det bästa scenariot för oss på Särtshöga Vingård under kommande högsäsong. Men det kan lika gärna bli följande:
– Jag skulle vilja köpa en flaska av ert mousserande vin, tack!
– Vi får tyvärr inte sälja vårt vin här på gården ännu, då vi inväntar tillstånd från kommunen.
– Men jag har läst att gårdsförsäljning ska införas den första juni, det har ju statsministern sagt.
– Det trodde vi också, men alkoholhandläggaren i Motala kommun kan inte ge oss besked när de ska handlägga vår ansökan, det kan ta mellan sex och åtta veckor, och nu är det ju semestertider så då kan det ta ännu längre tid.
Ja, här står vi med en nybyggd gårdsbutik, fylld med nyinköpta vinglas från Frankrike, korkskruvar och vinböcker. Vi har också investerat i ett nyinrett vinprovningsrum för alla besökare som redan har bokat in sig inför sommaren. De kan komma att bli besvikna. Och vi tappar både intäkter och hopp om framtiden.
Efter tolv års väntan på gårdsförsäljning blev det ingen frihetsreform. Det blev en tummetott. Tillsammans med ett 40-tal kommersiella vingårdar i Sverige har vi på Särtshöga Vingård på östgötaslätten haft stora förhoppningar på att äntligen få sälja vårt vin på gården, som man får i alla andra EU-länder.
När den nya regeringen tillträdde för snart tre år sedan och Ulf Kristersson var tydlig med att gårdsförsäljning ska tillåtas jublade hela branschen. Det satsades stort med nyplanteringar och ombyggnad av lokaler. Hela vin-Sverige bubblade av positivism och flera nya vingårdar etablerades.
Från starten, 2013 när vi planterade våra första stockar, har vi haft årliga besök från såväl lokal- som rikspolitiker av olika färg (bortsett från V och MP). Alla som varit här har ställt sig positiva och ”lovat” att göra allt de kan för att det ska bli möjligt att sälja på gården, naturligtvis med förbehållet att Systembolaget ska vara intakt. Att gårdsförsäljning skulle innebära restriktioner i form av begränsad mängd och en koppling till turism har vi varit införstådda med då det varit ett sätt att få förslaget godkänt av EU. (Att inget riksdagsparti vågar utmana Systembolagets monopol är i för sig märkligt, men det får vi ta i en annan krönika.)
Men sedan Folkhälsomyndigheten och Socialdepartementet fick lägga sin hand på lagförslaget har det blivit krångligare än vad någon kunde föreställa sig.
Men sedan Folkhälsomyndigheten och Socialdepartementet fick lägga sin hand på lagförslaget har det blivit, om möjligt, ännu krångligare än vad någon kunde föreställa sig. Vi tvingas anpassa oss till ett rigoröst regelverk bara för att få sälja fyra flaskor vin till vuxna människor som kommer hit på besök.
För att kommunen överhuvudtaget ska behandla vår ansökan behöver vi genomgå ett kunskapsprov om alkohollagen, något vi redan gjort eftersom vi driver en restaurang med alkoholtillstånd. Man kan ju tycka att den som är anförtrodd med att sälja vin på en restaurang också skulle få sälja samma dryck (ofta till samma personer) utan att skjuta ut korken på flaskan. Men nej, så enkelt kan ingen tillståndsprocess i Sverige vara. Då skulle ju vi kunna bli som de dekadenta och förtappade danskarna vars samhälle är på väg att duka under av alla friheter.
Självklart kommer tillståndet att vara förenat med en kostnad, på vilken nivå vet vi inte. Och om vi nu får ett tillstånd, så är det inte säkert att vi får sälja på lördagar och söndagar, även om lagförslaget säger att försäljning får ske varje dag mellan klockan 10 och 20. Det är nämligen upp till varje kommun att avgöra och i exempelvis Stockholm har Socialdemokraterna bestämt att följa Systembolagets öppettider.
När vi väl fått tillstånd ska vi inleda det kunskapshöjande arrangemanget med en moralkaka om alkoholens skadeverkningar och dessutom dela ut en broschyr från Folkhälsomyndigheten om densamma. Jag ser redan fram emot när jag eller min man ska dela ut en broschyr om hur farligt det är med alkohol till en tysk eller fransk turist som är här på besök. Det kommer nog väcka fler frågor än svar.
Vi får som bekant endast sälja fyra flaskor till varje person (den som varit på en vingård vet att en låda innehåller sex flaskor), vilket gör att vi kommer få ta fram specialbeställda vinlådor, vilket naturligtvis är förenat med en extra kostnad. Men det skapar säkert nya jobb i förpackningsindustrin, så inget ont som inte har något gott med sig.
Och om vi nu lyckats komma så här långt: Kunderna är här, betalar för ett kunskapshöjande arrangemang och köper med sig några flaskor. Då kommer det till rapportering. Då räcker det inte att rapportera till myndigheterna hur mycket man har sålt. Nej, om vi nu får ha öppet på lördagar och söndagar, då de allra flesta har möjlighet att besöka en vingård, då ska det särskilt rapporteras hur mycket vi säljer de tider då Systembolaget inte har öppet.
Man får nästan en känsla av att syftet med förslaget är att trötta ut oss vinbönder.
Man får nästan en känsla av att syftet med förslaget är att trötta ut oss vinbönder så att ingen orkar sälja vin på gården.
Vad är det med Sverige och alkohol? Jo, jag vet. Var och varannan svensk höll på att supa ihjäl sig för 200 år sedan och nykterhetsrörelsen har format delar av vårt politiska landskap.
Men det är andra tider nu. Drickandet har minskat. Sprit har bytts ut mot vin. Vi dricker bättre och godare.
Tyvärr har inte politiken hängt med. Bara benämningen alkohol, i stället för öl eller vin, visar att vi har en lång väg kvar att vandra. Vem frågar om du vill ha ett glas alkohol när du är på krogen? Vin är en dryck, oftast en måltidsdryck. Det är också kultur och ett hantverk. Ett i högsta grad europeiskt sådant, som nu också har kommit till Sverige.
Ärligt talat är det svårt att inte tappa sugen som svensk vinproducent. Inte nog med att vi har klimatet mot oss – vi har politiken (ja, jag tittar på dig, Jakob Forssmed) och byråkraterna mot oss också. Vi hade hoppats på något så ovanligt som en svensk frihetsreform, men tji fick vi.
Trots att vi har en statsminister som säger sig vilja va ”den vuxne i rummet” saknar hans regering förmågan att behandla vuxna svenskar som just vuxna. I stället ska vi behandlas som barn som inte har någon aning om att det är en ganska dum idé att dricka upp alla fyra flaskor vin du precis har köpt på en och samma gång.
Men vi kommer kämpa på. Och jag lovar att med gott humör och stor seriositet dela broschyrer från Folkhälsomyndigheten om alkoholens skadeverkningar till varje tysk turist som kommer hit i sommar.
Jag förutsätter dock att Valmyndigheten ålägger politikerna samma broschyrkrav inför valet 2026. Nästa riksdagsledamot som besöker vår gård för att få pressklipp i lokaltidningen är såklart hjärtligt välkommen, så länge en broschyr med texten ”lyssna gärna på vad den här politikern har att säga, men kom ihåg att det han eller hon lovar nu ofta blir någonting helt annat i verkligheten” delas ut vid besöket.