Förtätningsfilosofin och myten om platsens betydelse

Att ett område är populärt att bo på betyder inte att det kommer att fortsätta vara det oavsett hur mycket folk man klämmer in på samma yta. Ett områdes popularitet kan bero på en mängd faktorer. Närhet till stadens centrum kan vara en, närhet till natur och grönområden en annan.

Vacker arkitektur tenderar att öka priserna medan sådan arkitektur som dagens arkitekter är förtjusta i tenderar att dra ner dem. Utbud och barer, restauranger, butiker och kultur- och idrottsanläggningar är annat som spelar roll när människor väljer var de ska bosätta sig. Möjlighet att parkera sin bil en ytterligare faktor.

Vacker arkitektur tenderar att öka priserna medan sådan arkitektur som dagens arkitekter är förtjusta i tenderar att dra ner dem.

Det enskilda ord som spelar störst roll för prisskillnaden mellan olika bostäder på mäklarsajterna skall enligt utsago vara ”segelbåtsdjup”. Det säger något om vad den som har ekonomiska förutsättningar att fritt välja sin bostad prioriterar. Den boendeform som människor önskar sig allra helst är ett eget småhus på lagom avstånd från en större stad.

Likväl präglas dagens stadsplaneringsfilosofi av en vilja att bygga sådant som människor inte efterfrågar. Filosofin går ut på att så många bostäder som möjligt skall trängas in på så liten yta som möjligt, utan hänsyn till vilken typ av områden människor faktiskt vill bo i.

Likväl präglas dagens stadsplaneringsfilosofi av en vilja att bygga sådant som människor inte efterfrågar.

I stället för att öka utbudet av den mest efterfrågade boendeformen: stadsnära villaområden, tävlar politiker och byggherrar om att göra denna boendeform ännu mer exklusiv, genom att förtäta villaområden och smälla upp den typ av boende som färre föredrar: flerfamiljshus i modernistisk stil.

Att fler bor i lägenhet än i eget hus är inte en följd av att fler vill ha det så, utan av ett på politisk väg skapat underskott av den mest populära typen av boende. På motsvarande vis får andra typer av verksamheter som gör stadsdelar populära ge vika för fler bostadsrätter: idrottsanläggningar och parker, friluftsområden och småbåtshamnar, allt som inte handlar om att förvara människor över natten skall bebyggas med bostäder.

Närhetsfilosofin liksom förtätningshysterin bygger på har en närmast religiös tro på den specifika platsens betydelse. I förkristen tid var förfäderskulten oftast kopplad till en specifik geografisk plats. Den som besökt Forum Romanum i Rom förvånas över hur många monumentalbyggnader som de antika romarna envisades med att klämma in på en påfallande liten yta.

Närhetsfilosofin liksom förtätningshysterin bygger på har en närmast religiös tro på den specifika platsens betydelse.

Alla prestigeobjekt var nämligen tvungna att uppföras så nära torget som möjligt, det romerska rikets själva epicentrum, eftersom det tillmättes magiska krafter. Det var därifrån den romerska andan strålade.

På samma sätt hyser dagens stadsplanerare en övertro på närheten till stadskärnan. I stället för att fråga sig vad det är som gör vissa områden mer populära och försöka åstadkomma samma egenskaper på fler platser, försöker man klämma in så många människor som möjligt på de redan attraktiva platserna, med risk för att de attraktiva områdena skulle gå förlorade.

Förtätninsgfilosofins utgångspunkter är lätta att motbevisa. Några av dagens ännu mest attraktiva stadsdelar, Djursholms villastad norr om Stockholm och Saltsjöbaden i sydöst, uppfördes utifrån kunskap om vad som gör en plats attraktiv, kunskaper som står sig ännu hundra år senare. Dessa stadsdelar är betydligt mer attraktiva än de områden som ligger betydligt närmare stan.

Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle få för sig att Djursholm och Saltsjöbaden skulle behålla sin attraktivitet om man mellan villorna smällde in lägenhetshus av modernistiskt slag.

Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle få för sig att Djursholm och Saltsjöbaden skulle behålla sin attraktivitet om man mellan villorna smällde in lägenhetshus av modernistiskt slag. Förtätning skulle minska attraktionskraften. Det är med andra ord inte platsen i sig som gör dessa områden attraktiva utan de egenskaper som tillförts dem i form av stadsplanering, arkitektur, rekreationsområden och annat. Ändras dessa egenskaper minskar också attraktiviteten.

Samma princip gäller givetvis även i stadskärnor. Central Park på Manhattan omfattar 340 hektar grönområde mitt i New Yorks mest attraktiva delar. Skulle den svenska stadsplaneringsfilosofin fått råda skulle man ha bebyggt hela eller delar av denna yta med bostäder. Problemet är bara att det är parken som skapar attraktiviteten hos stadsdelarna runt omkring.

Centrala Paris är en dröm för turister men måste te sig som en mardröm för svenska arkitekter och stadsplanerare. Vidsträckta ytor av obebyggd parkmark breder ut sig varhelst man går i stadens mest centrala delar. Där hade tiotusentals bostäder kunnat klämmas in, men så hade också de attraktiva egenskaperna gått förlorade.

I stället för att förtäta sönder de stadsdelar som fungerar väl och där människor redan trivs borde politiker och samhällsplanerare försöka skapa fler av samma slag.

I stället för att förtäta sönder de stadsdelar som fungerar väl och där människor redan trivs borde politiker och samhällsplanerare försöka skapa fler av samma slag. Ett positivt exempel är Prince Charles projekt Poundbury utanför Dorchester i England. Det är en hel stadsdel i klassisk arkitektur med en traditionell stadsplan, som tagit fasta på de egenskaper som gör att människor trivs och som följdriktigt är omåttligt populärt.

På en åker utanför Lund finns Jakriborg, ett bostadsområde uppfört i ett slags medeltidspastisch och således föraktat och utskällt av samtida arkitekter, men populärt och uppskattat av de boende.

I stället för att titta på de positiva exempel som finns upprepar vi i dag miljonprogrammets misstag.

I stället för att titta på de positiva exempel som finns upprepar vi i dag miljonprogrammets misstag. Nya sovstäder skall byggas runt Stockholm och Uppsala, i samma själsdödande arkitektur som på 70-talet. Samtidigt förtätar vi sönder de stadsdelar som fungerar väl. Kunskapen att göra rätt finns, varför inte använda oss av den?