Kilometerskatt som gynnar eremiter och innerstadsbor

Minskade utsläpp för klimatets skull har varit det dominerande argumentet för beskattning av vägtrafik. Den förutseende regeringen anar dock att den skattebasen kommer att minska kraftigt i takt med att människor slutar köra på de straffbeskattade drivmedlen bensin och diesel. För att, som det heter, säkra framtida skatteintäkter kan regeringen ta fram en ny beskattningsform – kilometerskatten.

Grundtanken är att beskatta en bil utefter hur långt den körs, i stället för drivmedlet. Det innebär att de i dag gynnsamt beskattade elbilarna och laddhybriderna inte längre kommer undan. Även deras körsträckor ska generera skattepengar till staten.

Med finansiering från Energimyndigheten har IVL Svenska Miljöinstitutet nu arbetat fram en utformning av kilometerskatten för att både säkra skatteintäkterna och fortsatt gynna fossilfria bilar. Ytterligare en aspekt är dock desto ovanligare i klimatåtgärdssammanhang. Kilometerskatten ska inte slå särskilt hårt mot dem som saknar alternativa färdsätt.

Slutsatserna från IVL-projektet presenterades i torsdags under konferensen Hållbara transporter. Förslaget, som kan införas om tidigast sex år, innebär att kilometerskattens avgift varierar beroende på vilka vägar bilen kör på. Dyrast ska den vara i större städer, där det finns gott om alternativ för att ta sig från a till b. En mellantaxa läggs på mindre städer och större vägar, och på landsbygdsvägar föreslås taxan vara noll kronor. Hur dyr respektive taxa blir beror dessutom på om bilen är laddbar eller fossildriven. För en bensinbil skulle det då kosta uppemot sex kronor per mil att köra i en större stad.

De flesta som bor utanför städerna har dock emellanåt ett behov av att köra in till tätare, och kilometerbeskattad, bebyggelse.

Visst är det trevligt att IVL tar med i beräkningen att den som bor utanför städerna har högst begränsade möjligheter att förflytta sig utan bil. Skatter som bara går att undvika genom att stanna hemma blir således ett direkt slag mot dem som trots allt måste åka någonstans för att arbeta, handla mat och besöka annan service. IVL har dock tagit hänsyn, tror de, till landsbygdsbornas behov genom att föreslå nolltaxa på de mindre landsvägarna.

Att slippa kilometerskatt på landsbygden kan vara bra för den som enbart vill åka omkring på mindre landsvägar. De flesta som bor utanför städerna har dock emellanåt ett behov av att köra in till tätare, och kilometerbeskattad, bebyggelse. En person som varje dag åker in till jobbet i staden måste således betala ungefär lika mycket i kilometerskatt som en kollega som bor i tätorten. Ännu mer, om landsbygdsbon måste åka via en större motorväg.

Skillnaden är dock även här att landsbygdsbon inte har något annat alternativ än att ta bilen in till jobbet i centrum. Kollegan som bor i staden har dock, enligt förslagets logik, alternativa sätt att färdas för att slippa betala. Kilometerskatten drabbar på så vis huvudsakligen boende på landsbygden, och den skapar dessutom en osynlig skattebarriär runt städerna – mellan de som kan ta lokalbussen några hundra meter från hemmet, och de som oundvikligen måste köra in på beskattade vägar för att parkera bilen.

Det enda som IVL:s förslag på kilometerskatt faktiskt gör ordentligt är att säkra skattebasen åt regeringen.

Om IVL med sitt förslag vill lätta på skattebördan för landsbygden har de inte förstått vad det innebär att bo där. De flesta har inte självförsörjande gårdar, utan måste i stället åka mellan hemmet och staden.

Inte heller ur klimatsynpunkt lär förslaget på kilometerskatt göra särskilt mycket, eftersom den ju är utformad just för att täcka upp för en större andel utsläppsfria fordon. Vad så många nyinköpta elbilar och laddhybrider har för miljöbelastning över hela sin livscykel är dock en annan sak. Tillverkningsprocessen innebär ett betydande negativt avtryck på miljön, men det räknas inte med när staten mäter utsläpp i Sverige.

Det enda som IVL:s förslag på kilometerskatt faktiskt gör ordentligt är att säkra skattebasen åt regeringen. När ett argument för beskattning av vägtrafik försvinner, får man helt enkelt vara kreativ nog att hitta på nya. Att låta intäkterna från straffbeskattning försvinna i takt med minskade utsläpp tycks inte vara något alternativ, trots att det borde vara det självklara resonemanget.

Varför ska redan hårt beskattade bilister behöva betala för mer än vägarna de kör på? I synnerhet när många intet ont anande följt regeringens pekpinnar och köpt elbilar. Den uppenbara läxan blir då att det sällan lönar sig långsiktigt att följa regeringens klimatpolitiska infall.