Moderaterna borde vara de första att vilja avskaffa värnskatten
Värnskatten är oförsvarbar både i etiska och ekonomiska termer, men medan Socialdemokraterna var beredda att förhandla bort värnskatten helt vill Moderaterna bara trappa av den. När till och med Socialdemokraterna med sin fientliga inställning till höginkomsttagare är beredda att göra sig av med den, är det en skam att Moderaterna inte bjuder över dem.
Den gångna helgen var det nära ögat. Centerpartiet och Liberalerna var av allt att döma beredda att kasta liberalismen överbord och stödja en Socialdemokratisk regering. Den information som sipprar ut indikerar dock att Socialdemokraterna å sin sida var beredda att, åtminstone delvis, avbryta sin kamp mot höginkomsttagare på paus och avskaffa värnskatten.
Samtidigt, i Moderaternas och Kristdemokraternas gemensamma budgetförslag, ska värnskatten bara trappas av stegvis. Och då är det ändå en förbättring jämfört med Moderaternas inställning i våras. Efter löften om ”hälften kvar” – som om det vore en acceptabel målbild för ett frihetligt parti – presenterade partiet en skuggbudget utan skuggan av marginalskattesänkningar. De ville inte ens återställa marginalskatterna till nivån som rådde innan Löfven tog makten.
Det ser med andra ord ut som att ett av världens mest inbitna högskattepartier, de svenska Socialdemokraterna, har en mer frihetlig attityd till värnskatten än Moderaterna. Det är skamligt. Moderaternas existensberättigande är deras förmåga att försvara individen mot statens ingrepp i plånbok och privatliv. Det minsta man kan begära är att de förmår toppa Socialdemokraternas bud om skattesänkningar.
Avund och missunnsamhet har alltid varit viktiga politiska drivkrafter.
Värnskatten är den femprocentiga extra skatt som läggs på inkomstskatten för dem som tjänar över 675 700 kronor om året. Skatten är inte bara oetisk, eftersom den straffar dem som arbetar hårt och tjänar mer – den är dessutom bokstavligt talat värdelös även ur statens perspektiv. Den är så hög att den påverkar höginkomsttagare att tacka nej till löneökningar eller minska sin arbetsinsats, eftersom jobbet inte längre är värt det lilla de får behålla. Beräkningar visar att den beteendeändring som skulle följa på en slopad värnskatt skulle leda till att statens skatteintäkter faktiskt skulle öka.
Om värnskatten inte ens kan försvaras med påståendet att den genererar skatteintäkter, säger det något om de bakomliggande motiven. Avund och missunnsamhet har alltid varit viktiga politiska drivkrafter. Det finns både väljare och politiker som tycker det är viktigare att rika får det sämre än att fattiga får det bättre – annars skulle socialismen aldrig ha slagit igenom. Att borgerliga partier inte förmår ta avstånd från produkterna av dessa värderingar, till exempel värnskatten, är dock deprimerande.
Centerpartiet och Liberalerna borde ställa samma krav om slopad värnskatt på Ulf Kristersson som de ställde på Stefan Löfven, skrev Kajsa Dovstad nyligen i en debattartikel. Det är sorgligt att det ska behövas. Inget mittenparti borde behöva kräva av Moderaterna att de ska avskaffa orättvisa skatter på höginkomsttagare. Den som står till höger och kallar sig frihetlig ska ha avskaffad värnskatt som en ryggmärgsreflex.