Kontanter är lösningen på e-kronans problem

Det är lätt att se fördelarna med kontanter, men lika lätt att ge efter för det krångel som det ofta innebär att använda dem. Sedlar och mynt är enkla att överblicka, kräver ingen digital kännedom och inga koder som ska kommas ihåg. De är också helt oberoende av andra aktörer som levererar el, uppkoppling och betalsystem, vilket gör dem robusta vid händelse av en kris.

Både staten och bankerna har dock drivit oss mot att i mindre utsträckning använda kontanter, och i stället gå över till betalningar med kort och mobiltelefon. Genom att bland annat lägga ned en stor del av sina kontantdepåer ville Riksbanken komma undan de många värdetransportrån som genomfördes i början av 2000-talet. 

I stället fick bankerna successivt bygga egna depåer och därmed ta större ansvar för både distribution och insättning av kontanter. Och eftersom det är mer lönsamt och mindre riskfyllt för bankerna om deras kunder använder digitala betalmedel, är det kanske inte så konstigt att även deras kontanthantering har minskat. Det är lätt att tro att det är konsumenterna själva som väljer bort kontanter, men tidigare i år visade en Sifo-undersökning att 74 procent av befolkningen vill kunna betala kontant.

Visst har digitala betalmedel vissa fördelar. Färre kontanter i butik och på bussar minskar rånrisken, och nu har tekniken banat väg för obemannade butiker på platser där den vanliga varianten inte längre är lönsam. Effekten av att allt färre använder kontanter blir dock att användbarheten minskar. När det blir svårare att ta ut, handla med och sätta in kontanter blir det onekligen ännu svårare för dem som inte velat ge efter för påtryckningarna att överge sedlar och mynt.

Av alla andra problem som kopplas till minskad kontantanvändning lyckas e-kronan strikt talat lösa noll.

Nu har staten i form av Riksbanken insett problemen med minskad kontantanvändning, och överväger att ersätta kontanterna med en digital variant. Tanken är att fördelarna med elektroniska betalmedel ska behållas, medan nackdelarna minskas. E-kronan skulle antingen vara värdebaserad, på exempelvis ett kort, eller kontobaserad, på ett personligt konto hos Riksbanken.

Förespråkarna av e-kronan, bland annat organisationen Positiva Pengar, finner dock inga lösningar i form av användbarhet för utsatta samhällsgrupper eller robusthet vid kris. Den enda egentliga fördelen är att privatpersoner erbjuds ett sätt att handla digitalt utan att vara beroende av banker.

Av alla andra problem som kopplas till minskad kontantanvändning lyckas e-kronan strikt talat lösa noll. Det tydliggörs bland annat av Riksgäldens remissvar på Riksbankens andra e-kronarapport. Där konstaterar Riksgälden bland annat att e-kronan antingen löser problem som redan har andra lösningar, exempelvis att kunna placera pengar med statlig kreditrisk, eller så lämnas de redovisade problemen fortsatt olösta.

Det blir allt mer uppenbart att det största problemet med övervägande digitala betalmedel är att de är just digitala. Därför är det inte så konstigt att en elektronisk peng inte heller kan erbjuda samma fördelar som kontanter. Bara analoga betalmedel kan vara helt oberoende av andra system och annan infrastruktur vid användning. Riksbanken bör därför överge e-kronan och i stället arbeta med att säkra tillgången till och användningen av de kontanter som fortfarande finns.

Det blir allt mer uppenbart att det största problemet med övervägande digitala betalmedel är att de är just digitala.

Till att börja med kan väl avvägda krav ställas på bankerna att till en rimlig nivå behålla kontanthanteringen. Även staten bör arbeta för att göra det enklare att motta och betala in pengar till myndigheter med kontanter, för den som så vill. Här kan staten även ta avstånd från sitt egenintresse av att människor använder spårbara digitala betallösningar i stället för de mer diskreta kontanterna. En god början kan då vara att dra tillbaka det nya kravet på elektronisk betalning vid rut- och rot-avdrag.

Om sådana åtgärder inte räcker till kan det vara värt att överväga krav även på handeln. Lagliga betalmedel bör kunna användas i alla fysiska butiker, om så bara i en av många kassor. Här bör dock viljan att kunna ta betalt av kunden vara skäl nog för handeln att bevara den möjligheten.

En stor del av ansvaret för att använda de kontanter som finns ligger även hos privatpersoner. Fördelarna med digitala betalningar kommer att finnas kvar, även om vi gör vissa inköp med kontanter. Om vi däremot låter oss helt och hållet fångas av de digitala betalmedlen är risken att Riksbankens utredning trots allt leder till ett införande av e-kronan. Trots att den uppenbara lösningen på problemen som följer med de digitala betalmedlens dominans inte bara är beprövad, utan också finns i allra högsta grad.