Erik Spector om ekonomisk tillväxt:
Finns det vilja, finns det tillväxt
Ekonomi Åsikt
Sverige och Europa har de senaste 15 åren allt tydligare halkat efter USA sett till välstånd. Men en ekonomi präglad av hög tillväxt behöver inte vara något vi i Europa lämnat bakom oss. Om den politiska viljan finns går utvecklingen att bryta, skriver Teknikföretagens chefekonom Erik Spector.
De senaste åren har präglats av stora ekonomiska utmaningar. Svensk BNP har i stort sett varit oförändrad och den höga inflationen efter pandemin har orsakat stor nedgång i hushållens köpkraft. Men om vi lyfter blicken och ser på den ekonomiska utvecklingen under en längre tidsperiod, nyanseras bilden. Trots de senaste årens höga inflation har svenska reallöner stigit med mer än 50 procent sedan mitten av 90-talet. Levnadsstandarden har höjts betydligt under perioden och tittar vi längre tillbaka i tiden blir skillnaden ännu större. Det som möjliggjorde denna utveckling var ekonomisk tillväxt. På kort sikt kan levnadsstandarden för delar av befolkningen höjas med fördelningspolitik eller höjda nominella löner, men för att på lång sikt kunna uppnå en hållbar förbättring av köpkraften behöver ekonomin växa. Tillväxt gör det möjligt för regeringen att förbättra offentliga tjänster, företag att expandera och individer att få högre inkomster. Genom tillväxt kan ett samhälle skapa fler jobb, förbättra utbildning och hälsa samt främja investeringar. På det stora hela bidrar ekonomisk tillväxt till ökad livskvalitet och minskad fattigdom.
Tyvärr har tillväxttakten i Sverige och Europa varit nära noll de senaste åren och mycket av den ökning av BNP vi sett sedan 90-talet skedde innan finanskrisen. Det är viktigt att den politik som nu förs ökar den ekonomiska tillväxten och det finns flera åtgärder som kan vidtas på området. Samtidigt är det inte lämpligt att försöka uppnå en hög BNP-tillväxt till varje pris. Till exempel skulle en strävan efter kortsiktigt hög tillväxt kunna få negativa konsekvenser för tillväxten längre fram. En regering skulle då kunna få för sig att öka de offentliga utgifterna på ett sätt som stimulerar tillväxten i dag men som leder till ökat budgetunderskott, högre räntor och risk för höjda skatter imorgon. Det finns också gemensamma produktionsfaktorer som måste värnas med någon form av regelverk. Den typen av regelverk kan förvisso hålla tillbaka tillväxten på kort sikt men samtidigt skapa förutsättningar för tillväxt på längre sikt. Ett uppenbart exempel är miljöpolitiken.
Avståndet i välstånd mellan Europa och USA har ökat betydligt de senaste 15 åren och sedan pandemin har gapet vidgats dramatiskt.
De flesta skulle nog skriva under på att ekonomisk tillväxt är positivt i sig och att det bör vara prioriterat för varje regering att utforma tillväxtvänlig politik. I Europa har det skett något av ett uppvaknande efter publiceringen av ett par mycket uppmärksammade rapporter. Dessa konstaterar att Europa håller på att halka efter i den ekonomiska utvecklingen. Att tillväxten i Europa som helhet har haft utmaningar sedan eurokrisen borde dock inte komma som en nyhet. Avståndet i välstånd mellan Europa och USA har ökat betydligt de senaste 15 åren och sedan pandemin har gapet vidgats dramatiskt.
Skillnaden i BNP-tillväxt förklaras förstås av en lång rad faktorer, men de kan delas in i två huvudsakliga faktorer: hur mycket vi jobbar och hur mycket som produceras under tiden vi jobbar, det vill säga arbetade timmar i ekonomin och arbetsproduktivitet. På båda dessa områden blir vi slagna av USA. Varje sysselsatt person arbetar betydligt fler timmar per år i USA än i såväl Sverige som Europa som helhet. I Sverige har vi hög sysselsättningsgrad i kombination med jämförelsevis kort årsarbetstid. Slår man ut de arbetade timmarna på hela befolkningen så ligger Sverige enligt OECD under snittet i EU och betydligt under USA:s nivå. Att i det läget driva frågan om lagstiftad arbetstidsförkortning kan tyckas minst sagt märkligt.
Mellan 2008 och 2019 var produktivitetstillväxten i Sverige och euroområdet ungefär 0,7 procent, medan den i USA var 1,2 procent.
Produktivitetsutvecklingen är också klart långsammare i Europa än i USA. Mellan 2008 och 2019 var produktivitetstillväxten i Sverige och euroområdet ungefär 0,7 procent, medan den i USA var 1,2 procent, vilket är en stor skillnad när det kommer till denna typ av tillväxttal. Skillnaden i produktivitetstillväxt har dessutom tilltagit sedan pandemin.
Vad gäller arbetstiden är färre arbetade timmar till viss del ett medvetet val i Europa. Materiell levnadsstandard har bytts mot mer fritid. Det är viktigt att detta val görs just medvetet och inte med villfarelsen att det skulle finnas så stora produktivitetsvinster att hämta med arbetstidsförkortning att den inte påverkar BNP-utvecklingen. Att i Sverige låta arbetstiden förbli en fråga mellan arbetsmarknadens parter borde därför vara självklart. En arbetsmarknadspolitik som i stället ökar antalet arbetade timmar vore mer aktuell. Det behöver inte nödvändigtvis innebära fler arbetade timmar per sysselsatt, utan kan primärt ske genom en politik för ökad sysselsättningsgrad, till exempel ökad pensionsålder eller tidigare inträde på arbetsmarknaden. Skattesystemets påverkan på arbetsutbudet ska heller inte underskattas. Hög skatt på arbete riskerar att minska arbetade timmar i ekonomin och därmed också att minska den kaka som skattesystemet är tänkt att fördela.
Att öka produktivitetstillväxten är mer komplicerat och måste ses som ett långsiktigt projekt som består av många delar. En förutsättning för att det projektet ska lyckas är att några av de mest grundläggande delarna av det offentliga åtagandet stärks: Både infrastruktur och elförsörjning är i behov av stora investeringar framöver, vilket har blivit uppenbart de senaste åren.
Det är samtidigt viktigt att institutioner inte utformas på ett sätt som skapar orimlig regelbörda för företagen.
En av Sveriges största framgångsfaktorer har varit stabila institutioner. Sverige har en välfungerande rättsstat, låga korruptionsnivåer och ett starkt regelverk som skapar en trygg och förutsägbar miljö för företag och investeringar. Den svenska arbetsmarknadsmodellen har bidragit till färre omfattande strejker och till balans och samförstånd mellan fack och arbetsgivare, vilket i allmänhet bidrar till väl avvägda och branschanpassade villkor.
Det är samtidigt viktigt att institutioner inte utformas på ett sätt som skapar orimlig regelbörda för företagen. Detta uppmärksammas på fler håll och regelförenkling lyfts av EU-kommissionen som ett prioriterat område. Det är viktigt att arbetet inte stannar vid höga ambitioner utan att regelverket inom EU faktiskt blir mindre betungande.
En framgångsfaktor och konkurrensfördel för svenska företag har länge varit en hög innovationsförmåga. För att kunna bibehålla och utveckla denna krävs kompetensförsörjning på hög nivå som möter efterfrågan på arbetsmarknaden. Det handlar både om att utbilda fler skickliga yrkesarbetare och att attrahera spetskompetens på den internationella arbetsmarknaden. Ett väl fungerande utbildningssystem och ett utvecklat samarbete mellan näringsliv och universitet och högskolor är helt centralt.
Listan på åtgärdsförslag kan göras lång och det är viktigt att hålla fokus på att en ekonomi präglad av hög tillväxt inte behöver vara något vi lämnat bakom oss. Om den politiska viljan finns så hittar vi vägar framåt. Det gäller att värna de framgångsfaktorer vi har i Sverige och ge näringslivet möjlighet att ta vara på de möjligheter som den teknologiska utvecklingen skapar.
Tyvärr är en av de viktigaste tillväxtfaktorerna hotad. Den fria globala handeln har varit en viktig förutsättning för de svenska exportföretagens framgång. Det vore mycket olyckligt att återgå till en värld präglad av protektionism och polarisering, och vi kan bara hoppas att dårskapen i att gå den vägen snart blir uppenbar för alla.
Omslagsfoto från Ulf Kristerssons besök på Volvo Lastvagnar i Göteborg: Björn Larsson Rosvall/TT