Liberal tillnyktring välkomnas
Har den klassiska liberalismen spelat ut sin roll? Eller är det frihetliga perspektivet tvärtom viktigare idag än på länge? Smedjan fortsätter debatten om huruvida liberaler borde omfamna staten, med ett inlägg av Fredrik Hultman, som tar avstånd från abstrakta frihetsideal.
När jag läser Tyler Cowens text, om att liberaler borde ställa sig mer positiva till en stark och kapabel stat, ser jag det som ett inlägg i en typiskt amerikansk debatt – en reaktion mot en inåtvänd, doktrinär libertarianism. En libertarianism upptagen med att minska staten till sitt absoluta minimum, och med ett fokus på privatiseringar och vapenfrågor. Mer eller mindre är det önskan av att återgå till storleken på den federala statsmakten som den var före inbördeskriget, en tid som knappast kan vara en förebild i något annat avseende.
Liberalismen är i hög grad formulerad för problem med mindre aktualitet i dag
Efter att ha läst Cowens inlägg och Mattias Svenssons välformulerade svar, ser jag dock vissa problem som de båda missar. Cowen sätter visserligen fingret på något väldigt viktigt: libertarianismen, eller klassisk liberalism om man så vill (jag skriver hädanefter liberalism för enkelhetens skull, men det är klassisk liberalism/libertarianism som avses), har inte samma aktualitet i dag som den hade förr. Som Cowen nämner, är liberalismen i hög grad formulerad för problem med mindre aktualitet i dag. Efter andra världskriget var acceptansen för marknadsekonomi liten, och behoven av att stärka politiska rättigheter stora. De striderna är nu vunna, men liberalismen har i många avseenden inte gått vidare.
Jag vill ta upp två dimensioner som jag tycker är särskilt intressanta för att belysa liberalismens otillräcklighet. Dels den eviga liberala rörelsen mot ökad frihet, som jag menar riskerar att leda in en återvändsgränd. Dels hur det finns en spänning mellan fria marknader och frihet som är ständigt aktuell, men där jag inte ser någon initierad liberal idédebatt.
Liberalism som historicism
En särskilt intressant del av Mattias Svenssons text är argumentet om historia. Svensson påpekar att liberaler i alla tider har gjort undantag från sina principer. När liberaler ska beskriva liberalismens historia åberopas den ofta – implicit eller explicit – som ett argument för liberala reformer.
Läs också: Har alla liberaler blivit statskramare?
Jag har två invändningar mot varför detta visar på liberala principers giltighet, som jag menar också säger något om liberalismens problem. Den första invändningen är att det faktum att en liberal strävan mot ökad frihet historiskt har gett goda resultat, inte med nödvändighet berättigar en fortsatt strävan åt det hållet. Detta blir nästan historicistiskt, som att historien är en konstant rörelse mot ett slutmål. Från mörkret stiga vi mot ljuset, på evig marsch mot människans fullkomliga frigörelse. Det är inte uppenbart att Frederick Douglas eller John Stuart Mills motstånd mot slaveriet (eller någon annan liberals för den delen) håller som förklaring om varför värnplikt är fel. Ändå har avskaffad värnplikt blivit en liberal symbolfråga i en svensk kontext.
Men är det rimligt? Kan vi nå den slutpunkten, ett samhälle med total frihet?
Den andra invändningen är att liberalismen som vi känner den är en konstruktion där vissa idéer har valts framför andra. Vissa tänkare lyfts fram som viktiga, och ett urval görs av deras idéer för att forma en sammanhängande idétradition. Svensson gör en strikt indelning mellan vad han anser inte är liberalt (lagar mot onykterhet, värnplikt, Chile) och vad som är det, och redan där selekterar han. Men om alla hyst sådana reservationer, är inte dessa reservationer lika centrala för liberalismen som friheten? I vissa avseenden kan ju dessa reservationer också tett sig rätt lika. Och för övrigt, om alla liberaler har haft reservationer mot friheten, vilken frihet bör då försvaras?
Min poäng här är att sådana urval alltid görs, även när en konservativ idétradition ska destilleras. Problemet är att liberaler fastnar vid den eviga rörelsen mot människans frigörelse. Friheten abstraheras ur olika historiska kontexter, för att appliceras på aktuella problem. Projektet blir då att ständigt ta steg mot den maximala friheten, som om Nozicks minimala stat vore historiens slutpunkt.
Men är det rimligt? Kan vi nå den slutpunkten, ett samhälle med total frihet? Vad är ett samhälle, egentligen? Kan civilsamhället bestå med endast fullständig frihet upprätthållen av en nattväktarstat?
En stat vinner i hög grad sin legitimitet genom att finna gemensamma syften. Även Robert Nozick insåg detta när han i boken The Examined Life kritiserade sin teori i Anarki, stat och utopi. I varje samhälle finns sådant som flera inte kan tolerera. Fattigdom, prostitution, droger, diskriminering, rökning – endast fantasin sätter gränserna. När sådant tolereras, är det naturligt att medborgarna också känner sig obekväma. För det är genom staten som ett samhälles värden kanaliseras, och det finns många som också känner sig obekväma med att vissa ska vara fattiga, eller att människor säljer sexuella tjänster som om det vore vilken vara som helst.
Läs också: Låt inte liberalismen bli maktens redskap
Genom att rösta i allmänna val och delta i demokratiska processer bekräftas samhörigheten mellan människor. Var och en lägger på så sätt sin insats till det gemensamma. Det i sig befäster den gemenskap som samhället utgör. Möjligheten att påverka på det sättet, gör samhället också acceptabelt även för dem som befinner sig i minoritet.
Det betyder inte att en större välfärdsstat ger större sammanhållning, utan att enbart maximal individuell frihet inte kan ersätta sådana band. Nozick gick så långt som att säga att om fattigdomen utrotades, och det inte fanns något syfte med välfärdsprogram, skulle nya åtaganden behövas för att befästa vad som är gemensamt.
Nozick har en viktig poäng här. Stater vinner sin legitimitet genom att agera i allmänna intressen. Om staten inte gjorde något annat än respektera negativa rättigheter, skulle mänskliga beteenden och utfall som uppfattas som moraliskt fel tolereras. Vilken legitimitet skulle den staten kunna ha i det långa loppet? Här går det att anföra att människor skulle kunna respektera en sådan stat utifrån uppfattningen att den respekterar deras negativa rättigheter i strikt bemärkelse. Men finns de människorna? Jag har i varje fall bara stött på en handfull.
Ett fokus på ett abstrakt frihetsideal riskerar i längden att bli okänsligt för vad som får samhället att hålla ihop
G.K. Chesterson anmärkte en gång att socialism är detsamma som att tvätta ett barn utan att det blir rent, och att därför kasta ut barnet och kräva ett nytt. När teorin inte passar verkligheten, får verkligheten anpassa sig. I min mening tenderar liberalismen att hamna i det problemet. Det abstrakta frihetsidealet blir viktigare än människorna för vilka friheten är tänkt att ha någon betydelse.
Många liberaler har under historiens gång betonat vikten av individuell frihet, men denna förutsätter att ett samhälle är på plats. De har, som Svensson också påpekar, samtidigt sett ett behov av vissa frihetsinskränkningar. Ett fokus på att till varje pris nå ett abstrakt frihetsideal riskerar i längden att bli okänsligt för vad som får samhället att faktiskt hålla ihop. Det betyder inte att varje frihetsbegränsning eller paternalistisk åtgärd kan försvaras. Eller att den individuella friheten som är en förutsättning för vår demokrati bör nedvärderas. Men strävan efter frihet riskerar att leda till förenklingar när frihetsbegreppet tillämpas utanför den historiska kontext där det har uppkommit.
Det marknadsliberala projektet i dag
Ett annat område där ett negativt frihetsbegrepp stöter på problem är inom marknadsekonomins område. Fri konkurrens förutsätter ibland regleringar. Om hela marknaden handlar om att bjuda ut produkter på en viss typ av plattform, är tillgång till plattformen nödvändig för konkurrens. Det finns många liknande exempel på hur det kan skapa problem. Ska neutralitet på nätet tillhandahållas för att låta alla användare använda internet på lika villkor, eller ska bredbandsföretag tillåtas prioritera internettrafik till vissa större sajter mot betalning? Ska det offentliga tillhandahålla infrastruktur för el, och låta enskilda välja det alternativ de föredrar, eller ska allt upphandlas? Är friheten till för företagen, eller är friheten till för enskilda?
Om företag kunde tjäna pengar hur som helst, skulle marknaden också framstå som illegitim
Frihandel i en modern kontext är ett intressant exempel på hur den abstrakta friheten inte alltid leder rätt. När frihandelsavtal tecknas i dag handlar det oftast om att harmonisera regler. Handelshinder utgörs i hög grad inte av tullar, utan av skillnader i beskattning och olika regler rörande varor och tjänster. Att vissa länder förbjuder försäljning av vissa produkter är ett typiskt handelshinder, men ibland kan förbud vara motiverade. Det är knappast någon som efterfrågar sämre livsmedelssäkerhet till exempel, men i olika länder kan sådant ändå regleras på olika sätt. Handelsavtal handlar ofta om regelanpassningar, så att varor från andra länder inte missgynnas, och så att företag konkurrerar på lika villkor. Detta innebär dock att suveräna stater också anpassar regelverk för att kunna handla med andra stater. Det är det som inom EU kallas för överstatlighet och som beslutas av gemensamma institutioner.
Om staten skulle sluta reglera vad livsmedel får innehålla, skulle det leda till mindre regelkrångel för företag, men även öppna för en osund konkurrens och kunna undergräva legitimiteten för marknadsekonomin. Regler mot ocker är ett exempel på regler för att förhindra att företag tjänar pengar på människor som befinner sig i en situation där de på grund av okunnighet eller mental stress fattar dåliga beslut. Om företag kunde tjäna pengar hur som helst, skulle marknaden också framstå som illegitim. Vi får nog acceptera sådana regler, men det förutsätter ju också en stat som administrerar regelmaskineriet.
I den inomborgerliga debatten märker jag sällan av denna spänning, utan stöter i stället på förenklingar om att avskaffa tullar eller antaganden om att undanröjande av regler per se ökar friheten. Men moderna marknader fungerar i hög grad tack vare regler för att upprätthålla konkurrens och marknadens legitimitet. Vad som är frihetligt med de reglerna är inte uppenbart.
Kanske är det dags att som Cowen försöker göra, omformulera liberalismen efter vår tids villkor?
Hans skepsis mot den amerikanska libertarianismen är sund i den bemärkelsen, och den liberalism som följer därav kan kanske bli mer ödmjuk inför hur moderna samhällen fungerar. Den tillnyktringen är välkommen.