Efter slutet på andra världskriget såg den irländska matleverantören Brendan O’Regan med dyster blick på sitt hemland. De irländska industrierna var eftersatta och spänningarna på gränsen till Nordirland steg för varje dag. Vid tidpunkten jobbade O’Reagan som matleverantör på Shannon Airport, ett av dåtidens vanligaste stopp för affärsresenärer på väg över Atlanten.

Flödet av resenärer gjorde att O’Regan fick en idé; tänk om flygplatsen inte bara kunde vara en knutpunkt utan också en plats för konsumtion. Genom att starta affärer på flygplatsen som var skattefria kunde resenärer komma runt tidens kostsamma handelshinder, och irländska produkter som den omtyckta whiskyn, kunde spridas internationellt. De krisande industrierna kunde därmed få välbehövliga nya marknader.

Brendan O’Regans idé var början på det som vi i dag betraktar som en självklarhet på flygplatser – taxfree-avdelningen. Men det handlade inte bara om ekonomi utan också om fred. Genom att gynna kommersen hoppades O’Reagan att spänningarna på gränsen till Nordirland skulle minska när handeln och utbytet ökade. Runt 30 år senare anordnade FN helgutbildningar på Shannon Airport för länder som Colombia, Ghana och Sri Lanka för att de skulle bygga upp skattefria zoner på sina flygplatser. Den grundläggande tanken var densamma – med mer frihandel skulle ökat fredligt samarbete följa.

Genom att gynna kommersen hoppades O’Reagan att spänningarna på gränsen till Nordirland skulle minska.

Historien om Brendan O’Regan finns med i historikern Marc-William Palens nya bok Pax Economica: Left-Wing Visions of a Free Trade World (Princeton University Press, 2024) som skriver fram vad som kan beskrivas som frihandelns bortglömda historia. Att frihandel hänger ihop med fred och samarbete kan tyckas som något av en självklarhet i liberala kretsar. Men inom den historiska forskningen har frihandelns historia ofta beskrivits som en paradox. Dess tidiga förespråkare, under 1800-talet, förde fram idéer om fria marknader och frihandel, men var samtidigt djupt inbäddade i tidens koloniala system. De sade sig förespråka frihet men legitimerade och underbyggde samtidigt ett av historiens mest omfattande förtryckande system. En paradox som sagt.

Palen gör upp med den beskrivningen. Frihandeln var för dess tidiga förespråkare tydligt sammankopplade med moraliska idéer om människans okränkbara naturliga rättigheter och kosmopolitiska ideal. De legitimerade inte det koloniala systemet utan var i själva verket några av tidens skarpaste kritiker av militarism och det koloniala systemets grundvalar.

***

Under 1800-talets början var det merkantilismens protektionistiska ideal som präglade den ekonomiska politiken i väst. En av dess mest inflytelserika förespråkare blev den tyskfödda amerikanen och ekonomen Friedrich List, som i pamfletten Outlines of American Political Economy skissade fram vad han ansåg var grunden för en nations välstånd. Lists ekonomiska teorier byggde på att skydda en nations producenter från utländsk konkurrens, bland annat genom höga tullar på utländska varor och kraftiga subventioner till inhemska industrier. Men det viktigaste för industriell framgång var för List varken tullar eller subventioner utan kolonier. Genom att expandera sina imperier kunde länderna i väst först och främst garantera sin egen säkerhet, men framförallt få tillgång till värdefulla råvaror och nya exportmarknader. Den ekonomiska nationalismen och kolonialismen förutsatte enligt List varandra.

Det var även den etablerade synen på ekonomisk framgång under 1800-talets början. Välstånd, kolonier och skydd av inhemska producenter ansågs vara tydligt sammankopplade. De protektionistiska utgångspunkterna hängde även samman med ett förespråkande av kolonial expansion. Eftersom vägen till välstånd enligt ekonomer likt List inte var handel och samarbete, utan att skydda de inhemska industrierna på bekostnad av andra, var det enda sättet för länder som USA och Tyskland att komma ikapp det rika Storbritannien att utveckla egna koloniala imperium. Det var enbart då man kunde finna gynnsamma exportmarknader som inte hotade det egna landets industrier.  

Det var i kontrast till denna ekonomiska nationalism som 1800-talets frihandelsrörelse växte fram. Dess kanske mest inflytelserika aktör blev den brittiska industrimannen och politikern Richard Cobden. Tillsammans med den skickliga retorikern John Bright grundade han 1836 Anti-Corn Law League (ACLL). Rörelsen tog avstamp i en kritik mot den protektionistiska lagstiftning som gick under namnet ”The Corn Laws”, som införts 1815 i Storbritannien, och innebar höga tullar på vete och andra livsmedel.

Lagstiftningen var inte, som dess protektionistiska försvarare hävdade, ett sätt att skydda landets bönder utan enligt Cobden och Bright ett verktyg för rika markägare att skydda sina egna intressen. Att billigare livsmedel genom handeln skulle komma britterna till del skulle i själva verket gynna alla, speciellt samhällets mest utsatta. The Corn Laws var en lagstiftning som gynnade den ekonomiska eliten på bekostnad av den vanliga människan med andra ord.

Enligt Cobden och Bright var tullarna ett verktyg för rika markägare att skydda sina egna intressen.

Cobden och ACLL blev en av tidens mest kraftfulla förespråkare för frihandelns idéer. Frihandel och fria marknader var enligt dem inte bara ett sätt att bygga ett rikare samhälle, de var också moraliska system. Fritt utbyte i livets ekonomiska angelägenheter var bara en förlängning av att den enskildes frihet och naturliga rättigheter respekterades. Och framförallt var frihandeln för Cobden tydligt sammankopplad med kosmopolitiska ideal. Handeln skulle föra nationer och människor närmare varandra, och utgjorde motgift mot de handelskrig som ständigt präglade Europa, och resten av världen.

Förespråkandet för avskaffandet av tullar och skatter hängde därmed också samman med en kritik av slaveriet och tidens militära kolonialism. Om länder blev rika genom handel i stället för att skicka skepp med soldater runt världen skulle tidens koloniala system undermineras, hävdade frihandelsvännerna. När Cobden talade för ett fullsatt ”Free Trade Hall” i Manchester hördes hans idealistiska ambitioner tydligt: 

I see in the Free-trade principle that which shall act on the moral world as the principle of gravitation in the universe, – drawing men together, thrusting aside the agonism of race, and creed, and language, and uniting us in the bonds of eternal peace.

Cobden var dock inte främst en teoretiker utan en rörelsebyggare. Anti-Corn Law League blev snabbt en inflytelserik nationell rörelse och kom att lägga den opinionsmässiga grunden för avskaffandet av den protektionistiska lagstiftningen och införandet av den frihandelsvänliga politik som fick genomslag i Storbritannien runt mitten av århundradet. Rörelsens nätverk och arbetssätt fick även sina motsvarigheter i bland annat Frankrike, Tyskland och USA.

Och det är just rörelsebyggarna som träder fram mest i Palens Pax Economica. Det är ett imponerande historiskt hantverk där en väv av aktörer och organisationer träder fram. Ibland blir det dock svåröverblickat och fokuset på organisationer och dess aktiviteter gör att beskrivningen av idéerna de förde fram i vissa fall blir märkbart ytliga. Det gör också att de olika ingångarna och filosofiska motiven bakom de allianser boken skriver fram ofta lyser med sin frånvaro.

Likväl är det just belysandet av vad vi i dag skulle betrakta som minst sagt omaka allianser som utgör en stor del av styrkan i Palens arbete. Det var nämligen inte bara radikala liberaler likt Cobden och Bright som var frihandelsförespråkare. Under 1800-talet och 1900-talets början fanns där även internationella socialister, kristna fredsaktivister och radikala feministiska rörelser som alla förenades i tron på att handel och utbyte gick hand i hand med fred.

Exempelvis rörde sig Karl Marx och Fredric Engels, som från och med 1840 var baserade i England, ofta i de liberala frihandelsförespråkarnas sammanhang, och kom till viss del att inkorporera delar av idéerna i sina egna teorier. Marx slog bland annat fast att frihandel skulle påskynda den materialistiska historieutvecklingen och därmed införandet av den sanna socialismen. Engels hävdade att frihandeln var ett av de bästa sätten att utmana det den landägande aristokrati som var en kvarleva från det gamla feodala samhället. På grund av deras ställningstagande kom många socialister och radikala manchesterliberaler ibland att stå på samma sida av den ekonomiska debatten, något som får Palen att uppfinna begreppet ”the Marx-Manchester school”.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

Ledande feminister som Jane Adams ges även en huvudroll i Palens historieskrivning. Under början av 1900-talet ledde hon den inflytelserika organisationen The Women’s International League for Peace and Freedom. Adams förde Cobdens ideal vidare och slog fast att frihandeln var det viktigaste verktyget för att möta den växande nationalismen i 1900-talets Europa. Men hon pekade även på att fria ekonomier hade en viktig maktkritisk dimension. Mer konkurrens och pluralism på marknader kunde bryta upp de manligt dominerade monopolen som utövade allt för stor politisk och ekonomisk makt.

Även om Marc-William Palen i Pax Economica väljer att lägga fokus på rörelsebyggare och organisationer är det en bok som utgör ytterligare ett bevis på hur intimt sammanbundet fria marknader är med moraliska ideal. Just det är något som ofta förbises i dagens historiska forskning om liberalismen. I den så populära och uppmärksammade nyliberalismforskningen beskrivs exempelvis ofta marknaden och dess marknadsrelationer som slutmålet för liberalers strävanden. Som historien visar har det dock varit långt ifrån fallet. Marknaden har för liberaler bara varit en förlängning av de moraliska värden den vilar på. Förhoppningsvis gör fler som Palen och tar avstamp i det sambandet.

Omslagsbilden är en AI-genererad illustration av flygplatshandel, skapad i Midjourney.