Ingen valfrihet i kommunutredningen

Inflyttningen till städerna i kombination med en åldrande befolkning och större krav på service från brukarna gör att många kommuner inte klarar sina åtaganden. Utredningen, som tillsattes av den förra regeringen 2017, har haft till uppgift att ”utarbeta en strategi för att stärka kommunernas kapacitet att fullgöra sina uppgifter och hantera sina utmaningar”. Förslagen presenterades på 762 sidor i ett slutbetänkande i februari (SOU 2020:08).

Det är redan vid en snabb genomgång av det mastiga betänkandet uppenbart att det här är en intern affär, primärt i kommunsektorn, men i andra hand i offentlig sektor. Det kan man se från dispositionen i betänkandet som domineras av inom-sektoriella termer och angreppssätt. Det är ett betänkande för sektorn, av sektorn och i opposition huvudsakligen mot den gemensamma fienden staten.

Det här blev tydligt bland annat vid SNS seminarium om slutbetänkandet (2/3), då utredningens ordförande socialdemokraten och mångårige kommunstyrelseordföranden i Landskrona Niklas Karlsson presenterade resultaten. Det hela dominerades av synsätt och tankar som är lika välkända och gråa som ett socialdemokratiskt kommunalkontor, en sort som det i och för sig blivit färre av under senare år.

Socialdemokratin har ju kommunsektorn som ett av sina stora favoritämnen. Det är i denna som ”välfärden” tillhandahålls, oklart vad som menas. Det är här som en stor del av medborgarnas pengar disponeras genom skatt och det är här man som politiker kan få möjlighet att verkligen pytsa ut dessa till olika verksamheter. Och det är förstås på kommunal nivå som en stor del av socialdemokratins väljare arbetar, eller i vart fall har det varit så under många decennier.

Om man under 1960- och 70-talen, Palmeårens mest centralistiska fas, gick rätt hårdhänt fram för att skapa de ”bärkraftiga” kommunala enheter som skulle kabla ut det starka samhället, tycks man nu ha valt att ändra taktik. Målet för socialdemokratin – partierna på den liberala sidan reserverar sig liksom Sverigedemokraterna – är som vanligt att behålla starka kommuner som kan leverera de enhetliga ”välfärdstjänsterna”. Men nu ska det ske genom valfri samverkan mellan kommuner. En sammanslagning som ska subventioneras genom att skulderna i dessa kommuner tas över av staten.

Hela utredningen är uppenbart ett producentorienterat resonemang framställt av kommunernas producentföreträdare.

Självklart är det ett helt galet resonemang. Först hävdar man det kommunala självstyret men om och när man misskött sin verksamhet så mycket att den inte längre är bärkraftig så ska övriga skattebetalare ta över skulderna. Uppenbarligen utan följder för de politiker som kanske inte skött sina uppdrag alltför väl. Tack och lov möter dessa förslag ett starkt motstånd från reservanterna i utredningen.

Ett sätt att få en bild av hur utredningen ser på världen är annars att räkna ord i slutbetänkandet. En snabb analys på några värdeord i sektorn ger denna tabell som resultat:

Ord som beskriver kommuner, staten och demokrati samt interna ord som styrning tar alla förstaplatserna. Det är kanske i sin ordning när det gäller en utredning om kommuner. Det som är betydligt mer oroande är att alla ord som har något att göra med leveransens kvalitet och de som ska använda kommunernas ”välfärd” kommer i strykklass.

Ordet ”kund” avfärdas till exempel direkt i betänkandet. Det är inte intressant att diskutera. Konkurrens och konkurrenskraft är också ord som man ogärna tar in i diskussionen. ”Valfrihet” är inte heller något som man vill diskutera, trots att det varit ett av de senaste årtiondenas stora fråga i den kommunala verksamheten. ”Brukare” som är ett lite mjukare ord är inte heller något som är centralt i utredningen, helt uppenbart, med 35 träffar.

Ord som ”civilsamhälle”, ”inflytande” och ”medborgare” skulle man kanske kunna tro var mer vanligt förekommande, men så är inte fallet. Detta är helt klart kommunsektorns interna utredning. Företag, medborgare, brukare och kunder göre sig icke besvär. Och vill man ha valfrihet ska man uppenbarligen vända sig någon annanstans.

Hela utredningen är uppenbart ett producentorienterat resonemang framställt av kommunernas producentföreträdare. Sekretariatet borde ha läst Adam Smith för att få hjälp med att ändra perspektiven. Se här till exempel från Nationernas Välstånd (s 319, i Den osynliga handen: Adam Smith i Urval, Timbro Förlag 2013):

Konsumtion är det enda målet och den enda meningen med all produktion, och man bör inte ta hänsyn till producentens intresse annat än i den mån det kan behövas för att främja konsumentens intresse. Denna princip är så utomordentligt självklar att det skulle vara befängt att försöka bevisa den.

Kommunutredningens slutbetänkande bör inte tillåtas vara grund för framtida avgöranden om kommunsektorn. En ny analys bör göras, grundat på ett tydligt brukar-, kund- och medborgarperspektiv, där civilsamhällets roll vägs in och där företagande och företagsamma medborgares möjligheter står i fokus. Att vissa kommuner blivit så glest bebodda att de inte har ekonomisk bärkraft kommer inte heller den utredningen att lösa. Det är dock där analysen måste börja, med att fråga sig hur ett lokalt engagemang kan utformas baserat på en frihetlig syn med den enskilda medborgaren i centrum. Inte med de socialdemokratiska partifunktionärernas perspektiv.

Tips på mer läsning: Den osynliga handen. Adam Smith i urval, publiceras på Timbro förlag i maj.