Marian L. Tupy:
”Överflödet kan fortsätta att växa hur länge som helst”
Idéer Intervju
Fler människor på jorden är inte ett problem, utan gör tvärtom tillvaron bättre för alla. Men bara om människor har tillräcklig ekonomisk och social frihet. Det menar Marian L. Tupy på den amerikanska tankesmedjan Cato Institute. Mattias Svensson har träffat honom för en intervju.
Vad ska vi göra åt överbefolkningen? frågade sig många intellektuella på 1960-talet. Det födde politiska förslag som Kinas repressiva ettbarnspolitik, med tvångsaborter och bortsortering av flickor, biståndsprogram för att sterilisera indier som fortfarande väcker misstro och förstås en plats i solen för de som mest bombastiskt varnade för problemen, som biologen Paul Ehrlich och hans storsäljande bok Befolkningsexplosionen (The Population bomb) från 1968.
”Bomben” desarmerades av en annan biolog, Norman Borlaug, vars förädling av vete och andra sädesslag lade grunden för ”den gröna revolutionen” och innebar att massvält kunde undvikas.
Ekonomen Julian Simon noterade dock ett mer grundläggande felslut i domedagsprofetiorna kring en växande befolkning. Som den ekonom han var noterade han att priserna på vardagsvaror som krävs för överlevnad inte alls indikerade någon växande knapphet. Tvärtom sjönk de, vilket innebär att de blev mer tillgängliga. För att verkligen ro hem sin poäng utmanade Julian Simon 1980 Paul Ehrlich på en mycket generös vadslagning där Ehrlich fick plocka fem råvaror han trodde skulle bli knappare och dyrare. De sjönk i pris och Simon vann vadet.
I samma anda verkar Marian L. Tupy, senior fellow på den amerikanska tankesmedjan Cato Institute (som Simon var på 1990-talet). Förra året gav han ihop med Gale L. Pooley ut boken Superabundance: The story of population growth, innovation and human flourishing on an infinitely bountiful planet.
På detta tema föreläste Tupy för en svensk publik på Stiftelsen Fritt Näringslivs konferens i München häromveckan, då vi även fick en pratstund. Min första fråga handlar om hur det kom sig att han valt att verka i Julian Simons anda.
– Därför att än i dag finns begåvade och inflytelserika människor som är övertygade om att vi har ett problem med överbefolkning och överkonsumtion, med att resurser kommer att ta slut. Folk som Sir David Attenborough, Jane Goodall, Jason Hickel vid LSE, Naomi Oreskes vid Harvard och Nobelpristagaren i fysik och tidigare energiminister Steven Chu.
– Dessutom är jag bekymrad över den del av miljörörelsen som är antikapitalistisk och antihumanistisk, och som därför ser människor och marknader som ett problem.
Vad betyder termen ”superabundance” (ung. superöverflöd)?
– Det har en rent teknisk betydelse. Tänk dig att vi sorterar metaller, mineraler, bränslen, mat och liknande efter vad som blir mer eller mindre tillgängligt. Sedan höjer vi ribban till att det inte bara ska bli mer tillgängligt utan att tillgängligheten ökar snabbare än befolkningen växer, alltså att tillgängligheten ökar per person i en växande befolkning: Det är superabundance.
Måttet som Tupy och Poole använder är hur lång tid människor behöver arbeta för att kunna köpa en limpa bröd, värme, lyse och andra grundläggande varor i ett antal olika länder. På det viset får de både en relevant enhet, jämförbarhet över tid, och ett mått som är oberoende av monetär inflation.
Måttet som Tupy och Poole använder är hur lång tid människor behöver arbeta för att kunna köpa en limpa bröd, värme, eller el.
En genomsnittlig indier behövde exempelvis 1960 arbeta sju timmar om dagen för att köpa ris till sin familj. Hans sonson behövde 2018 arbeta 58 minuter för att kunna köpa samma mängd ris. Sonsonen har med andra ord drygt sex timmar om dagen som han kan använda för andra ändamål. Den genomsnittlige amerikanen behövde 1960 arbeta omkring en timme om dagen för att köpa det vete han behövde. Hans sonson behövde 2018 bara sju och en halv minut.
I båda fallen har priserna sjunkit med drygt 80 procent, men notera att för de fattigare indierna har detta frigjort betydligt mer tid. Med detta mått har jämlikheten ökat dramatiskt tack vare den förbättringsprocess som pågår. Och detta är ett generellt mönster, visar Pooley och Tupy.
– Vi tittade på hundratals olika råvaror och produkter. Och med undantag för guld och olja, som mätt mellan 1960 och 2018 – men inte mellan 1980 och 2018 – blev något knappare, så hamnar allt annat över gränsen för inte bara överflöd, utan superöverflöd. De har alltså över flera decennier ökat snabbare än befolkningstillväxten och blivit mer tillgängliga per person. Går vi ännu längre tillbaka, till 1850, så har allt vi tittat på blivit mer tillgängligt för människor. Över lång tid ökar överflödet, allt blir billigare.
Visar detta att det är bra med inte bara växande produktion, utan att fler människor på planeten också är bra?
– Absolut, det finns inget tvivel om den saken. Antalet människor driver ekonomisk tillväxt eftersom det bara är människor som kan ha nya idéer, som leder till nya upptäckter, innovation och förbättrad produktivitet. Men för att det ska hända behöver du inte bara människor, utan också frihet.
Varför då?
– Dels för att det bara är när människor är fria att utveckla sina tankar som de kan leda någon vart. Sedan behövs också den fria marknaden för att kunna sortera ut alla dåliga och felaktiga idéer från de goda.
Antalet människor driver ekonomisk tillväxt eftersom det bara är människor som kan ha nya idéer.
I er bok har ni även ett resonemang om att det även är viktigt med tolerans mot socialt avvikande personer.
– Ja, det är en viktig poäng. Sociala framsteg beror på konformitet, att människor vill samarbeta, som när apor plockar loppor från varandras ryggar. Men ekonomisk utveckling beror på tekniska framsteg, och de människor som ligger bakom dem är i många fall rätt antisociala. De föredrar, om man vill se det så, att uppfinna en maskin som plockar loppor hellre än att be andra människor om hjälp.
Och det här mönstret är belagt?
– Det finns belagt i akademiska studier – och titta på vilka som flockas i Silicon Valley och liknande ställen, där finns en överrepresentation av människor som är på autismspektrat eller på andra sätt avvikande. Då får du innovationer.
– Men därmed också människor som kommer att säga fel saker vid fel tillfälle och som är socialt obekväma. Tar vi därför i västerlandet uppförandekoder, värdegrunder och liknande för långt i syfte att öka sammanhållningen, så riskerar vi att jaga bort avvikarna från positioner där de kan bidra till teknisk utveckling.
En del tycker om att säga att vi inte kan ha oändlig tillväxt i en ändlig värld. Vad svarar du på det?
– Det finns 88 tangenter på ett piano, men närmast oändliga möjligheter att komponera musik. På samma sätt är det med atomer. Det periodiska systemet täcker hundra grundämnen. Redan de möjliga kombinationerna av de första tio är fler än antalet sekunder som gått sedan big bang. Därtill finns resurser i hela rymden, så det är svårt att se teoretiska begränsningar.
– Resonemanget har inte heller någon bäring i praktiken. Se bara vad vi kan göra med sand. För tre-fyra tusen år sedan kunde vi framställa glas, först som smycken, senare som fönsterrutor. Nu använder vi sand till fiberoptik och mikrochips. Möjligheterna för samma material har ökat med mänskligt tänkande.
– En mängd sådana processer pågår. Resurser används i mindre mängd genom dematerialisering, som när mobiltelefoner ersatt ett tjugotal tekniska apparater. En del resurser blir knappa, men då tenderar vi att använda andra. För några år sedan befarades litium ta slut eftersom det används till bilbatterier. Nu finns substitut och priset på litium har störtdykt i år. Det finns fortfarande så mycket att utforska och skapa, och det skapar ständigt nya resurser.
Om du i Julian Simons anda fick utmana någon på ett vad, vad skulle du erbjuda?
– Jag skulle sätta tusen dollar, eller för att göra det intressantare, tiotusen dollar, på att priset på råvaror och livsmedel kommer att sjunka relativt inkomsten, även om världens befolkning fortsätter att öka, under de kommande tio åren kommer. Åtminstone så länge vi inte drabbas av ett världskrig. Det skulle behöva vara ett genomsnitt för priser varierar förstås upp och ner, men som generell trend.
En annan syssla du har är som redaktör för humanprogress.org. Vad gör den och varför behövs det?
– Vi fokuserar på långsiktiga trender över alla de tiotusentals saker som funkar i världen. Detta som komplement till mediernas nyhetsförmedling, som gärna fokuserar på det omedelbart dåliga. Vi får en mängd information om det dåliga, och det är lätt att bli nedstämd och tro att allt är kört. Så vi finns för att inte helt tappa bort vad människor åstadkommer som är fantastiskt. Vi förnekar inte problemen. Det är inte eskapism, utan realism. Men världen blir på många sätt vackrare, och mer njutbar. Det finns så mycket gott för en människa att åstadkomma och uppleva, mer och mer faktiskt, och människor behandlar varandra allt bättre.