Samhälle Krönika
Låt inte Bryssel förbjuda det vita snuset
Vitt snus kan rädda miljontals liv runt om i världen. Men det tobaksfria snuset är hotat, även i Sverige, eftersom det inte omfattas av vårt undantag från EU:s snusförbud, skriver Carissa Düring.
Sverige är det första landet på väg att nå EU:s mål om rökfrihet 2035, definierat som en rökningsfrekvens på fem procent i hela populationen, hela 17 år i förväg. Även om vi har jämförbara nivåer av nikotinkonsumtion med andra länder i EU är vår rökfrekvens signifikant lägre. Allt fler byter ut cigaretten mot det säkrare alternativet snus och framgången är uppenbar.
Den produkt som har varit central för de senaste årens minskning av Sveriges rökfrekvens är tobaksfritt snus. Det är också en produkt med stor potential att bidra till att fler europeiska länder uppnår rökfrihet. Samtidigt är det allt mer populära vita snuset hotat, även i Sverige, eftersom det till skillnad från det traditionella tobakssnuset inte omfattas i vårt undantag från EU:s förbud mot oral tobak. Skademinimering är emellertid inte en strategi som går hem överallt, och allt fler länder tittar på att förbjuda tobaksfritt snus.
***
Det traditionella snuset som har funnits sedan 1800-talet har tilltalat medelålders män i större utsträckning än resten av befolkningen. Det har också avspeglats i rökfrekvensen, som varit lägre hos män än hos kvinnor och unga vuxna. Denna bild förändrades emellertid 2016 då det första tobaksfria snuset lanserades. Helt plötsligt fanns en ny marknad med andra varianter som tilltalade de konsumenter som tidigare valt bort snus. I stället för snus med en stark tobakssmak fanns nu smaker som mint, citrus, äpple och espresso.
Rökningen bland kvinnor har sedan 2016 minskat med 40 procent enligt Folkhälsomyndigheten. Bland unga vuxna har det minskat med 37,5 procent samtidigt som andelen snusare ökat i båda grupperna.
Trenden har dock inte glatt alla. Bland annat Folkhälsomyndigheten beklagar sig över att antalet snusare i samhället har ökat genom att påpeka att nikotin inte är riskfritt. Det man tenderar att missa är dock att dessa personer ofta har gått från ett skadligt sätt att få i sig nikotin, till ett hälsosammare sätt.
Nikotin kan inte klassas som en hälsoprodukt, men är i sig inte farligare än koffein. Nikotinet ger inte upphov till cancer och de andra sjukdomar som är förknippade med rökning. Det som är skadligt är bieffekterna av sättet man väljer att inta sitt nikotin på. Ett förbud mot snus hade lämnat dessa människor utan ett alternativ, med fler rökare och rökningsrelaterade sjukdomar som trolig konsekvens. Att fler och fler väljer det hälsosammare sättet är något vi bör se positivt på.
Många arbetar för att på EU-nivå förbjuda vitt snus.
Den bristande förmågan att hålla följdeffekterna i åtanke går att se även i Europa där det tobaksfria snuset inte direkt välkomnats med öppna armar. Många arbetar för att på EU-nivå förbjuda vitt snus och andra mindre skadliga alternativ till cigaretter. Vi kan redan se hur Nederländerna valt att gå den vägen. De angriper även smaksättningen och förespråkar ett förbud mot de smaker som anses vara tilltalande, till förmån för avskräckande beska smaker. Men som vi redan konstaterat, är smakerna bevisligen en central del i att personer som inte tilltalats av tobakssmak har kunnat sluta röka.
Få svenskar är medvetna om den reella risken att det tobaksfria snuset regleras allt hårdare eller förbjuds inom EU, och således även i Sverige. Den gemene svenskens distans till Bryssel ger sig här återigen tillkänna. Samtidigt som vi anser att traditionellt snus är rotat i vår identitet och vi integrerat det tobaksfria snuset som en del av det, har det inte gjort några avtryck i vår opinionsbildning gentemot andra EU-länder. Inte heller förespråkar svenska politiker aktivt vår framgångsrika modell för att minska rökning.
Sverige kan presentera en lösning på rökningens problem som skulle kunna rädda miljontals liv runt om i världen, ändå är det tyst från svenska politiker. En bidragande faktor är vår blygsamma läggning och en historisk nollvision för allt som inte är hälsosamt. En ytterligare faktor är bristen på kunskap hos svenskarna. Insikten om att Sveriges strategi faktiskt är framgångsrik, och det absurda i att många länder i Europa agerar tvärtemot den, hade hjälpt att sätta press på svenska politiker. Då hade politikerna kanske inte varit rädda för lyfta frågan och profilera sig till förmån för snuset.
Vi har forskningen bakom oss och en beprövad metod. Det är något som både privatpersoner och politiker behöver vara stolta över och slåss för, i både Sverige och Bryssel.