Markskatt och fastighetsskatt hotar äganderätten

Den som äger en bit mark, med eller utan fastighet, sitter i regel på någon form av förmögenhet. Särskilt om ägaren skulle ha turen att marken stiger i värde efter att han eller hon har köpt den, vilket skulle kunna kallas en god investering. Problemet är att sådant som är värdefullt tenderar att dra blickarna till sig från politiker som är ute efter mer pengar att själva spendera.

Det är via just behovet av finansiering som fastighetsskattens förespråkare kan finna större delen av sitt rättfärdigande – om det behövs mer pengar söker man efter något värdefullt att beskatta. Konsekvensen blir då att principen om äganderätt, som i högsta grad omfattar mark- och fastighetsägare, gladeligen offras av diverse ekonomer, fackpampar och politiker.

Poängen med äganderätt är att det du äger är ditt och ingen annans att göra vad du vill med, inom lagens gränser. Först när marken eller fastigheten säljs ska det enligt nuvarande system betalas in skatt. Det en fastighetsägare behöver betala i dag är fastighetsavgiften till kommunen. Den är 0,75 procent av taxeringsvärdet, men kan för inkomståret 2018 maximalt uppgå till 7 812 kronor. Även om utformningen kan ändras för att bli mer träffsäker är principen för avgiften rimlig. Den ska nämligen finansiera den kommunala service som fastigheter i allmänhet behöver, såsom gatubelysning, snöröjning och räddningstjänst. På så vis ger avgiften ägaren något direkt i gengäld, i stället för att bara agera skattkista åt makthavare så snart det behövs mer pengar. 

Poängen med äganderätt är att det du äger är ditt och ingen annans att göra vad du vill med, inom lagens gränser.

Att mark- och fastighetsskatt förespråkas av personer som inte ser äganderätten som ett mål i sig är inte förvånande. Däremot är det ytterst sorgligt när de som annars intar rollen som äganderättens försvarare kallar markskatt för ”rättvis”. Just den uppfattningen vädrade Centerstudenter nyligen i en debattartikel, där förbundet hävdade att en markskatt inte får samma negativa effekter som fastighetsskatten.

En av fastighetsskattens negativa effekter, som även vissa ekonomer brukar framhäva, är att ägaren drar sig för att öka värdet på fastigheten i form av upprustning eller bebyggelse. Detta eftersom ägaren då måste betala mer i skatt. Värdet på marken är däremot detsamma även då fastigheter byggs. Det ger alltså ägaren incitament att uppföra byggnader på sin mark för att själv få ut större värde av den beskattade egendomen. Om skatten är kommunal får dessutom kommunerna incitament, eller ekonomiska medel för, att genom infrastruktur öka värdet på marken.

Resonemanget kan verka logiskt, men oavsett hur många på pappret positiva samhällseffekter en markskatt får går det inte att komma ifrån att den är en inskränkning av äganderätten. Centerstudenter och andra markskattsförespråkare visar samma skeva uppfattning om rättvisa som LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson. Han motiverade nyligen ett återinförande av fastighetsskatten med att ”en vanlig LO-familj i Skövde” minsann inte ska behöva betala lika mycket i dagens fastighetsavgift som en rik storstadsfamilj. Rättvisa betyder då att alla ska göra lika stora uppoffringar, även om uppoffringarna i sig är orimliga.

Det enda som principiellt kan rättfärdiga beskattning av egendom är den socialistiska uppfattningen att allt i grunden tillhör kollektivet.

Det varken LO eller Centerstudenter tycks inse är att den verkliga rättvisan ligger i friheten att själv bestämma över den egendom man köpt, ärvt eller fått. Även om en rik storstadsfamilj skulle behöva betala betydligt mer i fastighetsskatt för sitt hus än LO-familjen i Skövde, är själva beskattningen i sig en lika stor inskränkning av äganderätten för LO-familjen. Detsamma gäller markskatten, som dessutom kan leda till att ägaren måste betala mer bara för att exempelvis ett närliggande vägbygge har drivit upp värdet på egendomen. På så vis har fastighetsskatten åtminstone fördelen att ägaren har mer makt över fastighetens värdeökning.

Det enda som principiellt kan rättfärdiga beskattning av egendom är den socialistiska uppfattningen att allt i grunden tillhör kollektivet. Då kan markskatten vara berättigad som en form av hyra för den som använder den. Men nu har vi tack och lov äganderätten som en erkänd princip, och den får inte inskränkas av beskattning från förespråkare som uppfattar den som rättvis. För Centerstudenters moderparti Centerpartiet, med sin traditionella väljarbas på landsbygden, kan det knappast vara ett alternativ att kasta äganderätten åt skogen.