Kan moralpoliser vara liberala?
Centerkvinnorna, ett förbund som gör anspråk på att vara liberalt, vill censurera bort pornografi från internet. Det är långt ifrån första gången moderna liberaler intar ståndpunkter väldigt långt från liberalismens ursprung. Termen "liberal" har blivit så urvattnad att den kan appliceras på i princip vad som helst.
När Carl Jonas Love Almqvist 1839 publicerade kortromanen Det går an reagerade stora delar av Kultursverige som om han vore apokalypsens femte ryttare. Han kallades osedlig och påstods demoralisera ungdomen. Tidigare vänner skrev sedelärande följdskrifter i varierande grader av kvalitet och elakhet. Andra ville inte att Almqvist skulle få fortsätta vara präst.
Vad Almqvist hade dristat sig till var att i positiva ordalag beskriva en kärleksrelation mellan två personer som bestämmer sig för att förbli ogifta. Dessutom passade han på att ge stöd till näringsfrihet för kvinnor. Han var en liberal långt före sin tid, en pionjär i jämställdhetsfrågor, och anställd på Aftonbladet som året dessförinnan fått sitt utgivningsbevis indraget tio gånger av hovkanslern. Mot sig fick Almqvist sin tids mest socialkonservativa moralpredikanter.
Drygt 175 år senare vill Centerkvinnorna, ett kvinnoförbund som gör anspråk på dela Almqvists ideologiska hemvist, censurera bort pornografi från internet eftersom den anses vara kulturellt skadlig.
Det är långt ifrån allt Centerkvinnorna vill censurera. Senast i maj var förbundet ute och propagerade för att förbjuda strippklubbar att göra reklam i det offentliga rummet, eftersom strippklubbar (dessa osedlighetens nästen!) inte är önskvärda i Centerkvinnornas idealsamhälle.
Vem skulle inte vara bekväm med ett kort, otvunget samtal till en kundtjänstmedarbetare för att be om lov att titta på porr?
Det är inte en särskilt frihetlig linje, och den är långt ifrån koncentrerad till Centerkvinnorna. Liberala kvinnor vill bland annat förbjuda konfessionella friskolor och (ytterligare) minska individens rätt att bestämma över föräldraförsäkringen. Både Liberala kvinnor och Centerkvinnor tycker i praktiken inte att kvinnor ska ha rätt till sin egen kropp, åtminstone inte om de vill använda den till att vara gravid med ett annat pars barn. Och så vidare.
Utgångspunkten är alltså att porr – alltså inte våldsporr, utan all porr – bidrar till att befästa en våldskultur. Därför måste staten ”i samarbete med internetleverantörer [ta] fram” (läs: tvinga internetleverantörer att utveckla) ett filter mot pornografi, som ska installeras i datorer och mobiler.
”De myndiga konsumenter som vill kan sedan genom ett enkelt samtal till sin operatör ta bort filtret” – för vem skulle inte vara bekväm med ett kort, otvunget samtal till en kundtjänstmedarbetare för att be om lov att titta på porr? Eller, om man inte har fyllt 18 ännu, lite avslappnat fråga föräldrarna om de hade kunnat ta bort det där antiporrfiltret på Ipaden.
Alla de obekväma situationer som Centerkvinnornas förslag skulle utsätta de 61 procent av befolkningen som någon gång tittar på pornografiska filmer för, är dock högst teoretiska. I praktiken skulle Sveriges porrsurfare hitta en lösning på problemet med några enkla knapptryckningar.
I dag gör så många illiberala människor anspråk på etiketten ”liberal” att det går att kalla nästan vad som helst liberalt och komma undan med det.
En annan, mer aktuell fråga återstår: Hur kan ett uttalat liberalt kvinnoförbund vilja införa censur i syfte att rensa bort oönskade kulturströmningar?
I dag gör så många illiberala människor anspråk på etiketten ”liberal” att det går att kalla nästan vad som helst liberalt och komma undan med det. Samtidigt är tryckfriheten, informationsfriheten och tolerans för olika sexuella läggningar något av en liberal grundbult. Det innebär ungefär att även de liberaler som struntar totalt i dem åtminstone inleder sitt resonemang med ”jag är ju för informationsfrihet, men…”.
Eller, som det står i Centerkvinnornas debattartikel: ”Som liberala feminister är det centralt för oss att alla, oavsett könstillhörighet, äger rätten över sin egen sexualitet och också rätten att själv kunna utforska den.”
Det kan verka som att den liberala rörelsen helt har tappat koncepterna, men i själva verket är det något helt annat som har hänt: Ordet ”liberal” har tappat sin betydelse. Det har vattnats ur av för många personer och rörelser som inte varit frihetliga men gärna velat låta som det.
Placera Carl Johan Love Almqvist och hans mest högljudda belackare i dagens Sverige och de hade båda kallat sig liberala.