Inte alla festivaler
De sexuella övergreppen på musikfestivaler runt om i landet har skapat en kultur av rädsla. Det har till och med gått så långt att det talas om att arrangera en festival utan män, för att kvinnor skall kunna känna sig trygga. Som tur är finns det gott om positiva exempel på festivaler där män och kvinnor kan umgås civiliserat.
Det skall tydligen ordnas en musikfestival bara för kvinnor. Det blir säkert alldeles utmärkt och trevligt och inte ett dugg konstigare än alla de andra könsseparerade sammanhang som finns i civilsamhället, från syjuntor till frimurarklubbar. Det som skaver med den könsseparerade musikfestivalen är dock hur initiativtagarna motiverar könssepareringen.
Den enkönade musikfestivalen arrangeras med anledning av den stora mängd sexuella övergrepp, från tafsande till fullbordade våldtäkter, som ägt rum på svenska musikfestivaler och konserter de senaste åren. Eftersom förövarna av dessa övergrepp är män hävdar kvinnofestivalens arrangörer att det effektivaste sättet att få kvinnor att känna sig trygga på festival är att helt enkelt utesluta männen.
Det är fruktansvärt att det i Sverige 2017 finns flickor och kvinnor som är så rädda för sexuella övergrepp att de av den anledningen önskar sig en festival utan män och pojkar.
Som tur är går det emellertid att ha musikfestivaler med både kvinnor och män utan att sexuella övergrepp av den karaktär sker som skapat stora rubriker på sistone. Nyligen avlöpte den årliga spelmansstämmeveckan i Dalarna och Hälsingland, med många tusen deltagare och ett ymnigt flöde av alkohol, utan att några svarta rubriker om våldtäkter i publikhav eller grupper av män som omringat och förgripit sig på kvinnor och flickor förmörkat sommaren.
Här invänder säkert någon utan insyn i den svenska folkmusikscenen att det beror på att spelmansstämmor bara besöks av silverhåriga gummor och gubbar i hättor och knäbyxor. Inget kunde vara mer fel. På spelmansstämmorna finns gott om hormonstinna ungdomar av bägge könen och trots att både alkoholen och hormonerna gör sig påminda tycks pojkar och flickor över lag kunna bete sig hövligt mot varandra.
Trots att både alkoholen och hormonerna gör sig påminda tycks pojkar och flickor över lag kunna bete sig hövligt mot varandra.
En annan positiv motbild kommer från hårdrocksfestivalen Sweden Rock i Blekinge som tidigare i sommar avlöpte med betydligt färre fall av sexuella trakasserier. 2016 anmäldes ett fall av sexuellt ofredande på Sweden Rock, jämfört med 18 fall på Bråvallafestivalen.
Denna skillnad mellan Sweden Rock och Bråvallafestivalen i Norrköping har av vissa försökt bortförklara med att genomsnittsåldern bland besökarna på Sweden rock är högre än de på Bråvalla. Men även om genomsnittsåldern är högre finns där tillräckligt många unga besökare för att utgöra en kritisk massa.
Andra har försökt bortförklara skillnaden med att det skulle vara fler män än kvinnor på Sweden rock, en bortförklaring som rimmar illa med förklaringen att det är män per definition som är problemet. Om det var män generellt som var problemet skulle de få kvinnorna på en mansdominerad festival således vara extra otrygga. I själva verket tycks det förhålla sig tvärtom.
Det verkar med andra ord vara vare sig förekomsten av män, av ungdomar, av alkohol, av musik eller kombinationen av allt detta som är förklaringen till vågen av sexuella övergrepp på musikfestivaler. Det måste vara frågan om någonting annat, en fråga om kultur.
Det verkar med andra ord vara vare sig förekomsten av män, av ungdomar, av alkohol, av musik eller kombinationen av allt detta som är förklaringen till vågen av sexuella övergrepp på musikfestivaler.
Skillnaden i kultur mellan olika festivaler tar sig inte bara olika uttryck när det kommer till sexuella trakasserier och övergrepp, det märks också på nedskräpningen. Bilderna från campingområdet efter Bråvallafestivalen erinrar om en soptipp. Uppenbarligen har besökarna bara lämnat sitt skräp på marken och gått.
Matrester, ölburkar, spritflaskor och kvarlämnade täcker marken så långt ökat når, lämnade åt någon annan att plocka upp. På samma vis ser det ut efter mängder av musik- och stadsfestivaler runt om i Sverige, studenternas valborgsfirande i Uppsala icke att förglömma.
Efter spelmansstämmorna är det annorlunda. Trots tusentals festande ungdomar är det enda som syns när spelmännen och folkdansarna dragit vidare från Bingsjö eller Delsbo det nedtrampade gräset. Kanske finns det ett samband mellan en festivalkultur där man tar hand om miljön och sin omgivning och en festivalkultur där man också tar hand om varandra. I en sådan festivalkultur blir utrymmet för drägg som vill trakassera och kränka andra människor begränsat.
Som tur är finns det gott om exempel på festivaler där män och kvinnor kan umgås hövligt och civiliserat.
Det är fruktansvärt att det i Sverige 2017 finns flickor och kvinnor som är så rädda för sexuella övergrepp att de av den anledningen önskar sig en festival utan män och pojkar. Som tur är finns det gott om exempel på festivaler där män och kvinnor kan umgås hövligt och civiliserat. Låt dessa utgöra förebilder. Ingen kvinna skall behöva vara rädd, vare sig på festivaler eller någon annanstans.