Liberalism är ett förhållningssätt, inte en t-shirt
I dag inleder Centerpartiet sina kommundagar i Uppsala. Partiet framstår i växande utsträckning som det liberala alternativet i svensk politik. Men vill man på allvar växa in i den rollen återstår emellertid några hinder.
Stämningen kan förväntas vara god när Centerpartiet i dag samlas i Uppsala för de årliga kommundagarna. Av det skadeskjutna Januariavtalets fyra firmatecknare är det blott Centern som inte befinner sig i opinionsmässig kris. Medan Liberalerna och Miljöpartiet kämpar kring fyraprocentsspärren och väljarna flyr Socialdemokraterna ligger Centern stabilt kring valresultatet från 2018 på 8,6 procent. Januariavtalet må ha kostat många borgerliga vänner men väljarna har stannat kvar.
Vidgar vi perspektivet kan det konstateras att 2010-talet blev Centerns mest lyckade decennium sedan 1970-talet. Så sent som 2013 var Annie Lööf starkt ifrågasatt och partiet utskrattat under arbetet med ett nytt idéprogram. I dag framstår Centerpartiet i växande utsträckning som det liberala alternativet i svensk politik.
Det sistnämnda är förstås delvis en konsekvens av Liberalernas kris. Men framförallt är det uttryck för en närmast unik förvandling. Vad som en gång bildades som ett renodlat intresseparti har på ålderns höst påbörjat förvandlingen till ett ideologiskt självmedvetet, och självsäkert, idéparti. Men vill man på allvar växa in i rollen som det liberala alternativet i svensk politik återstår emellertid några hinder.
För det första måste man lära sig att skilja mål från medel i kampen mot populismen. Att vara liberal är inte samma sak som att vara emot Sverigedemokraterna. Motstånd mot SD kan vara en logisk konsekvens av liberala värderingar, men det är en helt annan sak att göra detta till huvudnummer. Resultatet blir att motståndaren definierar vem man själv är.
Ett år senare kan vi som bekant konstatera att både SD och V utövar politiskt inflytande, inte trots utan tack vare Januariavtalet.
I valrörelsen inför Europaparlamentsvalet förra våren hamnade den egna politiken i skuggan av slagorden. Väljarna förstod nog att Centerpartiet avsåg bekämpa populism och extremism, men det var betydligt mer oklart vad man i övrigt stod för. Eller varför just ett liberalt parti skulle vara den bästa grindvakten.
Det var också ett stort misstag att motivera Januariavtalet inte främst utifrån dess politiska innehåll utan utifrån syftet att isolera Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Ett år senare kan vi som bekant konstatera att både SD och V utövar politiskt inflytande, inte trots utan tack vare Januariavtalet. Därför är Centern nu, helt i onödan, rejält vingklippta i sitt försvar av ett decimerat 73-punktsprogram. Med en annan ingång hade det gått utmärkt att försvara avtalet även om några punkter ryker – men när själva grundvalen för samarbetet har rasat?
Läs också: Andreas Johansson Heinö: Så kan Liberalerna räddas
För det andra måste man förstå att ideologi är något annat än kommunikation. ”Tydlighet” är ett av centerpartisternas favorituttryck och därmed favoritförklaring till allt som går bra för partiet. Centerpartiet har ”tydliga” politiska förslag, en ”tydlig” liberal ideologi och är en ”tydlig” motståndare till populism och extremism.
Det är förstås rimligt att eftersträva tydlighet. Väljare tenderar att rösta på partier som tycker något. Men precis som Moderaterna fick lära sig den hårda vägen att man nödvändigtvis inte uppfattas som vuxen bara för att man berättar att man är det riskerar även Centerpartiets retorik att slå tillbaka.
Att vara tydlig och liberal är nämligen inte alltid så enkelt. Jämför med den som prioriterar ekonomisk jämlikhet eller minskad invandring. Det krävs inte mycket kunskap för att veta att Vänsterpartiet respektive Sverigedemokraterna är de mest radikala alternativen.
Men vad är det man får mest av om man röstar på Centern? Vad betyder det att vara mest liberal i de frågor som ser ut att dominera debatten de kommande åren?
Om Centerpartiet gräver lite djupare där man står är chanserna goda att man kan hitta intressanta liberala svar på 2020-talets politiska frågor
Stämmobeslutet i höstas om att förbjuda omskärelse var en smärtsam påminnelse om att det här med liberalism i praktiken inte alltid är så enkelt. Men det var också uttryck för bristande mognad.
Det andra liberala partiets interna partikultur beskrivs ofta i termer av ett akademiskt seminarium. Det är kanske inte alltid avsett som en komplimang men det ökar chansen att man får medlemmar som har tränats i att lyssna på argument, debattera målkonflikter och reflektera kring hur idéerna egentligen hänger ihop. Här har Centern alltjämt en del att lära av kusinen från staden.
Liberalism är ett förhållningssätt, inte en t-shirt. Om Centerpartiet gräver lite djupare där man står är chanserna goda att man kan hitta intressanta liberala svar på 2020-talets politiska frågor. Inget annat parti har i dag en grundmurat positiv syn på både marknadsekonomi och mångkultur. Här finns goda möjligheter att fortsätta utveckla en politik som ser de ekonomiska incitamentens betydelse för att bryta segregationen, men samtidigt undviker de identitetspolitiska och nationalistiska fällorna. Det är det enda partiet som pratar om kvalificering till svensk välfärd utan att trassla in sig i metafysiska resonemang om anpassning till svenskhet.
Lyft fram Sjöbo, EU-motståndet och Öresundsbron och visa att ni är ett parti som mer än andra förstår populismens och nostalgins lockelse
Centern är också något så unikt som ett traditionellt landsbygdsparti vars starkaste väljargrupp numera är unga välutbildade kvinnor i storstäder. Använd detta till att försöka överbrygga de motsättningar mellan stad och land som är på väg att bli 2020-talets viktigaste politiska skiljelinje.
Utnyttja den egna historien! Lyft fram Sjöbo, EU-motståndet och Öresundsbron och visa att ni är ett parti som mer än andra förstår populismens och nostalgins lockelse: ni har ju varit där själva. Visa hur ni kom ur det, berätta om hur befriande det är att slakta heliga kor och att optimism är ett politiskt val och inte en läggning.
Ovanligheten i den centerpartistiska utvecklingen bör understrykas. Visst händer det att partier byter ideologi. Det finns exempel på kommunistpartier som blivit socialdemokrater, liberala partier som blivit konservativa och konservativa som blivit populister. Men Centern är ett av mycket få exempel på ett parti som blivit liberalt.
Det är en beundransvärd resa och det vore väldigt synd om den stannade av.