Utblick Krönika
Nu vaknar även vänstern inför politikens misslyckanden
Kaliforniens förfall har fått delar av den amerikanska vänstern att vakna inför statliga misslyckanden och regleringsproblem. Den nya "utbudsvänstern" har blinda fläckar, men fokusskiftet från omfördelning till tillväxt ger hopp, skriver Johan Norberg.
När jag blir tillfrågad om vilken som är min favoritstad i USA så är mitt reflexmässiga svar alltid San Fransisco. Hur skulle det kunna vara annorlunda med dess Stilla Havskust, promenadstråken, kvarteren som klättrar i backarna och den där förföriska blandningen av borgerligt och bohemiskt?
Men de senaste åren har mitt svar kommit lite mer trevande. År för år blev uteliggarna fler, droghandeln öppnare och på sina håll uppstod permanenta tältläger. Plötsligt en dag behövde jag be butikspersonalen att hämta nyckeln till ett låst plastfack – för att köpa shampoo.
Få saker bidrog så starkt till att Silicon Valley lockades av Trump i valet 2024 som känslan att demokraterna förstör städerna de styr. Delvis handlar det om ideologiskt driven vanskötsel. I Kalifornien har det ansetts välvilligt att låta mentalt sjuka bo på gatan och 2014 nedgraderades snatterier till mindre brott med låga påföljder och ofta inga åtal alls.
San Franciscos skolstyrelse blev 2021 rikskänd för att hellre byta ut ”anstötliga” namn på skolor (som Washington, Jefferson och Lincoln) än att erbjuda elever någon undervisning. Höga skatter har samtidigt drivit iväg höginkomsttagare.
För varje år växer labyrinten av regleringar, tillståndsprocesser, miljöprövningar, redovisningskrav, rättsprocesser och lokala veton.
Men dessutom har den goda ambitionen att bevara städerna och lokalmiljön skapat förödande oförutsedda konsekvenser. ”Miljörörelsen utvecklades för att stoppa dåliga människor från att förstöra världen”, förklarar en av dess ledande företrädare, Larry Selzer, ”så vi fulländade konsten att säga nej.” Men som Selzer noterar innebär det också nej till just de nya kraftkällor och elledningar som miljön i dag behöver.
För varje år växer labyrinten av regleringar, tillståndsprocesser, miljöprövningar, redovisningskrav, rättsprocesser och lokala veton. Till det kommer en växande katalog av krav på att företag som deltar i upphandlingar ska vara småskaliga, lokalt förankrade och helst ägda av minoriteter, vilket i praktiken blockerar stordriftsfördelar och driver upp kostnader.
Den som förväntas lösa alla problem klarar till slut inte ens sin grunduppgift. Det blev allt svårare, dyrare och mer tidskrävande att bygga och bostadspriserna rusade. Landets tillväxtstäder, som en gång var platser dit unga kom för arbete och social rörlighet, blev exklusiva enklaver dit man bara flyttade om man redan hade pengar.
Ett genomreglerat samhälle blockerar till slut även vänsterns egna ambitioner. Den som stimulerar efterfrågan med bidrag samtidigt som utbudet begränsas ger inte mer välfärd utan högre priser. Bidens massiva utgiftspaket ledde till inflationens återkomst. Hans 7,5 miljarder dollar till laddstolpar resulterade efter två år bara i sju nya laddare. 42 miljarder dollar till bredbandsutbyggnad räckte inte till att ansluta ett enda hushåll under hela mandatperioden.
Demokraterna lovade att höghastighetståg redan för fem år sedan skulle rusa fram de 800 kilometerna mellan San Francisco och Los Angeles. Hittills är bara 35 kilometer färdigt för rälsläggning, mellan avkrokarna Merced och Bakersfield – till en kostnad som redan överskrider den ursprungliga budgeten för hela projektet.
För ett parti som tror på staten är dessa belägg för att den helt enkelt inte funkar katastrofalt.
För ett parti som tror på staten är dessa belägg för att den helt enkelt inte funkar katastrofalt. Frågan är om de i opposition orkar göra upp med sina misstag.
När jag de senaste veckorna åkt runt i USA hör jag politiknördarna på konferenser och i barer återkommande tala om ett lovande försök, från ”supply-side progressives”. Deras manifest är Ezra Kleins och Dererk Thompsons klarsynta bok Abundance (2025), som från vänster obarmhärtigt granskar politikmisslyckanden. Och de är ärliga nog att medge att republikanska delstater ofta är bättre.
Texas bygger mer grön energi än Kalifornien, inte för att delstaten är mer miljöengagerad, utan för att den är mer avreglerad. Det är ingen naturlag att bostadspriserna måste stiga. I republikanska städer som låter människor bygga gör de det inte.
Kalifornien har en dryg tiondel av USA:s befolkning, men hälften av dess uteliggare. Klein och Thompson pekar på forskning som visar att hemlöshetens geografiska mönster inte i första hand följer fattigdom eller arbetslöshet. Den enskilt dominerande faktorn är tillgången till och priset på bostäder. Houston, som har färre byggregler än någon annan amerikansk storstad, har också minst hemlöshet.
Nu behövs en vänster som omfamnar byggande och tillväxt och det förutsätter avregleringar och processförenklingar. En svensk socialdemokrati som vill finna vägar till välfärd i ekonomiskt utmanande tider borde titta hit. Inget skulle ta vinden ur seglen på högerpopulismen som en växande ekonomi med fler bostäder, bättre jobb och högre skatteintäkter. Det är svårare att ställa grupp mot grupp när alla får det bättre.
Utbudsvänsterns har sina blinda fläckar. De tror att staten kan driva innovation och i sin iver att bygga överallt tvekar de inte att köra över markägare. Men deras perspektivskifte från omfördelning till tillväxt är nödvändig, och det gensvar de har fått bland demokrater ger hopp både för partiet och för USA. Kanske till och med för mitt älskade, sargade San Francisco.