Framtidens skog – ett helgresmål för storstadsbor

Det ligger i tiden att påminna om vad som har byggt det svenska välståndet. När närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S) invigde en konferens i ett snöklätt Piteå den 22 november 2017 var budskapet: ”Sveriges välstånd är byggt på rikedomarna från skog och gruvor.”

Skogen har inte spelat ut sin roll för den svenska ekonomin. Skogsnäringen ger direkt arbete åt 70 000 personer och är den exportindustri som har det största exportnettot. I en del län svarar skogsindustrin för 20 procent eller mer av sysselsättningen inom industrin. Virkesförrådet i den svenska skogen, det vill säga mängden levande träd, har dessutom ökat stadigt sedan 1920-talet (Naturvårdsverket, 2017). Eller, för att beskriva det med Dambergs ord: ”Skogen har aldrig varit viktigare för Sverige än vad den är i dag. Med råvarorna från skogen kan vi hitta nya sätt att hantera klimatförändringarna samtidigt som vi skapar förutsättningar för nya och växande företag i Sverige.”

Politiker verkar missa det enkla faktum att välstånd och hållbara produkter växer på träd.

Näringsministerns budskap kan sammanfattas med att skogsnäringen är ett fortsatt vinnande koncept. I flera viktiga frågor kan det svenska skogsbruket spela en central roll. När klimatförändringarna behöver hanteras binder de växande skogarna allt mer koldioxid. Brukarna av skogen tar stor hänsyn till miljö och friluftsliv. Näringen ger jobb, liv och framtidstro till landsändar där konflikten mellan stad och land annars ökar. Innovationer gör att skogens produkter kan ersätta betong i husbyggen, fossila drivmedel i bränsletankar, plasten i förpackningar och bomullen i kläder.

Samtidigt verkar långt ifrån alla se vad Damberg beskriver. Skogsnäringens konkurrensfördelar – hållbarhet, miljöarbetet, sociala värden, arbetstillfällen i hela landet och framtidsmöjligheterna – ifrågasätts i stället i grunden när skogsbruk förbjuds på allt mer mark. Politiker verkar missa det enkla faktum att välstånd och hållbara produkter växer på träd. Hur har det blivit så?

Träden syns inte för skogen

Svaret bör sökas i att både jord- och skogsbruk har blivit alltmer främmande för många. En undersökning genomförd av Svensk skogskommunikation (2016) visade att tätortsbor inte längre upplever skog som något relevant. Många av storstädernas unga i åldern 20–25 år kunde inte ens definiera vad en skog är. Enligt samma undersökning var till och med kunskapen om att träbaserade produkter kommer från skogen låg. 

Kunskapsbrister är visserligen inget nytt. År 2002 sade den dåvarande partiledaren för Centerpartiet, Maud Olofsson, till Lantbrukets affärstidning ATL att kunskapen om skog är dålig i riksdagen. Så verkar även vara fallet i EU, där det snart ska fattas beslut om regler för förnyelsebar energi.

Kunskapen om – såväl som inställningen till – jord och skog skiljer mellan stad och land.

Skogsägarföreningen Södra har kämpat emot en beskrivning som sprider sig om att skogen huggs ner för att eldas upp. I podden Skogen och framtiden (6/11 2017) säger företrädare för Södra att det delvis bygger på en bristande insikt om vad som bränns i värmekraftverken. Det som eldas i Sverige är främst grenar, ris och annat som blir över när det görs plankor eller papper.

När många dessutom är positiva till att öka trähusbyggandet – eftersom trähus under hela sin livslängd lagrar koldioxiden i virket – kommer grenar och ris att bli ofrånkomliga sidoprodukter från sågverken. Så varför inte använda det till att ersätta fossila bränslen, resonerar skogsnäringen.

Ofta blir det i sådana här fall tydligt att kunskapen om – såväl som inställningen till – jord och skog skiljer mellan stad och land. En rapport från Sveriges lantbruksuniversitet (2014) konstaterade exempelvis att acceptansen för rovdjur är betydligt högre i Stockholm än i de län där rovdjuren finns. Ett annat område där synsätten krockar är tätortsnära skog. Boende nära skog ställer allt högre krav på hänsyn. Emil Bengtsson, distriktschef på Skogsstyrelsen i Göteborg, berättade för ATL:

– Jag kan se en stor skillnad. Det kommer in mycket synpunkter på avverkningsanmälningar i Göteborg och dess kranskommuner till Skogsstyrelsen från ideella organisationer och allmänheten.

”Kruxet är att det är stadsfolk som flyttar in. De förstår inte hur skogsbruk fungerar.”

Skogsbrukaren Lars Börjesson, som äger mark en kvarts bilresa från Göteborg, berättade om sina upplevelser för samma tidning:

– Det har byggts massor de senaste tio åren, det är klart att jag märker mer tryck på skogen, absolut. Kruxet är att det är stadsfolk som flyttar in. De förstår inte hur skogsbruk fungerar.

För att mildra konflikterna som uppstår mellan skogsbruk och allmänhet i tätortsnära skog har de stora aktörerna – som SCA, Södra, Mellanskog och Skogssällskapet – varit med och tagit fram målbilder för friluftsliv och rekreation. Där betonas vikten av kommunikation inför skogsvårdsåtgärder. I skogen närmast bebyggelse ska skogskänslan bevaras, såväl som på populära uppehållsplatser. Vidare ska det tas hänsyn till hur allmänheten nyttjar skogen. Stigar, leder och alla andra stråk för friluftslivet ska hållas framkomliga och ”främja attraktiva färdupplevelser” (Skogsstyrelsen, 2016).

På sätt och vis är dessa punkter alla delar av den gamla traditionen av ansvarsfullt ägande. Men de förtydligar också kraven på privata markägare att utan ersättning ta ansvar för friluftslivet. Och skogsägarföreningarnas löfte att följa målbilderna för social hänsyn kan slå hårt mot en del av deras medlemmar.

– Är man en liten skogsägare och behöver göra långtgående anpassningar på en större del av sitt innehav får det stora konsekvenser för den helhet som man har. Då blir det dyrt, säger Skogssällskapets Mattias Berglund.

På sätt och vis illustrerar situationen kring tätortsnära skog näringens sakta reträtt från rätten att bruka marken efter eget huvud.

På sätt och vis illustrerar situationen kring tätortsnära skog näringens sakta reträtt från rätten att bruka marken efter eget huvud. Det räcker inte längre med lagkraven om att återväxten säkras och generell hänsyn tas. Nu ska brukarna underkasta sig detaljregleringar.

I Kungliga skogs- och lantbruksakademins tidskrift beskrivs hur samhällets styrning av skogsbruket har ökat. I den nya skogspolitiken som antogs år 1994 fick markägarna större frihet men under ett större ansvar. Samtidigt jämställdes samhällets mål för produktion och miljö. Sedan dess har detaljstyrningen ökat genom en utbyggnad av skogsvårdslagen. Eftersom de flesta nya reglerna berör miljöhänsyn har jämviktsläget ändrats på skogsproduktionens bekostnad.

Betänker vi att näringsministern nyligen påpekade att skogen och dess råvaror aldrig har varit så viktiga för Sverige som i dag är förskjutningen mellan miljö och skogsproduktion lite oväntad. Samtidigt är det utanför det enskilda ministertalet bäddat för att miljöintressen med politiskt stöd ska kunna trycka tillbaka skogsbruket, nu när förståelsen för naturliga processer minskar. Något som visar på den utvecklingen är kravet på markägare nära en tätort att hålla stigar rena från grenar och annat som helt naturligt finns i en skog. Paradoxalt nog i en tid då miljö blir viktigare än skogsbruk, är det tillrättalagd natur som efterfrågas.

Skog för den perfekta semestern

Dagens krav på att naturen ska se ut på ett visst sätt och stigarna ska vara röjda är trots allt begripliga, menar Göran Örlander, som är skogsstrateg på Södra skogsägarna och ordförande för forskningsinstitutet Skogforsk. Södra samlar över 50 000 av Sveriges runt 330 000 privata skogsägare, och föreningens sågverk, massafabriker och andra verksamheter sysselsätter 3 600 anställda.

I ett rum på Södras huvudkontor vid Växjösjön utvecklar Örlander resonemanget:

– Har man tre veckors semester så är det klart att den tiden måste vara perfekt. Då ska skogen vid sommarstället uppfylla den idylliska bilden som man har burit med sig inför semestern.

Göran Örlander gör ytterligare en viktig poäng:

– Stockholm växer av egen kraft, det förekommer ingen nämnvärd nettoinflyttning från landsbygden. Det betyder att allt färre har rötter eller nära släktingar på landet, som ofta var fallet förr. När det inte heller tillkommer många nya invånare med kopplingar till jord- och skogsbruk minskar kunskapen. Därför får vi dagens utbredda oförståelse för naturliga processer.

Men politiken verkar inte ha några ambitioner att adressera den ökande oförståelsen. I stället förefaller tanken vara att spela på den nya bilden av skogen för att locka turister.

När statsminister Stefan Löfven (S) i regeringsförklaringen talade om skogens framtid var ett skarpt förslag att: ”Företag inom besöksnäringen stimuleras. Mervärdesskatten sänks för naturguider.” I utredningen ”Ett land att besöka – En samlad politik för hållbar turism och växande besöksnäring” (SOU 2017:95) beskrivs det nya greppet:

Naturturism är en globalt växande trend, och har därför blivit ett centralt begrepp i sammanhang som rör utveckling av turismen i Sverige.

Utredningen upplyser även om att:

Ett närbesläktat begrepp är ekoturism, som definieras som ansvarsfullt resande som bidrar till skyddet av naturmiljöer och till lokalbefolkningens välbefinnande.

Men hur hållbart är det med natur- och ekoturism? Strategin förutsätter ju ett relativt stort mått av fjärrturister, som lär behöva flygas hit från världens alla hörn för att sedan köras ut på landsbygden. På den här punkten ger inte utredningen några klara svar. I stället beskrivs det som en utmaning som kräver lösningar:

Miljömässigt hållbar naturturism är således en global utmaning, som kräver internationella, nationella, regionala och lokala lösningar som stödjer varandra. Utredningen konstaterar att ett fördjupat arbete med utveckling av svensk naturbaserad turism måste inkludera ett fokus på̊ hållbarhet och att tydliga hållbarhetskrav bör ställas när offentliga medel används för projekt och investeringar.

Skog för den kreativa klassen

Att natur- och ekoturism beskrivs som en bärande pelare för framtidens skogsanvändning pekar på hur förhållandet till jord- och skog har ändrats – inte minst inom politiken. Förr hade det varit närmast otänkbart med den pågående förskjutningen, som försvårar för det lokala skogsbruket och förenklar för långväga turister.

I dag byggs inte längre landet i en nära relation till naturen. I stället formas berättelsen för att passa stadens föreställningar om skogen. Skogsarbetarna ska ersättas av naturguider.

Satsningen på naturturism är inte heller avsedd för ”de tusenden som bygger landet”, för att citera en av arbetarrörelsens klassiska sånger. Till och med Svenska turistföreningen har pekat på problemet: ”Friluftslivet har snarare utvecklats till en klassmarkör.” Natur- och ekoturism vänder sig i mångt och mycket till en klick lättrörliga och högavlönade personer. Vilka andra flyger på helgresor för att se så kallad vildmark?

Strategin att locka turister från hela världen till en svensk tallskog påminner om den i städerna så omfamnade idén om den kreativa klassen. Teorin som lanserades av den amerikanske professorn Richard Florida går ut på att gruppen av människor med kreativa jobb – de lättrörliga högavlönade och ofta unga människorna – levererar framtidens tillväxt. Ska en stad nå framgång behövs spännande urbana miljöer som lockar de till antalet begränsade representanterna för den kreativa klassen. Den här idén har sedan format politiken i många svenska och utländska städer.

Den kreativa klassens intressen riskerar att tränga undan dem som är beroende av skogsnäringen för sin försörjning.

Men, som teorins upphovsman nu själv har insett, leder en sådan strävan till problem. Städerna blir inte längre tillgängliga för alla när miljön formas för den välbeställda kreativa klassen. I USA har konsekvensen blivit att arbetare, med låga inkomster från jobb som inte är kreativa, har trängs ut tillsammans med andra resurssvaga grupper.

Att effekten kan bli likartad när svenskt skogsbruk pressas av bevarandeintressen med agendor formade för den kreativa klassen är inte svårt att se. Dess intressen riskerar att tränga undan dem som är beroende av skogsnäringen för sin försörjning.

När Sveriges ekonomiska historia bottnar i skogen och stålet innebär den nuvarande skogspolitiska inriktningen att vi rör oss ut på djupt vatten. Storstadsperspektivets allt mer dominerande ställning i synen på skog får diskussionen att handla om miljö, friluftsliv och detaljer som markägares ansvar för att stigarna ska hållas fria. Men hur skogsbruket fungerar och bidrar till ett hållbart samhälle är kunskap som verkar väga allt lättare.

De sociala och ekonomiska betydelserna av skogsbruk hamnar också i skymundan när visionerna för den kreativa klassens natur- och ekoturism utvecklas i städerna av representanter för samma kreativa klass. Och samtidigt som det finns positiva värden i att utveckla turismen ska vi inte glömma varför det finns så lite fattigdom på den svenska landsbygden. Skogen byggde välståndet.