Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Nordhaus tog klimatförändringarna till nationalekonomin

William Nordhaus får ena halvan av årets ekonomipris till Nobels minne. Sedan flera decennier har han utvecklat klimatekonomiska modeller som kan användas för att räkna ut den optimala klimatpolitiken. Modellerna är ett ovärderligt verktyg för alla som är intresserade av en vetenskapsbaserad klimatpolitik, skriver Jacob Lundberg.

I dag meddelades att årets ekonomipris till Alfred Nobels minne går till William Nordhaus och Paul Romer, för att ha införlivat klimatförändringar och teknisk utveckling i nationalekonomiska modeller. Med denna text vill jag kort beskriva William Nordhaus arbete under fyra decennier med att bygga klimatekonomiska modeller.

Vilken klimatpolitik som bör bedrivas är en fråga som lämpar sig ypperligt för att analysera med nationalekonomiska metoder. Växthusgasutsläpp innebär kostnader för världen i form av höjda havsnivåer, extrema väderhändelser och försämrade förutsättningar för jordbruket. Men det är också kostsamt att minska utsläppen: Vi måste gå över till andra, dyrare sätt att producera el och driva bilar. Om fossilfria alternativ hade varit billigare hade vi förstås redan använt dem.

Klimatpolitik innebär att väga kostnaderna för den globala uppvärmningen mot kostnaderna för att minska utsläppen och välja den utsläppsbana som är bäst för samhället. Här är klimatekonomiska modeller, som William Nordhaus Dice (Dynamic Integrated Model of Climate and the Economy), till stor hjälp. I modellerna beskrivs matematiskt hur växthusgasutsläpp leder till ökad uppvärmning och hur det i sin tur skapar kostnader för världen i form av exempelvis sämre skördar. Med hjälp av detta kan man sedan räkna fram en optimal klimatpolitik, alltså den politik som väger fördelar mot nackdelar på ett sätt som maximerar världens välfärd.

Den optimala koldioxidskatten är cirka 300 kronor per ton, vilket kan jämföras med den svenska skatten på 1 150 kronor per ton koldioxid.

Denna klimatpolitik kan implementeras på många olika sätt. Det mest effektiva sättet att minska utsläppen är en generell koldioxidskatt som är lika stor i alla länder. Frågan blir då hur hög koldioxidskatten ska vara.

Optimal klimatpolitik innebär att koldioxidskatten sätts lika med koldioxidens skadekostnad (social cost of carbon), alltså den kostnad som ett extra ton utsläppt koldioxid orsakar för världen i form av större risk för naturkatastrofer och andra skador. Då kommer den som använder fossila bränslen att tvingas betala kostnaden för klimatskador som han eller hon orsakar andra. Utsläpp sker bara om nyttan för utsläpparen överstiger kostnaden för klimatet. Enligt Nordhaus senaste beräkning är den optimala koldioxidskatten cirka 300 kronor per ton, vilket kan jämföras med den svenska skatten på 1 150 kronor per ton koldioxid.

Det finns osäkerhet i klimatmodellerna och forskningen är långt ifrån fullbordad, men alternativet hade varit att famla i mörkret när det gäller de samhällsekonomiska kostnaderna av klimatförändringarna. William Nordhaus forskning är ett ovärderligt verktyg för politiker och andra som är intresserade av en vetenskapsbaserad klimatpolitik.