EU måste stå emot Kina-inspirerad industripolitik

Efter att EU:s kommissionär för konkurrensfrågor, danska liberalen Margrethe Vestager, 6 februari 2019 nekade sammanslagningen av tyska Siemens och franska Alstom började de franska och tyska regeringarna att vända sig mot EU:s konkurrensregler.

Beslutet baserades på att sammanslagningen skulle leda till minskad konkurrens och därmed stigande priser för konsumenter. Detta eftersom Siemens och Alstom skulle vara tre gånger så stora som närmsta konkurrent. Franska och tyska regeringen hävdade däremot att konkurrensreglerna motverkade skapandet av så kallade europeiska industrijättar.

Nekandet av sammanslagningen ledde till att Tyskland och Frankrike, tillsammans med Polen och med stöd av Italien, den 4 februari skickade ett öppet brev till Vestager med förslag på ändringar av EU:s konkurrenslagstiftning. Detta brev föregicks i sin tur av två tidigare manifest från den 19 februari 2019 och den 4 juli 2019. Budskapet i samtliga manifest är detsamma: EU:s måste ändra sin konkurrenslagstiftning.

Länderna bakom manifestet hävdar att den globala konkurrensens natur har förändrats och att EU därför måste ändra sin konkurrenslagstiftning i syfte att skapa en mer rättvis spelplan. Detta eftersom den förändrade globala konkurrensen innebär att europeiska företag konkurrerar med utländska företag som ofta har betydande statligt stöd.

Att europeiska företag i dag behöver konkurrera med utländska, ofta subventionerade företag är i sig sant. Problemet är dock överdrivet och konsekvenserna av att tillåta stora sammanslagningar är värre än konkurrensen av subventionerade företag.

Oftast handlar det om Kina och dess statskapitalism. Ett exempel som nämns av Frankrike och Tyskland är det kinesiska tågbolaget CRRC och hur Siemens och Alstom genom nekandet av sammanslagningen inte kan konkurrera med dem. Men precis som Emanuel Örtengren noterat tidigare i Smedjan, så verkar inte CRRC ens på EU:s marknad.

En sammanslagning av företagen skulle sålunda endast leda till att konsumenter missgynnas och att Siemens och Alstom gynnas.

Det går även att ifrågasätta huruvida subventionerade utländska företag, som kinesiska CRRC, över huvud taget utgör ett hot mot EU:s inre marknad. Genom att staten agerar ”evig” finansiär präglas subventionerade företag av så kallade mjuka budgetbegränsningar. Med andra ord behöver de exempelvis inte effektivisera sin verksamhet i samma grad eftersom de överlever genom statens stöd. Detta resulterar i att icke-subventionerade bolag på grund av dess högre effektivitet i princip får samma resultat som de subventionerade bolagen.

Tidigare studier om subventionerade statliga bolag i Kina visar också att centralstyrda statliga bolag, genom sina mjuka budgetbegränsningar, är mindre effektiva. Med detta sagt bör de här subventionerna motverkas, men att skapa en liknande situation genom att ändra EU:s konkurrenslagstiftning är inte rätt väg att gå.

De som påverkas mest om konkurrensreglerna ändras är små och medelstora företag.

Om EU:s egna storföretag också präglas av mjuka budgetbegränsningar – vilket sker ifall de tillåts få en alltför dominerande marknadsposition – kommer de inte kunna konkurrera globalt. I stället kommer de trots sin ineffektivitet, stanna på marknaden genom sin dominerande marknadsposition. Precis som Vestager säger:

”Om du vill vara en global ledare, då behöver du vara konkurrenskraftig […] Om du skämdes bort på din hemmamarknad och du bara kan överföra kostnader till konsumenter, ja, då är det mycket troligt att du inte kommer lyckas på globala marknader.”

Själva syftet med att ändra konkurrensreglerna – bildandet av europeiska industrijättar i syfte att konkurrera globalt – uppnås alltså inte.

Utifrån ett svenskt perspektiv är argumenten från Frankrike, Tyskland, Polen och Italien också bristfälliga. Trots att Sveriges import från Kina har ökat representerar den endast 5,1 procent av den totala importen. Import från länder inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) står däremot för över 75 procent av Sveriges import. Kritiken mot EU:s konkurrensregler är därmed överspelad. I stället för att stödja protektionistiska och konkurrensfientliga åtgärder bör Frankrike, Tyskland och deras samarbetspartners värna om det som gjort Europa rikt, vår inre handel med rättvis konkurrens.

Mindre företag drabbas

De som påverkas mest om konkurrensreglerna ändras är små och medelstora företag. Totalt representerar de 99,7 procent av alla företag och 66,7 procent av alla anställda inom EU, vilket gör dem till en mycket viktig del av EU:s ekonomi.

Om EU:s konkurrenslagstiftning ändras så att stora sammanslagningar får ske kommer detta påverka möjligheten för små och medelstora företag att konkurrera på marknaden. Eftersom sammanslagningarna skulle ge de europeiska jättarna dominans över sina sektorer skulle de kunna påverka exempelvis prisnivån och därmed utkonkurrera de mindre företagen. Således riskerar vi en mycket stor del av våra mindre företag om EU:s stormakter får som de vill.

Den andra huvudsakliga punkten i manifestet handlar om den digitala marknaden, de skriver:

”Det är nu viktigt att ta itu med den kritiska frågan angående hanteringen av digitala företag och plattformars marknadsstyrka på ett opartiskt sätt utan onödig försening, för att undvika irreversibla snedvridningar i konkurrensen på digitala marknader, för detta ändamål bör tillfälliga åtgärder uppmuntras”.

Det är svårt att inte se det paradoxala i att länderna bakom manifestet nu vill slå ned på företag med marknadsdominans.

Kommer Vestager i avsaknad av britternas motvikt ge vika för Tyskland och Frankrike?

I ett 130 sidors dokument kommer EU-kommissionen fram till ett antal huvudsakliga mål och förslag angående den digitala marknaden. Ökat fokus ska läggas på konsumentskydd och att stärka konkurrenslagstiftningen. Exempelvis tar de upp problemet med att ge företräde åt ens egna produkter på en plattform som konkurrerar med andra, och att artikel 102 i TFEU inte förbjuder detta. Att stärka lagstiftningen mot detta är i sig inte dåligt men lagstiftningen har tidigare fyllt sitt syfte, exempelvis när Google Shopping fick betala 2,4 miljarder euro eftersom de favoriserade sina egna produkter.

Därutöver säger kommissionen att större fokus bör läggas på att identifiera strategier hos företag som motverkar konkurrens. Framför allt gäller detta inom digitala marknaden där de anser dessa kan vara svåra att upptäcka. Stärkt konkurrens skulle resultera i en gynnsam situation för både små företag och konsumenter. Detta eftersom aktörer med marknadsdominans missgynnar båda grupper. Förslaget är således att välkomna från kommissionen.

Att ändra EU:s konkurrensregler är en farlig väg att gå. EU:s mandat över medlemsländerna i konkurrensfrågan och följaktligen också en av unionens grundpelare testas härmed. Kommer Margrethe Vestager behålla och stärka EU:s konkurrensregler eller i avsaknad av britternas motvikt ge vika för Tyskland och Frankrike? Om det sistnämnda sker kan det få stora konsekvenser för både EU, Sverige och våra företag.