Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Blanche Jarn: Gratulera Tories, men tacka Labour

En månad före det brittiska parlamentsvalet har Tories vunnit en lavinartad seger i lokalvalen. En del handlar om skicklig politik, men den främsta orsaken till de konservativas framgångar sitter på Labours partiledarpost och läser Das Kapital.

I torsdags (4/7) tappade Labour 380 av sina 1 535 lokala stolar och förlorade nästan hälften av de councils där partiet hade en egen majoritet. Ukip förlorade 145 av sina 146 stolar och är i princip raderat från kartan. Tories gjorde däremot succé.

De konservativas framgång har tre orsaker. Den första är att partiet har lyckats med vad många andra mitten-höger-partier har misslyckats med: att bekämpa populisterna på deras egen planhalva.

Ukip ville ha en folkomröstning om EU-medlemskapet, så Tories genomförde en folkomröstning. Ukip ville ha en Brexit, och Tories är nu fullt uppe i att leverera en Brexit. Med andra ord finns det helt enkelt ingen poäng med Ukip längre, och utan Nigel Farage är partiet hur som helst som ett one hit wonder-pojkband vars sångare slutat.

Den andra orsaken är att Tories har lyckats fånga upp de skottar som gillar Skottlands union med England och Nordirland. Vänsternationalistiska Scottish National Party vill lämna unionen och är fortfarande regionens största parti, men så sent som 2014 röstade en majoritet av skottarna för att stanna i Storbritannien. Nu vill SNP ha en ny folkomröstning. På Skottlands konservativa valaffischer uppmanades väljarna att skicka ett tydligt budskap till SNP: ”We said no. We meant it.”

Men den främsta orsaken till Tories storseger är inte kvaliteten på den egna kampanjen, utan kvaliteten på oppositionen. Jeremy Corbyn, som varit Labours partiledare i två år, är helt enkelt mer intresserad av att expropriera privat egendom än att vinna val.

Corbyn lämnar drivor av väljare bakom sig under sin galopp ut i vänsterperiferin. Theresa May behöver knappt anstränga sig.

Detta mitt i den klassiska betongsocialismens renässans, när protektionism, progressiv beskattning och den stora staten är västerländska väljares nya favorit. Visserligen går det dåligt för de socialdemokratiska partierna, men deras politik har plockats upp av många andra.

Tories, till exempel. Theresa May själv har bland annat förfäktat att införa begränsningar av företagares löner, bromsa utländska investeringar i landet och tvinga företag att utse arbetare till styrelsemedlemmar. Just de idéerna har hon tack och lov backat ifrån, men det råder ingen tvekan om att hon flyttar sitt parti vänsterut.

Att plocka röster till vänster hade dock inte varit tillnärmelsevis lika lätt om inte Corbyn lämnat drivor av väljare bakom sig under sin galopp ut i vänsterperiferin. Theresa May behöver knappt anstränga sig.

Engagerade valarbetare och bra strategier i alla ära – det hade inte räckt alls lika långt utan Labours insatser. Den som gläds åt Tories valresultat bör skicka sitt tackkort till Jeremy Corbyn.