Patent och upphovsrätt gjorde Europa rikt

De libertarianer som ifrågasätter immateriella rättigheter gör ett misstag. Patent och upphovsrätt fyller inte bara en viktig funktion i det dagliga arbetet för skribenter och förläggare, programmerare, producenter av film och musik och utvecklare inom bio- eller industriteknik. Mycket av den teknologiska och ekonomiska utvecklingen sker i dag genom immateriellt värdeskapande.

Inte bara det: Även historiskt har immateriella rättigheter varit en nödvändighet för välstånd. Många av de skeden som gjort Europa framgångsrikt och välmående hade inte kunnat äga rum utan formaliserade rättigheter för immateriella värden.

Under arbetet med min bok The Birthplace of Capitalism: The Middle East läste jag mycket om marknadsekonomins historia som institution och ideal. Bokens utgångspunkt är att företagande och marknadsekonomi inte är nya västerländska koncept, utan urgamla traditioner från Mellanösterns stora civilisationer, som Babylon, Persien, Arabien, Turkiet och Tunisien. Det gäller inte bara företagande och ekonomisk frihet i praktiken, utan också det intellektuella försvaret för fri ekonomi. Ändå var det den västerländska marknadsekonomin, när den väl utvecklades i de italienska renässansstäderna som en direkt fortsättning på den Mellanösterländska traditionen, som blev en klart överlägsen modell. En avgörande skillnad var immaterialrätten.

Före patent hölls innovationer hemliga

Mellanöstern, Kina och Indien har en lång tradition av företagande. De hade tidigt oerhört avancerade handelsnätverk, fabriker och innovationsförmåga. Men de saknade formaliserad och stark äganderätt över idéer, vilket hämmade deras framsteg i medicin, metallurgi och andra innovativa fält. Det är väl känt att avancerad läkemedelskonst utvecklades i Mellanöstern, Kina och Indien. De östliga civilisationerna låg långt före Europa.

I en bok som publicerades 1715 i London, The History of Persia av Pedro Teixeira, står det att det redan under 500-talet fanns många apotek utvecklade i Persien. Många mer välbeställda perser hade egna medicinhyllor, lika välfyllda som professionella apotekare i England. Under den postklassiska eran (cirka 500–1450 efter Kristus) var läkemedelskonsten i Mellanöstern världens mest utvecklade. Växter som hampa introducerades för framställning av läkemedel, traditionen av kirurgi utvecklades genom systematiskt arbete att förbättra bedövning och undvika infektionsbildning. De privata apoteken konkurrerade på en privat och i stort avreglerad marknad.

Utvecklingen hämmades dock av ett enkelt faktum. Den apotekare som gjorde en medicinsk innovation delade inte med sig av kunskapen, eftersom det inte fanns någon möjlighet att ta patent på den. Kunskapen gick kanske i arv i några generationer, och sedan i graven.

Den apotekare som gjorde en medicinsk innovation delade inte med sig av kunskapen, eftersom det inte fanns någon möjlighet att ta patent på den.

Metallurgi är ett annat exempel. Korsfararna upptäckte att det bästa stålet i Mellanöstern, wootz-stål, var betydligt starkare än något som togs fram i Europa. Under flera hundra år försökte européerna replikera detta högkvalitativa stål, men de lyckades aldrig, och tekniken föll i glömska även i Mellanöstern. Det dröjde tills 2006 innan Peter Paufler och hans kollegor vid det tyska universitetet i Dresden gav ett definitivt svar på gåtan bakom wootz-stålet. I en vetenskaplig artikel, publicerad i anrika tidskriften Nature, lyckades de med modern teknik undersöka wootz-stålets hemlighet på molekylär nivå. Det visade sig att stålet i en antik sabel från Damaskus inkorporerade kolnanorör i strukturen.

Den industriella revolution som skedde i tidig medeltid, när iransk och arabisk entreprenöriell tradition smälte samman, ledde till många tekniska framsteg. Att lyckas få in kolnanorör i stål, och därmed skapa ett material som snarare tillhör vår moderna tid, vet vi i dag var ett av dessa dessa framsteg. Men tekniken hemlighölls, spred sig därför bara till ett fåtal stålsmeder och dog till slut ut – återigen eftersom immaterialrätt i form av patent inte existerade.

Den venetianska revolutionen

Det vi känner till som modern marknadsekonomi växte fram i italienska handelsstäder som Venedig, Genua och Florens. Redan under 1200-talet hade dessa städer börjat utveckla avancerade marknadsekonomiska institutioner, med inspiration av och starka handelsrelationer med Mellanöstern. Det är ingen slump att italienaren Marco Polo blev Europas superstjärna när han fick tillgång till Sidenvägen, den marknadsekonomiska infrastruktur som band samman Mellanöstern, Indien och Kina.

Under 1400-talet började den marknadsekonomiska modellen i Italien att utvecklas till vad vi känner igen som modern marknadsekonomi. Modern bokföring uppstod till exempel i slutet av århundradet som en vidareutveckling av den tradition som redan existerade i Mellanöstern.

Immaterialrätt spelade då liksom nu den viktiga rollen att göra det mer lönsamt att vara en skapare än en plagiator.

I den vevan uppstod i Venedig ett revolutionerande system. År 1474 fastslog stadsstaten i en lagtext att den som uppfann nya och innovativa maskiner, som tidigare inte hade existerat, skulle få äganderätt till uppfinningen under tio års tid. Resultatet var en snabb teknologisk utveckling, eftersom Venedigs invånare nu hade ekonomiska incitament för att både ta fram och sprida innovationer – just sådana incitament som hade saknats när Mellanöstern upplevde sin industriella revolution.

Patent anammades i resten av Europa i takt med att andra stater insåg att det var en förutsättning för att stimulera innovation. De industriella maskiner och produktionstekniker som skapades i länder som Storbritannien och USA skyddades av patent, och därmed kunde uppfinnarna – till skillnad från Mellanösterns stålsmeder – tjäna på att deras idéer spreds vidare.

Rätten till vetenskapen

En annan betydelsefull utveckling skedde i samband med den rörliga tryckpressens uppkomst. Denna innovation gjorde det möjligt att smidigt kopiera text, vilket möjliggjorde spridning av böcker i stor skala. Utvecklingen av upphovsrätt, för att skydda den som ursprungligen skapade ett verk, skapade incitament att skriva något eget snarare än att plagiera någon annan. Immaterialrätt spelade då liksom nu den viktiga rollen att göra det mer lönsamt att vara en skapare än en plagiator.

1655 skedde på samma tema ett av historiens viktigaste framsteg, som ofta glöms bort i historieböckerna. Då började två vetenskapliga tidskrifter, Journal des sçavans i Frankrike och Philosophical Transactions of the Royal Society i Storbritannien, ges ut. Innan vetenskapliga tidskrifter uppstod var det vanligt att forskare plagierade varandras forskning och tog åt sig äran av andras upptäckter.

De vetenskapliga journalerna införde en form av äganderätt över vetenskapliga idéer i form av ett system där publicering i vetenskapliga journaler tydligt visade vem som hade varit först med (att publicera) ett rön. Uppkomsten av vetenskapliga journaler visade sig inte bara vara viktig för att sprida vetenskapliga idéer, utan uppmuntrade även till forskning genom att motverka plagiering. Under 1700-talet uppstod över tusen vetenskapliga tidskrifter, och sedan dess har de fortsatt att öka i antal.

Materiell äganderätt räcker inte

Resten av historien känner vi alla till. I Europa spred sig marknadsekonomi och immaterialrätt. Det banade vägen för renässansen, den vetenskapliga revolutionen och den kapitalistiska revolutionen. Marknadens innovationer skalades upp på ett sätt som aldrig skedde i Mellanöstern, Kina och Indien. Immateriella värden var helt avgörande i Europas framgångssaga.

I vår moderna tid, då Kina och Indien återuppfunnit sin marknadstradition, skedde det först genom ren plagiering av västerländska innovationer. Ännu är det vanligt med teknologistöld och piratindustri i dessa nationer. Samtidigt sprider sig insikten också i Kinas och Indiens politiska ledningar att immaterialrätt bör respekteras, eftersom det är nyckeln till en modern kunskapsekonomi att skydda såväl immateriella som materiella värden. Dubai satsar på att bli Mellanösterns centrum för innovation, bland annat just genom att hjälpa företag som söker patent.

Immaterialrätten, det nyckelelement som i tusentals år saknades i österländsk marknadstradition, sprider sig till slut dit. Immateriella rättigheter är alltid kluriga till sin natur, med stora gränsdragningsproblem. Ändå visar den historiska erfarenheten hur pass värdefulla de är. Den som värdesätter fysisk äganderätt och dess betydelse för dagens välstånd borde sätta ett lika högt värde på immateriell äganderätt.