Medan socialdemokratiska partitjänstemän gläds över en enpartiregering utan Miljöpartiet bubblar frustrationen hos många borgerliga opinionsbildare. Med knappt åtta månader kvar till valet saknas fortfarande det stöd som krävs för maktskifte. Enligt Poll of Polls samlar M, KD, L och SD 47 procent av väljarkåren, men med Liberalerna alltjämt en bra bit under spärren är läget i realiteten något sämre. 

På andra sidan blockgränsen har Socialdemokraterna vind i seglen. Sett till alla partiledarskiften sedan 1960-talet har Stefan Löfven svenskt rekord i störst ökning på kort tid, hela sju procentenheter på fyra månader. På delad silverplats kommer Ulf Kristersson och Thorbjörn Fälldin. Andersson är på god väg att slå de tre herrarna, Socialdemokraterna har ökat cirka fem procentenheter på tre månader. Räknat från när Löfven meddelade sin avgång är ökningen hela sju procentenheter.  

Så ja, för den som hoppas på ett maktskifte i höst kunde läget vara bättre men det är ännu för tidigt att börja skissa på eftervalsanalysen. Med åtta månader kvar finns det fortfarande fem starka faktorer som talar emot att regeringen blir omvald och för att Ulf Kristersson är statsminister efter den 11 september i år. 

1. Pandemin kommer inte att dominera agendan i september

Partiledarskiftet i S har sammanfallit med en ökad smittspridning och omikronutbrottet. Vid varje tillfälle då pandemiläget försämrats har regeringen stärkts och förtroendet för statsministern ökat. Det är logiskt, väljarna samlas i läge av kris. Pandemin lägger även en våt filt över den normala politiska debatten då andra frågor hamnar i skymundan. Rent praktiskt försvårar pandemin också möjligheterna att verka som opposition, ett litet men illustrativt exempel är att Riksdagen i förra veckan (17/1) fick ställa in den av oppositionen begärda debatten om elpriserna för att energiminister Khashayar Farmanbar satt i karantän. 

Utöver pandemin påverkas vi också av en säkerhetsskris och Rysslands aggression mot Ukraina. Ceteris paribus – allt annat lika, som ekonomer brukar uttrycka det, är det inte överraskande att Socialdemokraterna i egenskap av regeringsparti ligger över 30 procent i opinionen i detta läge. Att oppositionen samlar 47 procent skulle man till och med kunna hävda är överraskande högt givet läget.

Vilket omvärldsläge vi befinner oss i september 2022 vet ingen, men följer pandemin det mönster den gjort under de senaste åren brukar smittspridningen minska under sommaren. Sannolikheten är därmed liten att vi i september kommer att befinna oss i samma pandemiläge som nu. Bara den faktorn i sig är en markant förbättring av oppositionens chanser att vinna valet. 

2. Partiledardebatterna talar till oppositionens fördel 

Vallokalsundersökningarna (Valu) visar att väljarna bestämmer sig allt senare, nästan 4 av 10 valde parti sista veckan i valet 2018. De flesta väljer mellan partier i samma regeringsalternativ, men det finns en grupp avgörande blockbytare. I ett val där mycket av dramatiken avgörs på marginalen, så som om L och MP kommer att klara spärren, är valspurten helt avgörande för valutgången. 

Moderaterna har ökat sitt väljarstöd i valspurten i de två senaste valrörelserna, en bidragande orsak som lyfts fram i partiets eftervalsanalys är lyckade partiledardebatter och mediala framträdanden. I de opinionsmätningar som publicerades i samband med debatterna vann Ulf Kristersson i stort sett samtliga, detsamma gällde för Fredrik Reinfeldt. 

Partiets eftervalsmätning från 2018 visade att hela 8 av 10 väljare tog del av valrörelsen via debatterna och utfrågningarna. Bara slutdebatten i SVT sågs av 1,5 miljoner tittare. Lägg därtill alla andra debatter, utfrågningar och klipp från dessa som sprids i sociala medier. 

Även Kristdemokraterna gjorde en stark valspurt 2018 och Ebba Busch fick sitt stora genomslag i debatterna, vilket var starkt bidragande till att partiet lyfte.

Magdalena Andersson har hittills bara haft en partiledardebatt som statsminister, kammardebatten i mitten av januari. Med förtroendesiffror på 50 procent hade nog många i Socialdemokraterna sett fram emot att Andersson gjorde processen kort med sina motståndare men så blev det inte, vilket flera tunga politiska reportrar, bland annat Tomas Ramberg och Fredrik Furtenbach i SR:s ”Det politiska spelet”, konstaterat. Ett annat dilemma för Socialdemokraterna i partiledardebatten är hur ensamt partiet är. Tobias Wikström på Dagens Industris ledarsida beskrev det bra: 

”Men så kommer Magdalena Andersson till riksdagen för sin första partiledardebatt på onsdagen, och där hinner verkligheten ifatt henne. Där blir det tydligt hur svagt hennes parlamentariska stöd är. Samtliga övriga sju partier anser sig nu vara oppositionspartier. Alla är missnöjda, Annie Lööf såväl som Per Bolund.”  

Oppositionen har därmed alla möjligheter att flytta fram sina positioner under valårets debatter.  Partiledarna till höger är erkänt skickliga debattörer som visat att de har förmåga att slå igenom bruset när tillfälle ges. Det talar till oppositionens fördel i valspurten. 

3. Väljarkåren lutar åt höger

Som regeringen fått märka många gånger under mandatperioden finns ingen majoritet i Riksdagen för en vänsterpolitik. Detsamma gäller i väljaropinionen. Enligt den senaste SOM-undersökningen identifierar sig cirka 30 procent av väljarna som vänster och 40 procent som höger. Andelen i mitten är 30 procent, men den brukar krympa närmare val till cirka 20 procent. Tittar man på Valu så brukar det borgerliga laget vinna när fler ser sig som höger än vänster och tvärtom. Undantag är valet 2018 då andelen väljare som lutade åt höger var betydligt större men regeringsbildningen ändå mynnade ut i en S-regering. På sikt brukar dock väljarna gruppera sig efter höger och vänster och de regeringsalternativ som finns. 

Om något visar mätningarna att det är matematiskt omöjligt för de rödgröna att samla en majoritet.

Socialdemokraternas strateger brukar hävda att M/KD/SD aldrig kan få majoritet, det lyfts fram som en i det närmaste matematisk omöjlighet. Väljarna tycks inte riktigt hålla med. I valet 2006 hade M/KD/SD tillsammans 36 procent, sedan dess har stödet successivt vuxit och i senaste SCB samlade de tre partierna tillsammans 46 procent. Med Liberalerna drygt 48 procent. Kan man få 46–48 procent kan man självklart lika gärna få ytterligare några procentenheter som krävs för valvinst. 

Under samma period har de tre partierna tydligt till vänster i svensk politik, S/V/MP, gått från 46 procent i valet 2006 till 42 procent i senaste partisympatiundersökningen från SCB. Dessutom med ett av tre partier, Miljöpartiet, under spärren. Om något visar alla mätningar att det är matematiskt omöjligt för de rödgröna att samla en majoritet. De tre vänsterpartierna behöver stödet från Centerpartiet. Ett parti som för bara en månad sedan släppte fram en M/KD/SD-budget, som vägrar att samarbeta med Vänsterpartiet och som sakpolitiskt ligger närmare Moderaterna än Socialdemokraterna. 

Visst är SD-frågan en utmaning för oppositionen, men vänsterpartierna har ett historiskt svagt stöd inför valrörelsen och regeringsalternativet till höger om mitten är tydligare. 

4. En majoritet av väljarna upplever att Sverige går åt fel håll

Internationell statistik visar att ungefär sju av tio sittande regeringar blir omvalda om väljarna upplever att utvecklingen i landet går åt rätt håll. Enligt SOM-institutets senaste mätning är andelen som upplever att Sverige utvecklas åt rätt håll endast två av tio, nästan sex av tio upplever att utvecklingen går i fel riktning. Att väljarna upplever att utvecklingen i Sverige går åt fel håll är en förutsättning för maktskifte. Om inget drastiskt händer kommer det även vara uppfattningen hos majoriteten av väljarna i valet 2022. Det talar för ett maktsikte.

Socialdemokraterna är väl medvetna om detta och kommer göra vad man kan för att gå i opposition mot sig själva och likt Morgan Johansson peka på att alla problem som väljarna ser beror på alliansregeringarna. 

Det är viktigt att försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt i beskrivningen av Sverige. Utvecklingen på vissa områden i Sverige, till exempel ekonomin och teknikutvecklingen, är enastående medan det finns andra områden där Sverige har stora problem. Tidigare var synen på Sveriges utveckling nära sammankopplad med ekonomin, både den egna privatekonomin och Sveriges. 

Så är det inte längre. Demoskops tracking för januari 2022 visar till exempel att cirka sju av tio väljare tycker att utvecklingen i Sverige är på väg åt fel håll samtidigt som endast tre av tio har en pessimistisk syn på landets ekonomiska utveckling. Orsaken till att många upplever att utvecklingen i Sverige går åt fel håll är misslyckad integration och ökad brottslighet. Det bekräftas även av bland annat SOM-institutet som mäter vilka samhällsfrågor som väljarna är mycket oroliga för, mätningar som nu toppas av gängkriminaliteten.

Om oppositionen i valet 2022 kan särskilja sig från Socialdemokraterna genom att tala ärligt och rakt om de samhällsproblem som finns samtidigt som man med trovärdighet kan lyfta fram det positiva som händer i Sverige och möjligheterna för framtiden, har man en unik position som bör vara attraktiv för breda väljargrupper och underlätta steget för blockbytare. 

5. Sakfrågeagendan

Valforskningen i Sverige visar att väljares och partiers positioner i sakpolitiska frågor är den huvudsakliga drivkraften bakom partibyten, särskilt i det långa loppet. Sunt förnuft säger även att så är fallet. I det korta perspektivet kan ett parti gynnas eller missgynnas av många olika faktorer men på lång sikt är väljarnas bild av partiernas politik styrande. Grundbulten som förklarar väljarströmmarna till Sverigedemokraterna är migrationspolitiken. Att Miljöpartiet kom in i riksdagen berodde på miljöfrågan och ett av Liberalernas stora problem inför valet 2022 är att få väljare förknippar dem med någon sakfråga. 

Vilka sakfrågor valet handlar om är därmed avgörande för valresultatet. Enligt Valu var jobbfrågan den enskilt viktigaste frågan 2006, 2010 toppade ekonomin och 2014 – när Alliansen förlorade – toppade skolan. Inför valet 2018 var invandringen dominerande i många mätningar, men präglade inte på samma sätt valrörelsen. Enligt Valu kom sjukvården till exempel före både invandring och lag och ordning i valet 2018. Lag och ordning återfanns först på plats fem. Oavsett mätningsmetod och frågeformulering ligger lag och ordning dock betydligt högre inför detta val än vid något annat val under tre decennier. 

Opinionsmätningarna gällande bästa parti i sakfrågor varierar lite beroende på metod, vilka frågor som är med samt hur alternativen är formulerade. Den övergripande bilden, som även framkommer i SOM-institutets senaste undersökning, är att Moderaterna är bästa parti inom lag och ordning och ekonomi. Därtill har partiet en stark profil i frågor som försvar, skatter och företagande. Enligt Novus senaste mätning i december 2021 är Moderaterna även det bästa partiet i energifrågan. Sverigedemokraterna dominerar fortfarande frågan om invandring och utmanar Socialdemokraterna om andraplatsen i frågan om lag och ordning, detta alltså även efter det att Andersson har tillträtt och regeringen börjat vända på stenarna. 

Kristdemokraterna har i förhållande till sin storlek en stark profil både gällande sjukvård och äldreomsorg. Klimatfrågan är traditionellt en svag punkt för det borgerliga regeringsalternativet, men även här har det skett en kraftig förbättring. I Novus mätserie är Moderaterna tvåa i klimat- och miljöfrågan efter Miljöpartiet, enligt Demoskop är Moderaterna nummer ett.  

Varför går det då inte bättre för oppositionen? En enkel förklaring kan faktiskt vara att just sakfrågorna inte är i fokus just nu, som beskrivits dämpar pandemin den övriga politiska debatten. Men i valrörelsen brukar de frågor som ligger nära väljarnas vardag öka i betydelse. Särskilt för rörliga väljare. Socialdemokraterna kommer att rikta in sig på välfärds- och plånboksfrågor, såsom familjeveckan i förra valet, och försöka få bort lag och ordning från agendan innan valet genom att kopiera oppositionens politik. Har de borgerliga partierna gjort sin hemläxa och är förberedda för valåret med bra och begripliga förslag har de alla möjligheter att slå regeringen i plånboksfrågan. Socialdemokraternas triangulering ska man inte ha överdriven respekt för. En viktig regel i politik är att inte släppa sin starkaste fråga, om din motståndare börjar prata om den så välkomna det och ta debatten, på sikt gynnar det dig.  

Valet 2022 är unikt såtillvida att de traditionella blocken inte är aktuella som regeringsalternativ. Det väcker svåra frågor för många väljare kring hur man ska rösta. 

Här är det bara att gå till sig själv, i beslut där man är osäker fattar man dem ofta först när man är nödgad till det. Därför tyder allt på en valrörelse med en avgörande valspurt. 

Omslagsfoto: Fredrik Sandberg/TT