Först nu inser vi värdet av digitalisering

Plötsligt är det skarpt läge för digitaliseringen. Det som för några veckor sedan var en önskedröm för vissa, och för andra ett hot, har på några dagar slagit över till att bli ett storskaligt experiment. Digitalisering är inte ett problem som välfärden måste parera, utan lösningen vi måste luta oss mot. Den har blivit oumbärlig för att sjukvård, skola och leveranser ska fungera.

Kanske än mer intressant är att det nu inte går att vänta på att det utvecklas tjänster som uppfyller samtliga behov som en verksamhet har. För att lösa problemen måste man helt enkelt använda de tjänster som finns till hands. Vi testar alltså inte en digitalisering som hypotetiskt kommer finnas om x antal år och testversioner, utan den som finns tillgänglig här och nu. Disruptionen består snarare av att redan existerande tjänster upptäcks än att de uppfinns. Det är dock nog så viktigt.

Inom loppet av en vecka har tjänster som tidigare setts som randfenomen blivit oumbärliga

Digitaliseringen av välfärdstjänsterna är visserligen inget nytt fenomen. Vi har debatterat mobiltelefonens och datorns plats i undervisningen. Att katerundervisningen står i motsats till användningen av teknik, och att det är den föregående metoden som är bäst har varit en självklarhet. Likaså har vi diskuterat problemet med digitala vårdtjänster. De med störst vårdbehov har sämre möjligheter att använda den teknik man faktiskt inför. Man har ondgjort sig över nätläkarna som tar resurser från vården när medelklassens hypokondriker slentriankonsumerar vård.

Inte bara de digitala välfärdstjänsterna har stött på patrull. Ökningen av diverse leveranstjänster för restaurangbeställningar, matkassar eller andra konsumentprodukter har rört upp känslor gällande arbetsvillkor, systemets kapacitet för leveranser, miljöpåverkan och annat.

Och inom loppet av en vecka har tjänster som tidigare setts som randfenomen blivit oumbärliga. Ett gigantiskt naturligt experiment där digital närvaro och leveranser till dörren inte längre är småkuriösa företeelser, utan förutsättningen för att samhället ska kunna fortsätta fungera som vanligt – i den mån det går.

När krisen är över kan vi äntligen se nätläkarna som en värdefull beståndsdel i en modern välfärd

Nätläkarna har argumenterat för att de, utöver att leverera vård när människor vill ha det, avlastar vården när vissa grupper kan söka vård digitalt istället för att sätta sig på en mottagning och vänta. Den avlastning är nu ovärderlig. Att ge möjlighet till personer att söka lättare rådgivning utan att behöva lämna sin självkarantän, eller att inte behöva gå till en vårdinrättning där risken för smitta kanske blir förhöjd blir nu en förutsättning för att vi ska kunna leda olika patienter rätt – utan att överbelasta 1177 eller befintliga vårdinrättningar. Att ge möjlighet till läkare och sjuksköterskor i karantän att fortfarande utföra sitt jobb ökar ytterligare vår förmåga. Tiden finns inte heller för regionerna att öka kapaciteten i de egna satsningar som finns. När krisen är över kan vi äntligen se nätläkarna som en värdefull beståndsdel i en modern välfärd.

Digitala möten har, åtminstone fram till förra veckan, återkommande setts som ett störigt inslag i svenska möteskulturen, eller ett nödvändigt ont när en resa blir inställd. Förra veckan blev den digitala konferenslösningen Zoom den mest populära appen på app-store, till och med mer populära än TikTok. Detta som en följd av att resor blivit svårare och fler regioner satts i karantän. Initiativ som Jobba hemma-dagen har varit en dröm som närts nära miljörörelsen och av några digitaliseringsfantaster, och inte av så många fler, nu läggs plötsligt hela konferenser om till att ges digitalt. Operan streamar Valkyrian och varenda måndagsmöte blir uppkopplat. Och det verkar fungera.

Motståndet mot digitalisering i skolan har varit ett av de mer teknikfientliga inslagen i svensk debatt. Men när skolor nu behöver stänga på grund av virusets spridning sätts inte undervisningen på undantag, utan kan fortsätta tack vare de digitala verktygen. Den 16 mars lanserade branchorganisationen Swedish Edtech Industry en samlingsportal med över 50 olika leverantörer av digitalt stöd till skolan, dagen efter kom kunskapsplattformen Skolahemma.se som bland annat tipsar om Swedish Edtechs produkter. Flera företag har globalt gjort sina tjänster tillgängliga för specifikt skolundervisning under pandemin – däribland tidigare nämnda Zoom. Även flera universitet har självmant gått över till att ge huvuddelen av sin undervisning digitalt.

Det är dags att inse att digitaliseringen av välfärden och av leveranser är en förutsättning för att klara vardagen

Nya leveranstjänster blir också en stöttepelare när fler behöver gå i karantän. Hembeställning från kvarterskrogarna hjälper såväl restaurangägaren, leveransfirman, de anställda, och familjen som inte kan gå och handla. E-handeln har varit i ropet länge, men skepsisen mot företag som levererar direkt till hemmet har varit desto ihärdigare. Att hundmaten, matkassen, fredagsmyset liksom det som inte är ätbart men behövligt kan levereras fram till dörren blir i dag av största vikt, och fortsatt bekvämt när krisen är över.

Självklart har problem redan uppstått. Zoom fick kapacitetsproblem av den överväldigade ökande användningen. Onlinematbutiken Mathem har i skrivande stund inga lediga tider för leverans den närmaste veckan. På universitet får lärarna själva samla ihop tips och förslag för hur undervisningen ska kunna drivas mer digitalt än tidigare.

Utbrottet av Covid-19 är en kris som inte ska förminskas. Men med kriser finns också tillfällen att lära sig och förhålla sig annorlunda till världen. Det är dags att inse att digitaliseringen av välfärden och av leveranser inte är en parantes, utan en förutsättning för att klara vardagen – även efter att krisen är över. Digitaliseringen är inte bara här för att stanna, nu är den också här för att användas.