MUCF misslyckas med antirasismprojekt

I år har MUCF öronmärkt 14 miljoner kronor till projekt som arbetar mot rasism. Bland myndighetens bidragstagare genom åren samsas föreningar för HBTQ-personer med organisationer som sprider homofobi. Där finns föreningar som förnekar att hederskultur skulle vara ett problem och föreningar som vill motverka hederskultur. Kvinnoorganisationer stöds samtidigt som föreningar med förlegad kvinnosyn finansieras.

När alla dessa bidrag går till organisationer och projekt som i praktiken helt verkar emot varandra, frågar man sig: Skulle inte situationen vara densamma utan några bidrag?

Därutöver ger MUCF miljoner till organisationer vars bidrag till kampen mot rasismen förefaller minst sagt halvhjärtade. Somliga lägger alla pengar på arvoden, andra genomför projekt som är svårmotiverade utifrån ett antirasistiskt perspektiv. Ytterligare andra är dubbelfinansierade med skattemedel eller kan inte redovisa några lyckade resultat. Ändå sinar inte strömmen av bidragspengar.

Exempel 1: Centrum mot rasism

2006 drog regeringen in statsbidragen till Centrum mot rasism. Organisationen hade fått 5,5 miljoner kronor om året, varav merparten spenderades på arvoden, restauranger och hotellövernattningar. Nya lokaler renoverades och möblemang byttes halvårsvis. Någon seriös verksamhet tycktes däremot inte existera.

Så hade CMR förmodligen kunnat fortsätta, om inte en uppmärksammad kampanj mot GB-glassen Nogger hade placerat organisationen i rampljuset. Glassens namn påstods vara ett uttryck för rasism, vilket fick flera politiker att ifrågasätta hur seriös organisationen var. Benito Miguel, en av CMR:s grundare, var också mycket kritisk till hur organisationen hade utvecklats och hävdade att kampanjen mot Nogger enbart var ett sätt att dölja overksamhet. Dessutom uppdagades interna konflikter och anklagelser om sexuella trakasserier.

Det slutade med att dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni och regeringen drog in det ekonomiska stödet. Sabuni menade att CMR inte hade skött sitt uppdrag: ”Det är oacceptabelt att använda skattemedel till denna typ av inbillade problem. Vi har problem när det gäller diskriminering och rasism i Sverige och det behöver vi ta itu med. Det görs inte genom tramsiga uttalanden om glassar.”

CMR beslutade att fortsätta i egen regi. Det har dock inte inneburit att tillströmningen av skattemedel stannat av. Sedan 2011 har organisationen fått drygt 7,1 miljoner kronor från MUCF.

Efter att turbulensen kring organisationen lagt sig har det blivit ännu svårare än tidigare att få någon insyn i vad CMR faktiskt ägnar sig åt. Hemsidan ligger nere. De tre aktiviteterna på organisationens Facebooksida under 2016 bestod av två delningar av andras inlägg samt en uppdatering av omslagsfotot. En blogg på en gratisdomän med fem inlägg avslöjar inte heller mycket. Bloggens layout är simpel och ger inget professionellt eller seriöst intryck. I en verksamhetsrapport till MUCF, beskrivs däremot bloggen som en ”skapad portal i arbetet mot rasism”.

År 2014 finansierades ett projekt mot diskriminering i CMR:s regi med 807 500 kronor. Syftet sades vara att starta en antidiskrimineringsbyrå i Jämtland och Västernorrland. Den ska sprida information om organisationens existens, driva fall till diskrimineringsombudsmannen och erbjuda hjälp till alla som önskar, samt erbjuda utbildning om diskriminering.

Enligt den första årsredovisningen verkar projektet inte ha varit lyckosamt. Enligt CMR har Diskrimineringsbyrån enbart agerat rådgivare i 17 fall under ett helt år. Organisationen skriver att projektet visade sig vara mycket svårare än vad de hade räknat med. Ändå beviljades Diskrimineringsbyrån 718 750 kronor för sitt andra verksamhetsår.

Det året visar sig Diskrimineringsbyrån ha haft kontakter i 56 fall, varav 45 lades ned i princip omgående. CMR var betydligt mer självkritiskt i redovisningen. Så gott som ingenting uppges ha fungerat som förväntat. Byrån saknar personal med juridisk kompetens, ett uppenbart tillkortakommande i verksamheten, och CMR medger att effektiviteten har varit låg och dokumentationen bristfällig. På byråns hemsida är kategorin ”aktuellt” helt blank.

Inte heller det räckte för att MUCF skulle dra in sitt stöd. Trots Diskrimineringsbyråns misslyckanden med sina mest elementära uppgifter och trots dess helt uteblivna framgångar, beviljade MUCF ytterligare 843 750 kronor för ett tredje verksamhetsår. Hittills har projektet alltså mottagit närmare 2,4 miljoner kronor. Därutöver har Centrum mot rasism fått ytterligare drygt 4,7 miljoner under perioden 2011–2016.

Vad den totala summan Centrum mot rasism har erhållit sedan organisationen grundades 2003, är sannolikt lika oklart som vad organisationen egentligen har uträttat under alla dessa år.

Exempel 2: Antirasistiska akademin

2004 beställde dåvarande integrationsminister Mona Sahlin en utredning av ”strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet och dess konsekvenser för makt och inflytande”. Resultatet blev ”Integrationens svarta bok”, en rapport skriven av professorn i socialt arbete Masoud Kamali. Bland annat hävdade den att rasismen är en kollektiv skuld som alla européer bär på, och att begreppet hederskultur är en rasistisk föreställning.

Strax efter att rapporten släpptes grundades ett löst nätverk av samhällsvetare som anslöt sig till Kamalis idéer. Ur det sprang föreningen Antirasistiska akademin, ARA. Dess medlemmar har gjort ett antal obehagliga uttalanden; exempelvis hävdade sociologen Adrian Groglopo att Folkpartiet bedrev ”svensk raspolitik i sin fascistiska form” när det föreslog att man inte ska få välja bort ämnen i grundskolan, exempelvis sexualundervisning, av religiösa eller kulturella anledningar.

Den senaste uppdateringen på Antirasistiska akademins hemsida är ett fördömande av MUCF:s beslut att neka Sveriges unga muslimer fortsatt bidrag. SUM nekades bidrag i vintras för att de inte kunde anses leva upp till de demokratiska kraven, ett beslut som är överklagat till kammarrätten. ARA menar att myndighetens beslut var godtyckligt och i själva verket representerar en politisk agenda avsedd att misskreditera muslimer. Redan i en tidigare del av denna reportageserie har påpekats att beslutet att neka SUM pengar var tvivelaktigt underbyggt, men ett dåligt underbyggt beslut behöver inte vara resultatet av rasism.

MUCF har finansierat två projekt i Antirasistiska akademins regi med sammanlagt 728 000 kronor.

Exempel 3: Rättviseförmedlingen

Rättviseförmedlingen är en av MUCF:s mest kända bidragstagare. ”Vi hjälper projekt, organisationer och medier att hitta kompetens”, är organisationens egen beskrivning. Andra uttrycker det mer i termer av att Rättviseförmedlingen rekommenderar projekt, organisationer och medier att anställa personer baserat på kön och etnicitet (och möjligen åsikter) snarare än kompetens.

Dess mest uppmärksammande projekt är förmodligen listan som kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke beställde 2015. Rättviseförmedlingen fick i uppdrag att ta fram en lista på lämpliga kandidater till styrelser, insynsråd med mera. Dess ordförande Seher Yilmaz fick även utbilda departementets tjänstemän i praktiskt rekryteringsarbete.

Listan, som ministern säger sig ha spikat upp på väggen, innehöll 334 namn. Vita cis-män har medvetet sorterats bort från listan. För att vara en organisation som säger sig bekämpa diskriminering påminner Rättviseförmedlingens egna metoder påfallande mycket om diskriminering.

Journalisten Paulina Neuding uppmärksammade att det inte heller fanns någon judisk representation på Alice Bah Kuhnkes lista, men det förefaller inte vara avsiktligt, till skillnad från frånvaron av vita cis-män.

Intressant nog innehåller listan till Kulturdepartementet flera personer som arbetar eller har arbetat på Rättviseförmedlingens kansli eller i dess styrelse, bland andra förmedlingens egen VD.

Namnen på Rättviseförmedlingens listor tas inte fram av organisationen själv, utan kommer in via tips från privatpersoner, så kallade rättviseförmedlare. Det innebär att organisationen inte är ensamt ansvarig för urvalet av personer – men också att den inte kan anses vara en kvalitetsgarant för listorna. Det är dessutom rimligt att anta att de som bidrar med namn är personer som sympatiserar med Rättviseförmedlingens agenda, vilket kan förklara att många av personerna på listorna har en tydlig vänsterprofil.

Ett annat kritiserat projekt är ”Rättviseräknaren”, ett verktyg för att övervaka fördelningen av kön och etnicitet i medierapportering, som Rättviseförmedlingen fick 3,2 miljoner kronor av statliga Vinnova för att utveckla. Kritiker menade att Rättviseförmedlingen accepterade en rasistisk världsbild genom att bedöma människor utifrån namn och hudfärg.

MUCF har totalt givit Rättviseförmedlingen 1 860 000 kronor. Det senaste beviljade bidraget är för projektet ”Normbrytande databas” förra året. Syftet är att effektivisera organisationens listor med hjälp av en databas. Rättviseförmedlingen ska också presentera 1 000 förslag på personer som bryter mot normer, exempelvis män som kan hålla föredrag om stickning eller om att baka småkakor.

Projektet beviljades 650 000 kronor och har budgeterat 250 000 kronor till en webbyrå som ska hjälpa till att bygga databasen. Därtill kommer en halvtidsanställd projektledare till en kostnad av 300 000 kronor.

I ansökningen uppges att Rättviseförmedlingen även har sökt bidrag från Internetfonden för detta projekt. Den ansökan har en förvirrande snarlik budget, där samma belopp är avsatt för en webbyrå. Varför projektet ska finansieras dubbelt framgår inte i ansökan, och det är tydligen inte heller information MUCF efterfrågar. Internetfonden beviljade senare bidraget till projektet som redan finansierats av MUCF.

Från Rättviseförmedlingens ekonomiska redovisningar framgår att organisationen är fullt kapabel att dra in stora summor till verksamheten på egen hand. Därmed är det oklart varför Rättviseförmedling skattefinansieras, och dessutom finansieras dubbelt.

Exempel 4: Semper fidelis

2016 avstyrde polisen en planerad attack mot en flyktingförläggning i Nynäshamn. Uppgifter cirkulerade att en polsk kvinna skulle ha utsatts för trakasserier av män med utländsk härkomst på ett tåg. Polisen fick in flera tips. Drygt 700 meter från ett asylboende stoppades och kontrollerades ett antal bilar, där polisen hittade knivar, påkar, brandfarlig vätska, järnrör, knogjärn och yxor. 14 personer anhölls för förberedelse till grov misshandel, anstiftan till grov misshandel och anstiftan till grov mordbrand.

De anhållna var alla polska medborgare, somliga bosatta i Stockholm. Samtliga häktades, med undantag för en person av hänsyn till hans låga ålder. Senare lades förundersökningen ner, då bevisen för att attacken verkligen skulle genomföras inte var tillräcklig för att väcka åtal.

Semper fidelis är en latinsk fras som betyder ”ständigt trogen” eller ”ständigt lojal”. Det är även namnet på en polsk förening i Stockholm: Semper fidelis – polska patriotiska förbund i Sverige. Av dem som anhölls i samband med den planerade attacken i Nynäshamn hade fyra kopplingar till Semper fidelis. Ytterligare medlemmar befann sig på plats under häktningsförhandlingen i Södertörns tingsrätt i solidaritet med de anhållna.

Våren 2016 avslöjade Sveriges radio att organisationen har kopplingar till extrem nationalism och nazism. Bland annat uppmärksammades en demonstration utanför polska ambassaden i Stockholm, där Semper fidelis stod sida vid sida med den nazistiska organisationen Nordisk ungdom. Semper fidelis ordförande deltog även i en demonstration mot Prideparaden tillsammans med Nordisk ungdom några månader innan han valdes till ordförande. Även på den SD-anknutna ”Folkets demonstration” befann sig personer från båda organisationerna – bland annat grep polisen en av dem som senare greps och häktades i samband med den planerade attacken i Nynäshamn.

Samröret med Nordisk ungdom är inte det enda tecknet på antidemokratiska och rasistiska tendenser inom Semper fidelis.  SR rapporterar att främlingsfientliga inlägg har dykt upp på föreningens Facebooksida, exempelvis ett bildkollage föreställande en mörkhyad man och en mus med texten ”Ahmed föddes i Sverige, därför är han svensk. Pip föddes i ett stall, därför är han en häst.”

Semper fidelis ingår i Polska kongressen, en paraplyorganisation för polska föreningar i Sverige. Förra året fick den drygt 330 000 kronor av MUCF. Totalt har myndigheten tilldelat Polska kongressen mer än 2,5 miljoner kronor. Bidragen är inom ramen för organisationsbidrag för etniska organisationer, inte specifikt antirasism, men är fortfarande uppseendeväckande.

Uppgifterna om Semper fidelis samröre med Nordisk ungdom fick MUCF att starta en utredning. Myndigheten har kommunicerat med paraplyorganisationen via epost, och kommunikationen har inte varit särskilt tydlig. Konversationen handlade till att börja med om Facebook-inläggen, inte om kontakterna med Nordisk ungdom. MUCF:s handläggare frågade upprepade gånger hur Polska kongressen ser på de uppgifter som framkommit. I stället för att svara på frågan, informerade Polska kongressen om hur Semper fidelis hanterar ärendet.

Polska kongressen ska enligt egen utsago ”gå till grunden med det faktum att ngn skrivit en insändare på facebook som kan tydas rasistiskt”. Den bifogade även ett längre brev från en kvinna som tillhör en annan medlemsorganisation, och som menar att Sveriges radios rapportering innehöll en mängd felaktigheter.

I juli höll Semper fidelis ett styrelsemöte som avhandlade de rapporterade händelserna. Detta var vad som sades enligt mötesprotokollet:

1. Personen som skrivit det olämpliga skämtet på Face Book, som kunde tydas som rasistisk, hade inte konsulterat detta med övriga personer som är ansvariga för denna sida – har blivit tillrätta visad och har mottagit detta.

2. Alla våra inlägg skall hädanefter noggrant kontrolleras innan de publiceras.

3. Styrelsen för Semper Fidelis fastställer med alla kraft – vår förening inte har någon koppling till högerextrema organisationer. Och att kalla patriotism för radikal nationalism” är straffvärt medvetet missbruk.

I september valde Semper fidelis en helt ny styrelse och den tidigare ordföranden uteslöts ur föreningen. Polska kongressen skrev: ”De vill samarbeta och tillhöra Polska Kongressen och vi vill ge hjälpande hand och ta bort den dåliga stämpeln från vår organisation efter SR sändningar.”

Situationen har skapat en spricka inom Polska kongressen. Den tidigare opolitiska organisationen – som fortfarande kallar sig opolitisk efter att ha uttryckt sitt stöd för Polens sittande regering – har flera medlemmar som inte uppskattar vad de uppfattar som en ny inriktning inom föreningen. Det gäller både kritik mot hur ärendet har skötts och att föreningen Semper fidelis alls släpptes in under paraplyet.

MUCF:s utredning kommer fram till att det förmodligen är Semper fidelis tidigare ordförande som ligger bakom de uttalanden på Facebook som SR rapporterat om. Den konstaterar vidare att Polska kongressen har meddelat att en ny styrelse valts och att den tidigare ordföranden har uteslutits. ”I och med detta anser MUCF utredningen avslutad och ärendet lämnas utan vidare åtgärd.” Beslutet är daterat 21 november 2016.

Vad MUCF borde fråga sig

Om det kan konstateras att en förening beblandar sig med Nordisk ungdom i offentliga sammanhang och gör främlingsfientliga inlägg på sin Facebooksida, är det då rimligt att den får skattepengar?

MUCF hade lätt kunnat villkora bidragen till Polska kongressen med att den utesluter lokalföreningen Semper fidelis. I stället låter myndigheten återigen bli att hantera allvarliga uppgifter på det sätt som är att förvänta av en statlig myndighet. Resultatet blir att odemokratiska organisationer finansieras med skattemedel.

Fallet med Semper fidelis är förstås betydligt allvarligare än de övriga exemplen, men även bidragen till Centrum mot rasism, Antirasistiska akademin och Rättviseförmedlingen borde väcka frågetecken. Bidrar verkligen Rättivseförmedlingen till något positivt genom att prioritera etnicitet och kön över kompetens? Förtjänar verkligen Diskrimineringsbyrån hundratusentals skattekronor? Är Antirasistiska akademin egentligen tolerant, eller bara intolerant på ett annat sätt?

Och stämmer det överens med MUCF:s regler, stadgar och krav att ge dessa organisationer miljontals kronor i bidrag?

Stora delar av den antirasistiska rörelsen har blivit politiserad. Framför allt genomsyras många organisationer och projekt i antirasismens namn av ett kraftigt fokus på makthierarkier. Grupper ställs mot varandra i olika maktordningar där den ena är förtryckare och den andra förtryckt.

Ett resultat av dessa idéer är att projekt med det uppriktiga syftet att motverka intolerans mot en viss grupp, kan bli intoleranta mot andra grupper. När organisationer för etniska minoriteter eller kvinnor yttrar sig på intoleranta sätt tenderar det att ursäktas med att de ju slår uppåt i makthierarkin. I stället spär de ofta på motsättningar, spänningar och polarisering i samhället.

MUCF:s ekonomiska bidrag till arbetet mot rasism ger ett i bästa fall godtyckligt intryck. Ifrågasatta, oseriösa och direkt problematiska aktörer ryms alla i den brokiga skaran av MUCF-bidragstagare. De bristfälliga granskningarna och tvivelaktiga besluten riskerar att framställa de seriösa aktörer som också får del av myndighetens pengar i dålig dager.

I ett fritt samhälle får alla tycka vad de vill. Däremot är det inte självklart att alla åsikter borde skattefinansieras. MUCF borde fråga sig om dess skattemedel verkligen används på ett ansvarsfullt sätt.