MUCF: Oseriös antiextremism, seriös extremism

Den 16 januari bjöd Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor in till konferens på Clairon Hotel Sign i Stockholm. Ämnet var att stärka det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. Det är endera lätt ironiskt eller väldigt strategiskt att just MUCF var med och anordnade den. Myndigheten har fått skarp kritik för sin överseende attityd till just våldsbejakande extremism.

Inledningstalet hölls av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Det var också den enda delen av konferensen där journalister var välkomna. MUCF ville inte förklara varför journalister inte var välkomna under resten av programmet, utan hänvisade till medarrangören Fryshuset. Dess representant hävdade att deltagarna inte hade hunnits ge tid att förbereda sig för journalistisk närvaro. Det trots att programmet inte innehöll några påfallande känsliga punkter, och på deltagarlistan fanns kommuner, föreningar och andra aktörer som helt klart bör kunna hantera mediebevakning.

Arbetet mot våldsbejakande extremism är svårt och saknar självklara svar. Det öppnar för mer eller mindre oseriösa aktörer att söka bidragspengar, som kommuner och myndigheter gärna delar ut i hopp om att göra skillnad.

För MUCF är det möjligt att det var en lättnad att slippa kritiska frågor på konferensen i januari. Synar man myndighetens budget i sömmarna visar den sig nämligen ha delat ut miljonsummor i bidrag till både våldsbejakande extremister och synbarligen oseriösa antiextremister.

MUCF och extremismen: Islamska shiasamfunden i Sverige

Islamiska shiasamfunden i Sverige (ISS) är en paraplyorganisation för shiamuslimska församlingar i Sverige. Den har sin bas i Järfälla utanför Stockholm och stoltserar med närmare 50 medlemsföreningar. En av dem är ungdomsföreningen Al-Hadi, som författaren och journalisten Nima Dervish har kartlagt på sin blogg. Föreningen har under flera år bjudit in föreläsare med extrema åsikter till sina aktiviteter.

En av dem är den brittiskfödde predikanten Farrokh Sekaleshfar. Han uppmärksammades efter terrorattentatet på gayklubben Pulse i Orlando i somras, där säkerhetsvakten Omar Mateen sköt ihjäl 49 personer. Några månader tidigare besökte Mateen en moské i närheten dit Sekaleshfar var inbjuden. Det är möjligt att Mateen inspirerades av Sekaleshfars syn på homosexualitet, som han klargjorde i ett tal vid University of Michigan 2013:

Det är fastslaget. Straffet är döden. Det är inget att vara besvärad över. (…) Vi måste ha medlidande för människor. Detsamma gäller för homosexuella. Av medlidande, låt oss göra oss av med dem nu.

I april 2015 var Sekaleshfar inbjuden till Al-Hadi för en helgkurs i Järfälla. Efter Dervishs avslöjande intervjuade SVT en talesperson för Imam Ali Center, medarrangör till kursen. Han sade sig inte känna till Sekaleshfars inställning till homosexuella, trots att hela University of Michigan-föreläsningen låg uppe på hans Youtube-kanal. ”Vi hade ingen aning (…) Jag fick reda på det efter attacken i Orlando (…) att han hade uttalat sig konstigt om homosexuella.”

Efter Sekaleshfars besök delade Al-Hadi ett klipp av honom på sin Facebook-sida. Några dagar senare rapporterade SVT att Al-Hadi via sin webbplats meddelade att organisationen inte tar avstånd, vare sig från inbjudan eller från Sekaleshfars tal om homosexuella. I stället anklagade den SVT och Expressen för en ”smutskampanj”, och länkade till klippet om hur homosexuella bör avrättas av medlidande: ”Vi i al-Hadi ungdomsförening vill låta den anklagade själv få uttala sig, och lyssnaren själv bedöma sanningshalten i attackerna mot honom.”

En annan föreläsare som flertalet gånger har gästat Al-Hadi är den amerikanskfödde imamen Hamza Sodagar. Han menar att amerikaner och européer, eller ”kuffar” (otrogna) med Sodagars ord, låter sig hjärntvättas av ”sionisternas” media, företag och ekonomi. Däremot hyllar han entusiastiskt Ayatolla Khomeini och den iranska regimen – precis som Al-Hadi gör på sin Facebooksida. När den iranska kvinnan Sakineh Ashtiani 2006 dömdes till döden genom stening för otrohet, tyckte Sodagar att folk försökte göra en onödigt stor grej av det.

Sodagar har vid flera tillfällen besökt Al-Hadi. 2013 var han reseledare när föreningen en resa till staden Qom i Iran, en viktig plats för shiamuslimer.

Senast han besökte Al-Hadi var i mars 2016, då han höll föreläsningen ”Är du en ISIS?” på en träff i Husby. Att Sodagar talar emot IS är bra, och i princip självklart för en shiamuslim – IS är en sunnimuslimsk sekt som avrättar shiamuslimer som ”otrogna”. Det innebär dock inte att han själv sprider ett tolerant budskap. För några år sedan uttalade sig Sodagar med ett leende om straffet för homosexualitet under en föreläsning:

För homosexuella män är straffet ett av följande fem. Det första och enklaste, hugg av huvudet av dem, det är det enklaste. Det andra är att bränna ihjäl dem. Det tredje är att kasta dem från en klippa. Det fjärde är att riva ner en vägg över dem så att de dör. Det femte, en kombination av alla de andra.

Det är avrättningsmetoder IS konsekvent använder sig av.

Al-Hadi sprider inte heller någon trevlig kvinnosyn. Ett inlägg på föreningens Facebook-sida lyder: ”De bästa kvinnorna är de som täcker sig från obehöriga och främmande män.” Ett återkommande inlägg på sidan är ”Fråga Sheiken”, en frågespalt som i november 2016 svarade på frågan hur islam definierar våldtäkt och vad straffet är. Svaret var att inom islamisk juridik räknas det som våldtäkt när en man tvingar en kvinna som inte är hans fru till sexuellt umgänge. Straffet är döden. Om han är gift med kvinnan räknas det däremot inte som våldtäkt. I stället meddelar Al-Hadi att det är förbjudet för en fru att undvika sin man om han söker sexuellt umgänge. Undantaget är sjukdom eller när kvinnan har menstruation, men då påpekas att hon på annat sätt bör möta sin mans sexuella behov.

Al-Hadi är inte bara en av 48 föreningar under Islamiska shiasamfunden i Sverige. Den är skriven på samma adress i Järfälla som ISS. Med andra ord skulle det vara svårt för ISS:s ordförande Haidar Ibrahim att hävda att Al-Hadi enbart är en av många organisationer och det är svårt att hålla kolla på alla.

Förra året beviljades ISS 498 000 kronor av MUCF för projektet ”Fredsutbildning” mot våldsbejakande extremism. Målet med projektet sägs vara att sprida demokrativärderingar bland samfundets egna medlemsorganisationer och stärka dem i arbetet mot våldsbejakande extremism. Det är uppenbart att demokrativärderingar är en bristvara i åtminstone en av medlemsorganisationerna. Det finns dock skäl att undra hur seriös MUCF:s bakgrundskontroll har varit.

MUCF och antiextremismen: Spiritus mundi

Kulturföreningen Spiritus mundi grundades i Malmö 2003 av Henrik Melius. Han har en bakgrund som musiker och yogainstruktör, men kan i dag titulera sig VD, ledamot och verksamhetsledare. Verksamheten, med sloganen ”Kulturdiplomati i praktiken”, säger sig skapa nya mötesplatser och föra människor samman genom ”kreativa uttryck”.

31 januari rapporterade SVT att Malmö stad beslutat att omedelbart avsluta sitt samarbete med Spiritus mundi. Tillsammans hade de drivit projektet ”Våra liv” mot våldsbejakande extremism. Försvunna fakturor, löner som dubbelfinansierats och stora frågetecken kring vad Spiritus mundi egentligen hade åstadkommit väckte misstankar hos finansiären Malmö stad.

Det rörde sig inte om små summor heller. Under en treårsperiod hade ”Våra liv” beviljats drygt 15 miljoner kronor, framför allt från Malmö stad och Allmänna arvsfonden, som 2016 betalade 2,9 miljoner kronor.

Spiritus mundi har fler finansiärer än så. Genom åren har Postkodlotteriet bidragit med 3 miljoner kronor och Allmänna arvsfonden med totalt 23 miljoner – och så har MUCF under 2015 och 2016 bidragit med strax över 1,1 miljoner, tillsammans med cirka 55 000 euro i EU-bidrag. Enligt Spiritus mundis hemsida är föreningen även sponsrad av ett antal gulfbaserade företag, och den ber om privata donationer via sitt 90-konto.

Något som gör det svårt att undersöka MUCF:s involvering är att Spiritus mundi driver två parallella projekt med väldigt likartade namn. Vid sidan av ”Våra liv” finns ”Våra liv – hörs vi, känns vi, syns vi?”, som MUCF finansierar tillsammans med Svenska kyrkan.

På Spiritus mundis hemsida beskrivs ”Våra liv – hörs vi, känns vi, syns vi?” som ett projekt för att motverka extremistisk våldsbejakande eller våldsutövande radikalisering utifrån föreningens egen metod, ”Hayâtuna”. Vad den går ut på förklaras inte. Dess främsta bedrift verkar vara att utveckla ”Hayâtuna Bloks”, ett sällskapsspel med en mycket stor spelplan där färgsatta papplådor används som pjäser. Det påstås lära deltagarna att ”förstå komplexiteten av radikalisering”. Det tycks inte finnas tillgängligt för försäljning och dess framgång får anses tvivelaktig.

Upplägget med projektet ”Våra liv – hörs vi, känns vi, syns vi?” ger ett märkligt intryck. Exempelvis har Spiritus mundi sökt bidrag för att genomföra ”en helg i förvandling”, ett läger för radikaliserade ungdomar. Det finansierades inom ramen för båda projekten. Faktum är att ett flertal projekt inom ”Våra liv” även redovisas som verksamhet i det parallella MUCF-finansierade projektet. Det ligger nära till hands att misstänka att det parallella projektets enda uppgift har varit att dra in ytterligare bidrag till huvudprojektet. Det hela framstår i ännu sämre dager i och med att något helgläger för radikaliserade ungdomar aldrig ägde rum.

Däremot har Spiritus mundi en spatiös föreningslokal på Mäster Johangatan 6 i centrala Malmö. Enligt föreningens hemsida finns bland annat stora salen som är utrustad med scen och rymmer 200 personer, ett mindre konferensrum och en studio med modern och proffsig teknik för bland annat inspelning av musik. Lokalerna hyrs ut för events, konferenser, fester och dylikt.

Mäster Johangatan 6 är även besöksadressen för grundaren Henrik Melius eget företag, Helius Media Sweden AB, som ägnar sig åt film- och musikproduktion. Företaget omsatte 852 000 kronor 2007 och 550 000 kronor år 2006.

I jämförelse är Spiritus mundis egna inkomster blygsamma. Föreningen har 45 medlemmar som betalar en årsavgift på 40 kronor. De fina lokalerna och dyra projekten genomförs alla med bidragspengar.

De 45 medlemmarna räcker dock för att Spiritus mundi i ansökningarna till MUCF ska påstå sig ha en mycket stor räckvidd gentemot ungdomar. Framför allt menar föreningen att dess webbsida inteokej.nu gör det lätt att nå ut till ungdomar. ”Inte okej” beskrivs som ett projekt som arbetar för ett schysst och tryggt internet utan mobbing och kränkningar. Sajten ska vara ett forum där personer under 20 år kan diskutera vad som är okej och inte på nätet. I den senaste ansökan till MUCF påstår Spiritus mundi att cirka 12 000 ungdomar är aktiva på sajten och därmed går att nå även inom ramen för projektet mot våldsbejakande extremism.

Problemet med beskrivningen av webbsidan som ett forum med 12 000 aktiva unga användare, är att inte finns något forum att vara aktiv i på webbsidan. I själva verket utgör den snarast en försäljningsportal för workshops, föreläsningar och utbildningar. Workshoppaket i klasserna brons, silver och guld finns tillgängliga i paket om fem, tio eller femton tillfällen. Priserna varierar från 18 000 till det dyraste alternativet för 85 000 kronor, med tillägget att avgifter för resor och hotellövernattningar kan tillkomma.

Med andra ord saknas inte bara diskussionsforum, utan även information som över huvud taget kan intressera tonåringar. Prislistor för workshops och information om hur Facebook och Instagram fungerar är knappast relevant för dagens tonåringar. En pikant detalj i sammanhanget är också att ”Inte okej”, ett projekt som säger sig fokusera på sociala medier, i princip inte är aktivt på sociala medier. Det gjorde sju stycken uppdateringar på sin Facebooksida under hela 2016, däribland två delningar av andras material och ett glatt besked om beviljat bidrag från sparbanksstiftelserna i Skåne.

I skrivande stund har 1 437 personer tryckt på gillaknappen på den halvslumrande Facebooksidan. Några diskussioner förekommer inte alls. Det finns även ett Twitterkonto, som senast uppdaterades i maj 2016, och ett Instagramkonto, som senast uppdaterades för 29 veckor sedan. Det består i princip endast av citat.

På Facebook-sidan beskrivs hur man går med i ”rörelsen”, något det helt saknas information om på webbsidan. Detta görs genom att gilla Spiritus Mundi på Facebook eller följa via Instagram och Twitter. Eftersom forum saknas och kontona på sociala media i praktiken ej är aktiva, är frågan om någon över huvud taget kan beskrivas som aktiv ”i rörelsen”. Räckvidden på 12 000 ungdomar framstår som ännu ett luftslott i Spiritus mundis regi – men det räckte alltså för att sälja in föreningen till MUCF i ansökan för projektet mot våldsbejakande extremism.

I ansökan för 2016 uppges att 100 000 kronor även har sökts från stiftelsen Majus lundense, pengar som vid bifall ska öronmärkas för löner och administration, vilket man inte anser att pengarna från MUCF helt kan täcka upp. 2015 fick föreningen bidrag av Majus lundense, men sökte också komplettering från Arvsfonden för det parallella ”Vårt liv”-projektet.

En enda radikaliserad ungdom

”Våra liv” hade som mål att identifiera 150 radikaliserade ungdomar under tre års tid. SVT:s granskning visade att Spiritus mundi enbart lyckades hitta en enda radikaliserad ungdom det första året. Det var en 17-årig kille som var på väg till krigets Syrien. För SVT berättade han att han var beredd att göra resan till Syrien för att ansluta sig till kurdiska YPG och strida mot IS för kvinnors rättigheter.

Det är inte fel att avråda en ung person från att ansluta sig till ett krig. Att likställa den högst legitima krigföringen mot IS med IS terrorism är något annat. Även Sverige stödjer kurdiska styrkor genom en militär styrka som på plats i Irak utbildar kurdiska Peshmergasoldater. Således är svenskar som har anslutit sig till kurdiska styrkor inte heller i Säpos intresse, och flera personer har öppet berättat om varför de valt att ansluta sig för militär såväl som medicinsk tjänstgöring. Det får ses som underförstått att det inte är den sortens Syrienresor som Malmö har problem med.

I sin slutrapport skriver Spiritus mundi att föreningen i fallet med den 17-årige killen till viss del har behövt engagera sig på helger och kvällstid, vilket har ökat lönekostnaderna. Trots att insatsen finansierats inom ramen för två projekt som Spiritus mundi sammanlagt har fått omkring 15 miljoner kronor för, hävdar föreningen att det största hindret i arbetet med att identifiera radikaliserade ungdomar var bristande ekonomiska resurser. Det är högst tvivelaktigt att det är resurserna, snarare än kompetensen och genomförandet, som är bristfälliga.

Det finns andra tecken som pekar på att kompetensen saknas. Under Almedalsveckan 2016 deltog Henrik Melius i ett seminarium om vilket ansvar civilsamhället har i arbetet mot våldsbejakande extremism, anordnat av ”Forum – idéburna organisationer med social inriktning”. Efter en kort inledning förklarade han att det är svårt att hitta forskning om våldsbejakande extremism.

Kanske är det för att vi glömmer att vända blicken inåt, för det viktiga tror jag är i den här frågan att komma bort från vi och dom. Så länge vi har ett vi och ett dom-tänk kring det här kommer vi att tala om ISIS som dom. Men vi måste faktiskt komma ihåg att dom är lika mycket vi som dom är oss.

Melius ansåg vidare att benämningen radikalisering är problematisk:

Är man radikal om man exempelvis spyr upp maten för att passa i kjolen? Är man radikal om man inte tar någon i handen som imam? Så att vara radikal behöver inte vara något negativt.

När moderatorn Anna Ardin bad om ett konkret exempel tog Melius upp fallet med den enda radikaliserade ungdomen. Efter att ha berättat hur Spiritus Mundi fått ynglingen att avboka sin planerade resa mot Syrien, avslöjade han att killen inte passade in i den förväntade bilden av någon som reser till Syrien. Sedan påtalade han att SVT avböjde att göra ett större inslag om föreningens insats då de förstått att det gällde någon på väg att ansluta sig till den kurdiska kampen mot IS. Detta beskrev Melius som ett stort problem.

MUCF:s granskning av projektansökningar mot våldsbejakande extremism ger intryck av att vara ungefär lika ytlig som dess granskningar av projektansökningar från våldsbejakande extremister. Det är svårt att veta vad som faktiskt hjälper mot radikalisering, men det borde vara uppenbart för myndigheten att det inte är den sortens verksamhet som Spiritus mundi bedriver.