Ekonomi Åsikt
Nygammal AMS-politik löser inte arbetslösheten
Socialdemokraterna lyfter fram ”aktiv arbetsmarknadspolitik” som en mirakelmedicin mot arbetslösheten. Men bakom de svepande formuleringarna finns förslag som redan testats av den förra rödgröna regeringen och misslyckats. Det skriver Edward Hamilton.
Arbetslösheten är för hög i Sverige. Men frågan är om arbetarrörelsen har rätt recept för att lösa problemet? Socialdemokraternas toppnamn inför valet 2026 turas nu om att kritisera den förda jobbpolitiken.
I Almedalen efterlyste Magdalena Andersson en ”rättvis och modern arbetslinje”. I SVT Aktuellt ville Ardalan Shekarabi nyligen se en ”ny jobbpolitik”. Lawen Redar talar å sin sida återkommande om ”aktiv arbetsmarknadspolitik” som central lösning.
Bristen på konkretion från oppositionen har länge försvårat en meningsfull debatt. Men nu börjar de socialdemokratiska toppnamnen att visa korten.
Shekarabi hävdar att Arbetsförmedlingen ska fixa biffen genom mer ”närvaro” och ”friare tyglar”. Därtill ska en körkortssatsning riktas till arbetslösa. Lawen Redar vill å sin sida återuppväcka subventionerade anställningar, såsom ”extratjänster”.
Statlig arbetsförmedling. Extratjänster. Gratis körkort. Klassisk AMS-politik ska således få ner arbetslösheten. Vad är förutsättningarna för att dessa reformer ska bära frukt?
***
Låt oss börja med Socialdemokraternas viktigaste vallöften inför valet 2014.
Den nyvalde statsminister Stefan Löfvén klev upp i talarstolen i riksdagskammaren den 3 oktober 2014 med en tydlig ambition: ”Antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU år 2020”.
Samma mirakelmedicin då som nu.
Flera reformer underbyggde målsättningen. 30 000 extratjänster riktade mot långtidsarbetslösa skulle skapas. 32 000 traineejobb för unga arbetslösa skulle sjösättas. CSN-lån för körkort utlovades till ungdomar som klarade gymnasiet. Arbetsförmedlingen skulle dessutom ”reformeras i grunden”.
Statlig arbetsförmedling. Subventionerade jobb. Och en körkortssatsning. Samma mirakelmedicin då som nu.
Så hur gick det för tio år sedan?
Redan efterföljande höst efter Löfvéns tal i riksdagen började reformerna att skaka i fogarna. SVT Nyheter avslöjade i november 2015 att endast ett av de utlovade 32 000 traineejobben hade kommit till. Dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) skyllde på att ”avtalen mellan arbetsgivare och fackförbund inte är tecknade”. 550 miljoner kronor i avsatta medel fick skickas tillbaka till statskassan.
I slutet av 2016 hade endast 125 traineejobb skakats fram. Som mest lyckades volymerna nå några hundra traineejobb innan regeringen fick lägga ner reformen hösten 2017 med blotta förskräckelsen.
Extratjänsterna blev en mer seglivad affär. Åtgärden var en 115 procent subventionerad anställning med ersättning upp till avtalsenlig lön. Offentlig sektor skulle få avlastning. Deltagare skulle få en meningsfull sysselsättning.
Kommunerna skulle lockas att trolla fram praktikplatser genom ett ”bonussystem”. S-MP-regeringen avsatte en halv miljard kronor i en ”bonuspott”, och kommunerna fick tävla om att nå ett visst beting. De som fixade flest extratjänster fick dela på potten. Kommunernas iver att casha in statsbidrag genererade i smått bisarra drivkrafter.
Exempelvis började Malmö stad att trixa med statistiken. Arbetslösa satt hemma, i stället för att vara på en praktikplats. I Gävle kommun avslöjade Dagens Industri att två av tre arbetslösa med extratjänst var passiva.
Total kostnad för miljardrullningen: 29 miljarder kronor.
Faktiska och förväntade kostnader började också ifrågasättas. För 2017 uppgick kostnaden, enligt Arbetsförmedlingen, till 1,2 miljarder kronor. För 2018 förväntades kostnaden bli 4 miljarder kronor. För 2019: 6,6 miljarder. För 2020: 8,6 miljarder. För 2021: 8,9 miljarder.
Total kostnad för miljardrullningen: 29 miljarder kronor.
Även resultaten började synas i sömmarna. Det visade sig att endast 5 procent gick vidare till ett riktigt, osubventionerat arbete efter avslutad extratjänst.
Träffade ens reformen rätt målgrupp? Nej, personer med eftergymnasial utbildning var märkbart överrepresenterade i gruppen, avslöjade Sveriges Radio.
Det slutade inte där. Parallellt med att extratjänsterna rullades ut presenterade Socialdemokraterna ”Moderna beredskapsjobb i staten” våren 2016. Hela 5 000 beredskapsjobb skulle skakas fram i rikets myndigheter. Efter två år hade förvisso 1 500 platser skapats. Men fyra av tio av dessa placerades vid… Arbetsförmedlingen!
Och så här höll det på.
På tal om Arbetsförmedlingen, hur gick det att förändra den ”i grunden”?
S-MP-regeringen satte stor tillit till Göran Perssons kusin Mikael Sjöberg att vända på atlantångaren Arbetsförmedlingen. En ”Förnyelseresa” med ”tillitsbaserad styrning” utmejslades. Denna filosofi var för övrigt ivrigt påhejad av Ardalan Shekarabi, vid tiden civilminister och ansvarig för bland annat ”Tillitsdelegationen”.
Myndighetsledningen vid Arbetsförmedlingen åkte raskt på patrull. Generaldirektören Sjöberg avslöjades att ha firat midsommar med en chef för Coachningsföretaget Gaia Leadership.
Företaget var direktupphandlat och skulle orkestrera ”Förnyelseresan”. Gaia-coacherna hade fakturerat 114 miljoner kronor för diverse ”ledarskapskurser” som beskrevs av deltagare som ”New Age”. Höga chefer vid Arbetsförmedlingen vittnade om terapi-liknande övningar där de fått diskutera om de var ”eld” eller ”vatten”.
Även relaterade IT-satsningar åkte på problem. Paradsatsningen Job Skills fick läggas ner abrupt efter en granskning i SVT Nyheter. Förtroendet för myndigheten fortsatte att dala.
Slutligen kunde Statskontoret hur som helst konstatera att endast en av fyra arbetsförmedlare hade märkt av ”Förnyelseresan”. Myndighetsledningen försvarade sig med att det ”tar 6 till 7 år innan vi ser resultatet av vår förnyelseresa”.
Endast 43 procent av låntagarna tog till slut ett körkort
Hur gick det då med körkortssatsningen? CSN-lån för körkort sjösattes till slut år 2018. Cirka 18 000 personer kunde de efterföljande åren ta lån för ändamålet. Problemet är att endast 43 procent av låntagarna till slut tog ett körkort (!). På grund av de svaga resultaten lades satsningen på is år 2023.
Slutligen kom domen över det aviserade arbetslöshetsmålet. Sverige förflyttade sig relativt andra länder, men inte i den riktning som Socialdemokraterna tänkte sig. Det blev faktiskt tvärtom. Numera tillhör Sverige de länder med högst arbetslöshet i EU.
Så vad drar vi för slutsatser av sossarnas nygamla formel för att lösa Sveriges höga arbetslöshet?
***
Ödmjukhet är en dygd. Det gäller även när politiker uttalar sig om arbetslöshetsbekämpning.
Sanningen är att svensk arbetsmarknad är i behov av riktiga strukturreformer. De regelverk som omgärdar arbetsmarknaden är för rigida. Och incitamenten att gå från bidrag till arbete är för svaga.
Hur man än vänder och vrider på kuttingen kan klassisk arbetsmarknadspolitik därför endast på marginalen påverka arbetslösheten. Detta vet naturligtvis socialdemokratins stjärnskott, men vad gör det i stridens hetta om regeringsmakten?
Risken är att Socialdemokraterna återigen biter sig i svansen. Klatschiga partislogans går sällan att omsätta i praktisk verklighet.