Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Kvotering är alltid diskriminering

En forskningsrapport om Socialdemokraternas könskvotering på valsedlarna visar att det kan hjälpa kvinnor till högre positioner och mer inflytande. Som vanligt förtränger man att det sker på bekostnad av andra. Kvotering missgynnar män – och misskrediterar samtidigt kvinnor i maktpositioner.

I dag släpptes en rapport där forskare från Stockholms universitet studerat effekterna av Socialdemokraternas könskvotering på valsedlarna. Resultaten visar att kvotering kan hjälpa kvinnor till mer inflytande och högre positioner.

Det är inte särskilt konstigt eftersom könskvotering innebär en gräddfil för kvinnor till toppositioner. Forskarna menar också att kvoteringen har lett till en allmän kompetenshöjning, även bland männen på valsedlarna. Kvinnoförbunden inom Socialdemokraterna kallar det tydligen för ”den mediokre mannens kris”. Den mediokre mannens kris syns dock inte bara på Socialdemokraternas opinionssiffror, utan överallt i samhället. Kvinnorna tar i dag över alltfler maktpositioner av rent meritokratiska skäl – de lyckas bättre med sina studier, har högre utbildning och större ambitioner än många män. I börsbolagen styrelser, som ofta diskuteras i sammanhanget, är runt 40 procent i dag kvinnor.

Problemet med kvotering är dock inte huruvida det blir fler eller färre kvinnor på vd-poster, utan att det i sig är diskriminerade, oavsett utfall. Att könet ses som en merit för kvinnor och en last för män är kränkande för alla inblandade. Vem vill vara kvinnan som misstänks av både andra och sig själv för att ha blivit inkvoterad? Vem vill vara den inkvoterade kvinnan? Hur känns det för mannen som blir bortvald trots sin kompetens?

Att dela upp människor efter könstillhörighet är också ett stort bakslag för jämställdheten; hela idén med kvinnokampen är att fokus ska flyttas bort från könet. Frågan är också var gränsen går när dörren väl öppnats för identitetspolitik på arbetsmarknaden. I en intervju med Sveriges Radio drar forskarna bakom ovan nämnda rapport slutsatsen att resultaten ”också är viktigt inom andra områden”.

Att göra kvotering tvingande är ett oerhört bakslag för ett fritt samhälle.

Regeringen drog nyligen tillbaka sitt förslag om lagstiftad kvotering till bolagsstyrelser, eftersom det inte skulle gått igenom i riksdagen. Att det förslaget ens lades fram visar dock att identitetsvänstern flyttat fram sina positioner. Identitetsvänsterns gärning är som bekant att rangordna människor efter utseende och ursprung och sedan räkna ut vilka privilegier de bör åtnjuta i förhållande till andra. Regeringen och Vänsterpartiet skulle mycket väl kunna lägga fram ett förslag där ytterligare grupper ska kvoteras in. Miljöpartiet har exempelvis sagt att afrosvenskar är i långt större behov av kvotering än kvinnor. Om staten börjar behandla människor olika beroende av faktorer vi inte kan påverka, som etnicitet, hudfärg, bakgrund eller religion är vi illa ute.

Att företag och aktieägare ska få bestämma vilka som rekryteras som anställd och sitter i styrelsen i det egna bolaget är grundläggande för äganderätten och därför är kvotering också en grov kränkning av denna. Vill organisationer och företag kvotera bör det naturligtvis stå dem helt frivilligt att göra det. Det viktiga är att såväl arbetsgivare som anställda får välja om det är en sådan verksamhet de vill äga eller jobba i.

Men att göra kvotering tvingande är ett oerhört bakslag för ett fritt samhälle. Historien har visat att skrupelfri social ingenjörskonst sällan är en bra idé. Att offra individers rättigheter till förmån för kvantitativa mål för kollektivet är diskriminerande och farligt, oavsett hur många kvinnliga chefer det ger.