Utblick Krönika
En ny Tony Blair?
Labours partiledare Sir Keir Starmer blir med stor sannolikhet Storbritanniens näste premiärminister efter parlamentsvalet i början av juli. Janerik Larsson skriver om tankesmedjan som inspirerar Starmer och ser paralleller till Tony Blairs framgångar i slutet av 1990-talet.
Tankesmedjan Labour Together spelar en nyckelroll för det brittiska Labourpartiets väg till valdagen den 4 juli. Om partiledaren Sir Keir Starmer blir premiärminister kommer nyckelpersonerna i hans regering att ha kopplingar till denna.
Labour Together skapades 2015 men då med namnet ”Labour For The Common Good”. Dess uttalade syfte var att moderera den hårda vänsterpolitik som drevs av den dåvarande partiledaren Jeremy Corbyn och som sedan krossades av Boris Johnsons Toryparti i valet i december 2019.
I dag beskriver Financial Times Labour Together som en av landets mest inflytelserika tankesmedjor. I början leddes tankesmedjans arbete med att återerövra centrum i brittisk politik av Morgan McSweeney. Han leder nu Labours valkampanj.
Hans efterträdare, Josh Simons, leder i dag en tankesmedja som på 18 månader expanderat från en anställd till 34 medarbetare. Om man räknar in det nätverk som formerats handlar det om fler än 70 personer. Skuggregeringens nyckelmedlemmar har försetts med rådgivare hämtade från kretsen kring Labour Together, och tankesmedjans arbete har lett till en rad uppmärksammade politiska utspel, inte minst vad gäller den ekonomiska politiken.
I FT säger Simons att när Keir Starmer efterträdde Corbyn så var partiet ”moraliskt och finansiellt bankrutt och fokuserat på att överleva”. Det fanns då de som i likhet med Tony Blair trodde att det var nödvändigt att bilda ett nytt parti som förenade socialdemokratiska och liberala traditioner.
McSweeney menade emellertid att Labour måste återvinnas från Corbyn. Så blev det.
Det mesta av den vänsterradikala politik Corbyn stod för är i dag utraderad.
Det mesta av den vänsterradikala politik Corbyn stod för är i dag utraderat. Till skillnad från de flesta andra brittiska tankesmedjor tar Labour Together emot finansiellt stöd från penningstarka donatorer. Enligt FT hade man fått in 1,74 miljoner pund fram till slutet av mars.
Med kapitalet har man kunnat rekrytera kvalificerade talanger som annars inte skulle ha sökt sig till det utfattiga partiet. Det innebär att delar av partiapparaten som i praktiken saknat kompetens, nu stärkts upp.
I en artikel i tidskriften New Statesman har Josh Simons utvecklat sin syn på relationen mellan Starmers politik (Starmerism) och Tony Blairs framgångsrika 90-talspolitik (Blairism).
Blairs New Labour handlade, skriver han, om att återföra Labour till det arbetande folket. Labour skulle acceptera världen sådan den ser ut, inte som partiet tidigare föreställt sig att den såg ut: ”Blair är Labours mest framgångsrike ledare någonsin och han åstadkom stora förbättringar för det arbetande folket.”
Men, fortsätter han, två stora förändringar präglar det land Starmers Labour nu möter. För det första är väljarkåren mycket mera rörlig. Det är därför partiet gått från sitt värsta nederlag sedan 1935 till en betydande ledning i opinionsmätningarna. För det andra har väljarnas förtroende för politiker och regeringen minskat och väljarnas tilltro till demokratin har också försvagats:
”Det betyder att Labour måste hantera denna breda cynism och det stora misstroendet utan att avlägsna sig från vanliga människors liv. Vi måste visa att vi kan tillföra materiella förbättringar till deras liv. Det måste ske mellan valen annars kommer stödet inte att bestå.”
Simons understryker att förutsättningarna för positiva resultat i dag är dåliga givet landets finanser, offentliga sektorns låga kvalitet och ekonomins låga produktivitet.
Därför fokuserar Labour i dag först och främst på att vara ekonomiskt trovärdigt. Det är den fasta berggrunden på vilken man kan bygga en produktivitetstillväxt över landet som också förbättrar hushållens ekonomi. Man måste hantera de låga investeringarna i allmänhet och de stora bristerna i teknik- och annan yrkesutbildning i synnerhet. ”Att vara pro-konkurrens och pro-kapitalism är att vara pro-politik”, skriver han i en formulering som för tankarna till Tony Blair i slutet av 1990-talet.
Simons är utbildad vid Cambridge University och vid Harvard. Han arbetade sedan för Facebook AI och skrev boken Algorithms for the People: Democracy in the Age of AI (2023). Han arbetade ett tag som rådgivare hos Corbyn, men slutade i avsky för dennes anti-semitism. Den sortens populism avskyr Simons som själv är jude. Han skrev en upprörd uppgörelse med Corbyn i The Observer efter att han slutat.
Keir Starmer är gift med advokaten Victoria Alexander vars föräldrar var polska judar. Familjen Starmer hör till Londons liberala judiska synagoga och deras båda barn uppfostras i den judiska tron. Starmers starka reaktion på massakern den 7 oktober förra året skapade problem för Labour. Den anti-israeliska och anti-semitiska agitationen i Storbritannien har varit mycket omfattande, och effekten av detta kan komma att synas i valresultatet den 4 juli.