Utblick Krönika
Oväntat men inte nattsvart resultat i Polen
Den PiS-stödde Karol Nawrockis oväntade seger i presidentvalet riskerar att förlama Polen inrikespolitiskt, men utrikespolitiskt är de möjliga scenarierna både positiva och negativa. Frågan är om kulturkriget återigen slukar allt, skriver Aaron Korewa.
Jag hade fel om utgången i det polska presidentvalet. I min förra artikel tippade jag att Warszawas borgmästare Rafał Trzaskowski från regeringspartiet Medborgarkoalitionen (KO) hade störst chanser att stå som slutgiltig segrare. Så såg det även ut på valnatten den 1 juni då den stora vallokalsundersökningen visade på en knapp ledning för just Trzaskowski. Men omkring kl. 23 började det svänga och på morgonen stod det klart att vinnaren var Karol Nawrocki, som stöddes av Lag och Rättvisa (PiS), med 50,89 procent mot Trzaskowskis 49,11 procent. Aldrig tidigare i Polens demokratiska historia har en sådan vändning skett.
Hur gick det till? I första valomgången kom Trzaskowski knappt före Nawrocki men den stora överraskningen var att kandidater från extremhögern, Sławomir Mentzen och Grzegorz Braun, kom på en tydlig tredje- och fjärdeplats. Nawrocki lyckades mobilisera deras väljare i den andra valomgången genom att distansera sig från den för extremhögern impopulära politik PiS-regeringarna 2015–2023 förde som covidrestriktioner, fördelningspolitik och tydligt stöd för ukrainska flyktingar. Samtidigt förblev Nawrocki trovärdig i frågor som anti-HBTQ, abortrestriktioner, och anti-EU-federalism.
Väljarna verkar ha uppfattat Trzaskowskis budskap som innehållslöst och arrogant.
Trzaskowski lyckades däremot inte mobilisera tillräckligt många av väljarna som stödde premiärminister Donald Tusks koalition i parlamentsvalet 2023. Valdeltagandet i presidentvalet var klart lägre än i parlamentsvalet. Unga väljare, som sällan stödjer PiS, stannade antingen hemma eller röstade på Nawrocki, förmodligen för att han sågs som en outsider. Trzaskowskis huvudsakliga budskap var att skrämma med PiS återkomst samt lyfta fram Nawrockis bristande erfarenhet och alla skandaler runt omkring hans person, bland annat om ett förflutet som fotbollshuligan, en tveksam lägenhetsaffär samt påstådda band till organiserad brottslighet och prostitutionsbranschen. Väljarna verkar ha uppfattat detta som innehållslöst och arrogant. Tusks regering är just nu impopulär och Nawrocki lyckades skickligt utnyttja detta i valet genom att alltid referera till sin motståndare som ”Herr Vice Ordförande” vilket syftar på att Trzaskowski är vice ordförande för just regeringspartiet KO.
***
Vem är då den blivande presidenten Karol Nawrocki? Han kommer från Gdańsk, har en examen i historia och är tidigare chef för Nationella Minnesinstitutet IPN och Museet för andra världskriget. Han har också ett förflutet som boxare men har aldrig haft ett politiskt uppdrag. Han har själv erkänt att han har varit medlem i så kallade ”fotbollsfirmor” men det har å andra sidan Donald Tusk också gjort. Som historiker sållar Nawrocki sig till en i Polen tämligen etablerad uppfattning om historien som en kamp mellan goda och onda krafter där Polens nationella intressen i princip alltid symboliserar den goda sidan.
Vad det här valresultatet kommer att innebära för polsk in- och utrikespolitik är naturligtvis svårt att säga i nuläget, när dammet från en hård valrörelse knappt har lagt sig. Bägge sidor framställde detta som ett ”ödesval”.
Premiärminister Tusk kommer nu för resten av sin regeringsperiod ha en fientligt inställd president emot sig som kan blockera hans lagförslag med sitt veto. Dagen efter valet meddelade Tusk att han kommer att kräva en förtroendeomröstning i parlamentet. Den sker troligen nu i veckan och den kommer regeringen förmodligen att vinna, mest för att opinionsmätningarna visar att de övriga koalitionspartierna ligger under spärren och därför är knappast intresserade av ett nyval. Men redan nu har ett antal ledamöter från bondepartiet PSL meddelat att de tänker lägga ner sina röster. PSL är ett parti som har en historia av att forma koalitioner med i princip vem som helst och mycket tyder på att PiS kommer att lägga krutet på att få över just den gruppen. Nuvarande ledare för PSL är försvarsministern Władysław Kosiniak-Kamysz, som är tydligt anti-PiS, men om Tusks regering blir handlingsförlamad finns risk att han kommer att få svårt att hantera missnöjda medlemmar.
Nawrocki har redan kallat Ryssland för en ”postimperialistisk nykommuniststat ledd av en krigsförbrytare”.
Inom utrikesfrågorna finns både positiva och negativa möjliga scenarier. Nawrocki har redan kallat Ryssland för en ”postimperialistisk nykommuniststat ledd av en krigsförbrytare”. Polska nationalkonservativa är till skillnad från sina motsvarigheter i många andra europeiska länder inte det minsta pro-ryska. Tvärtom utgör stöd för Nato och banden med USA en hörnsten. Då Nawrocki redan har etablerat en förbindelse till Donald Trump och står värderingsmässigt närmare MAGA än vad Trzaskowski gjorde, vore ideallösningen att presidenten får sköta relationerna med USA medan regeringen Tusk tar hand om EU-frågorna och fortsätter stärka Polens roll på kontinenten, genom att knyta band med likasinnade europeiska stater som Frankrike och Norden-Baltikum.
Mer komplicerat blir det vad gäller Tyskland. Trots att den nye förbundskanslern Friedrich Merz har sträckt ut handen till Warszawa kommer Tusks handlingsutrymme i just den relationen att vara begränsad då PiS står för en tydlig anti-tysk linje. Nawrocki kommer alltid att kunna attackera Tusk för eftergifter gentemot Berlin. Även vad gäller Ukraina är saken komplicerad. Nawrocki flörtade med en del anti-ukrainsk retorik under valet men som president kommer han med största sannolikhet snart inse att fortsatt stöd för Kyiv är avgörande för Polens långsiktiga säkerhet. Även om Nawrocki knappast kommer att blockera stöd till Ukraina är frågan om han kommer att trycka på Trump i frågan som företrädaren Duda gjorde. Det återstår att se. Nawrocki har redan sagt att ett Ukraina i EU ”i nuläget” inte gynnar Polens intressen med hänvisning till bland annat jordbruksfrågorna, vilket ironiskt nog är samma retorik Polen möttes av från till exempel franska bönder när polackerna tryckte på för ett eget EU-medlemskap på 1990-talet.
Det finns tyvärr också ett scenario där dragkampen mellan regering och president slukar allt. Nuvarande president Andrzej Duda gjorde knappast tillvaron enkel för Tusk men Duda var trots allt en tidigare EU-parlamentariker och en vän av institutioner. Då Nawrocki kommer från utsidan av det politiska livet finns risken att han mest kommer att bry sig om att sänka Tusks regering, kosta vad det kosta vill. Det vore olyckligt i en situation då Polen står på tröskeln till att kunna spela en positiv nyckelroll i Europa.