Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Corona gör inte staten smartare

Reglera ordentligt och stäng ner hårt har varit slentriansvaret när pandemin fått ny fart under hösten. Men regleringar och restriktioner har samma effekter som alltid – och de är långtifrån alltid väntade, eller positiva, skriver Smedjans Mattias Svensson.

Smedjans krönikör Mattias Svensson.

På den brittiska regeringens skrivbord råder äggröra. Direktiv har utfärdats om att man inte får samlas på lokal för att dricka, bara för att äta. Vips så plågas politiken av frågan vad som egentligen är att räkna som en måltid. I skottgluggen en klassisk brittisk rätt: scotch eggs, ägg inbakat i kött samt friterat bröd.

Ministrarna har tvekat. Linjen ”räknas förmodligen inte” modifierades efter protester till förrätt och sedermera till en substantiell måltid. Uppmärksamheten har hursomhelst fått serveringen att skjuta i höjden. Krogar rapporterar om en rejält ökad efterfrågan, välkomna smulor för en svältfödd sektor.

Kräv mat för dryckesservering och frågan vad som är mat landar ofelbart i ditt knä.

Fast vad är det som efterfrågas. Är det maten eller de tillhörande dryckerna som därmed kan serveras?

Vi svenskar har en hel del know how (not to) kring detta med obligatorisk mat för att få dricka. Under motboksperioden for smörgåsar eller pytt-i-panna som dekorerats med en eller annan cigarettfimp in och ut ur köken eftersom folk besökte krogen mer i syfte att dricka än för att äta. Vi har vår egen erfarenhet av att tillåta ägg som den billigaste rätten som medför servering, vilket kan illustreras av den fyllerist i Göteborg som greps med tio ägg i kavajfickorna, restriktionsmaten från lika många krogbesök, eftersom det fanns en gräns för hur mycket sprit man kunde serveras för varje besök och maträtt.

Kanske är britterna ändå ute efter något annat. Deras krogmiljö är trots allt, till skillnad från den svenska under hundra år av hårda restriktioner, utformad för att vara välkomnande. En ledtråd kan vara att i Eastbourne får gästerna vänta i två timmar på den obligatoriska maten, skinksallad. Bara drickan serveras med en gång. Detta leder inte till gästernas missnöje, som man kan tro, utan beror tvärtom på att gäster som serverats och ätit upp måste lämna borden. Genom serveringsförseningen hinner folk umgås, samt beställa in påfyllning av beställda drycker.

Kanske kan lockdowns ses som en signalpolitisk pandemi : Foto: Shutterstock

Coronapandemin har på många sätt följt gängse politisk logik i att ett stort problem fött krav på hårda restriktioner och en betydande roll för politiken. En sådan roll kan definitivt motiveras. Kristider har undantagslagstiftning och medger en maktutövning som tillfälligt och beroende av situationen går längre än vad ett fritt samhälle normalt tillåter.

Det enklaste sättet att signalera att man verkligen, verkligen tar ett problem på allvar är att förespråka hårdare restriktioner.

Det innebär dock inte att det alltid är rätt att använda sådana befogenheter, eller att det sker utan de problem som också till vardags gör dem illa lämpade som lösning på problem. Tyvärr blir restriktioner lätt en signalpolitik för tyckare och politiker. Det enklaste sättet att signalera att man verkligen, verkligen tar ett problem på allvar är att förespråka hårdare restriktioner. Denna signal blir ofta viktigare än utfallet i verkligheten. Det heter att man i alla fall ”gjort något”, även om man i praktiken bara hindrat andra från att göra saker.

Det har också förekommit ett argument om att strikta restriktioner är att föredra framför exempelvis svenska rekommendationer, för att restriktioner utgör en tydlig och logisk gränsdragning som alla kan följa.

Men som exemplet ovan visar leder restriktioner ofelbart till nya gränsdragningsfrågor och nya restriktioner för att uppnå önskad effekt. Kräv mat för dryckesservering och frågan vad som är mat landar ofelbart i ditt knä. Tycker folk inte att restriktionerna är rimliga kommer de att hitta kreativa vägar förbi dem, och det skenbart klara regelverket är förvandlat till charad och föremål för allmänt gyckel.

Ett annat exempel kommer från Frankrike, som under sin senaste lockdown i november stängde alla affärer utom de som sålde nödvändigheter som mat och trädgårdsredskap. Böcker hörde inte till nödvändigheterna ens i detta kulturland, så specialiserade boklådor tvingades stänga och se sin försäljning utebli. För att inte orättvist gynna stormarknader, som förblev öppna, så förbjöds dessa också från att sälja böcker. Rapporter kommer också om boklådor som tagit in specerier och verktyg i sina sortiment och på så sätt erbjuder de nödvändigheter som behövs för att hålla öppet.

Verkar det fortfarande svårare att följa Folkhälsomyndighetens åttamannarekommendation för julfirande så betänk att det i alla fall inte kommer poliser och bötfäller dig om du skulle göra lite fel. Det har gjorts mycket av polisen i Svenska Dagbladet som noterade det absurda i att skingra en demonstration på Sergels torg i Stockholm, när det samtidigt var fullt av folk på den intilliggande Drottninggatan. Men hade det verkligen varit mindre absurt att sätta in poliser för att jaga julflanörer på gator och torg, särskilt som de redan har svårt att räcka till mot stölder, bedrägerier och gängkriminalitet?

Politiska restriktioner föder en efterfrågan på fler restriktioner.

Att politiska restriktioner föder en efterfrågan på fler restriktioner kallas ibland Miseseffekter, efter den liberale nationalekonomen Ludwig von Mises. Han konstaterade också att regleringar tenderade att ha oönskade utfall, som ibland var rakt motsatta mot deras syften. Som de svenska restaurangregleringarna. De kom till för att folk skulle äta gott och inte dricka så mycket, men i praktiken dödade de restaurangkulturen och förvandlade kvarvarande krogar till tillhåll man besökte enbart för spriten, något jag skildrar i min bok Så roligt ska vi inte ha det.

Att detta sker även under corona finns åtskilliga exempel på. Från Australien kommer exempelvis rapporter om att när landet äntligen efter några år av torka och bränder får en rekordskörd, så går mycket förlorat eftersom landet isolerat sig från den utländska personal som krävs för att bärga den.

Från samma land kommer också det mest pikant pedagogiska exemplet. Delstaten Victoria i Australien framställde sig som ett mönsterexempel för världen genom att kräva 14 dagars isolering för dem som anlände från andra länder. Vakter sattes in för att se till att gästerna höll sig instängda på anvisat hotell. En del vakter utförde detta uppdrag genom att med synnerligen intim kroppskontakt se till att de uttråkade gästerna höll sig på sina rum, vilket när vakterna patrullerade i närliggande Melbourne och umgicks med kollegor snabbt spred smitta, och har pekats ut som en orsak till den andra vågen. Sällan har väl problemet med hårda batonger illustrerats så tydligt.