Så lurade regeringen landets jägare och sportskyttar

När vapendirektivet klubbades i Europaparlamentet hade många arbetat hårt för att Europas jägare och sportskyttar skulle kunna undkomma de mest drakoniska reglerna i originalförslaget från EU-kommissionen. Ändå var många vapenägare oroliga. Sverige har en tendens att ”guldplätera” (en eufemism för att överimplementera) EU-lagstiftning, och lägga till regler som inte behövs.

I samband med Europaparlamentets omröstning intervjuade jag Anna Maria Corazza Bildt, en av dem som arbetat hårt med att mildra kommissionens förslag. ”Man kan inte vara emot direktivet för att man är rädd för hur det ska genomföras i Sverige”, sade hon.

Nu har två år gått, och regeringen har slutligen presenterat hur den vill att vapendirektivet ska implementeras i Sverige. Jag frågar forskaren och vapenexperten Erik Lakomaa: Hade Corazza Bildt rätt?

– Jag skulle säga att hon inte hade helt rätt i det. Det finns alltid en risk när EU-lagstiftning ligger på bordet att svenska politiker tar chansen och inför olika regleringar som de sedan skyller på EU, eftersom de inte vill stå för regleringarna själva.

– Men om den svenska regeringen föreslår någonting som EU inte kräver så är det inte direktivets fel. Finns det stöd i riksdagen för en viss typ av lagstiftning kommer ju den att kunna införas oavsett om EU kräver det eller inte.

”Det finns alltid en risk när EU-lagstiftning ligger på bordet att svenska politiker tar chansen och inför olika regleringar som de sedan skyller på EU”

Enligt Lakomaa har Sveriges regering på tre viktiga punkter gått till överdrift, och vill i samband med vapendirektivet stifta lagar som EU inte kräver. Det handlar om att flytta vissa vapen till den huvudsakligen förbjudna kategori A, licensplikt för magasin och tidsbegränsade vapenlicenser.

– Till att börja med flyttar man vissa vapen till kategori A, det vill säga vapen som i huvudregel är förbjudna. Vad EU-direktivet säger är att om man stoppar in ett magasin med tio patroner i ett halvautomatiskt gevär eller ett magasin med tjugo patroner i en pistol, så räknas vapnet när magasinet är infört till kategori A. Regeringen föreslår att alla vapen som kan förses med ett sådant magasin per automatik ska hamna i den huvudsakligen förbjudna kategorin.

Det förslaget kommer från det hårt kritiserade ursprungliga förslaget från EU-kommissionen. Att möjligheten att stoppa in ett magasin i ett vapen inte skulle påverka vilken kategori det hamnar i, var en av de saker politiker som Anna Maria Corazza Bildt kämpade för att plocka bort ur direktivet. Nu har regeringen frivilligt inkluderat det i sitt förslag till svensk lagstiftning.

– Det står också explicit i direktivet att möjligheten att förse ett vapen med ett visst magasin inte i sig påverkar klassificeringen. I det svenska förslaget står det att klassificeringen är bestämd av EU och inte kan påverkas.

Vad innebär det här i praktiken för jägare och sportskyttar?

– Problemet är att vapen i kategori A kan inte transporteras över gränser utan mycket stora svårigheter. Det handlar om en kategori vapen där även sådant som luftvärnskanoner och robotar ingår, som inga flygbolag tillåter att man reser med. I praktiken innebär det här ett stopp för internationell tävlan. Svenska skyttar kan inte åka utomlands med sina vapen, och andra skyttar kan inte komma hit.

– Det andra förslaget regeringen lägger fram som EU-direktivet inte kräver handlar om magasin. Direktivet säger att målskyttar kan få undantag från regeln att man inte får använda vapen med magasin med mer än tio respektive tjugo patroner, att de ska få använda magasin till de vapen de har oavsett konstruktion eller storlek. Det svenska förslaget kräver i stället att varje magasin kopplas till licensen för ett visst vapen. Problemet här är att vissa magasin kan användas till både gevär och pistoler. Om man har ett magasin som rymmer femton patroner, har man då ett tillåtet pistolmagasin eller ett förbjudet gevärsmagasin?

”Regeringen skriver i sitt förslag att EU kräver att man måste söka en ny licens vart femte år. Det stämmer inte.”

Slutligen föreslår regeringen att vapen i kategori A ska förses med tidsbegränsade licenser som måste förnyas vart femte år.

– Allt EU kräver är att man inom en femårsperiod kontrollerar den som har en vapenlicens, men Sverige har registerslagningar på vapenägare dagligen. Enligt EU:s sätt att se det har vi redan endagslicenser. Vi uppfyller kravet med råge.

– Det intressanta är att regeringen trots det skriver i sitt förslag att EU kräver att man måste söka en ny licens vart femte år. Det stämmer inte.

Det låter väldigt märkligt. Är det möjligt att regeringens utredare inte har förstått texten i EU:s vapendirektiv?

– Det är svårt att spekulera i. Regeringens utredare Kazimir Åberg fick order från regeringen att inte gå utöver vad EU krävde. Det gjorde han i alla fall i sitt utredningsförslag, där han föreslog nya restriktioner. Få skulle påstå att Kazimir Åberg inte är en kunnig jurist, men direktivet är snårigt skrivet, och utredaren verkar inte ha särskilt stor kunskap om skjutvapen. Han föreslog till exempel licenskrav på vapendelar som inte finns.

Vilka då?

– Han talade om något som han kallade för ”avfyrningsmekanism”, ett begrepp som inte existerar. Vid ett möte med skytteförbunden kunde han inte förklara vad det var, men det dök ändå upp i hans utredning. Det har dock strukits ur regeringens förslag. Men att man använder terminologi som inte finns gör att det mycket väl kan handla om missuppfattningar. EU-direktivet är extremt snårigt skrivet, och för den som inte är insatt i de tekniska frågorna kan det vara svårt.

Fanns det inga jurister att tillgå för regeringen som är insatta i vapentekniska frågor?

– Det gör det, men de var inte med i den här utredningen och de jobbar inte på justitiedepartementet.

– Det finns indikationer på att regeringens förslag bygger på missuppfattningar, men om det är så eller om de här förslagen läggs fram eftersom regeringen vill införa vissa regler men vill kunna skylla dem på EU, det är omöjligt att svara på för en utomstående.

”Förslaget som nu lagts fram är alltså motsatsen till vad som sades före valet.”

Vad orsaken än är, kan konsekvenserna komma att bli problematiska för Sveriges vapenägare. De tidsbegränsade licenserna är ett tydligt exempel.

– I Sverige har vi redan femårslicenser för pistoler och helautomatiska vapen. När de infördes vid millennieskiftet sades det vara en ren formalitet. Är du skytt kan du bara tala om det så förnyas licensen. I praktiken har det ställts betydligt hårdare krav. Landslagsskyttar har nekats förnyelse av sin licens för att de inte varit tillräckligt aktiva (!) i sin sport. Dessutom måste varje vapenlicens handläggas. Femårslicenserna är förmodligen en bidragande orsak till att handläggningstiderna är så långa som de är i dag.

Så om den sortens lagar som regeringen nu föreslår skulle orsaka sådana problem, och samtidigt inte är något krav från EU – varför vill regeringen införa dem?

– Det är en väldigt bra fråga. Före valet sade justitieminister Morgan Johansson och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht att de inte vill försämra situationen för jägare och sportskyttar. De ville förenkla, sade de. Förslaget som nu lagts fram är alltså motsatsen till vad som sades före valet.

– Man kan också konstatera att det inte är första gången de förslag som regeringen nu skickar till Lagrådet har varit uppe för diskussion i Sverige. Motsvarande förslag fanns i den så kallade Dorisutredningen 2013, och mötte så stort motstånd att de inte ens lades fram för riksdagen. Förslagen har alltså redan ratats en gång i Sverige, de ratades när de lades fram av EU-kommissionen, de ratades av de svenska remissinstanserna och de ratades i den svenska valrörelsen – inte bara av regeringen, utan också av Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

”Om de partier som sade sig vara emot den här lagstiftningen före valet också röstar emot den i riksdagen, då går den inte igenom.”

Ändå går nu regeringens förslag vidare till Lagrådet. Hur ser chanserna för Sveriges jägare och sportskyttar ut nu? Kommer förslaget till implementering att bli lag, eller finns det hopp om att det förmildras?

– Det finns egentligen ganska goda möjligheter. Till att börja med finns det två saker i förslaget som Lagrådet kan komma att slå ned på. Det första är förslaget att kriminalisera innehav av magasin utan att definiera vad ett magasin är. Det står helt enkelt att det blir upp till domstolarna att avgöra.

– Det andra är hur licenskravet är tänkt att genomföras. Tidigare när man har gjort licensfria vapen eller vapendelar licenspliktiga, till exempel signalpistoler och vissa luftgevär på 80-talet, har den som ägt ett sådant vapen när den nya lagstiftningen införts fått behålla det utan licens. Det är så man brukar genomföra den sortens förbud. Då kriminaliserar man inte någon som genom oaktsamhet eller passivitet råkar behålla ett föremål som tidigare var lagligt.

Samtidigt är det inte alltid regering och riksdag bryr sig om vad Lagrådet säger.

– Det är sant. Samtidigt: Om de partier som sade sig vara emot den här lagstiftningen före valet också röstar emot den i riksdagen, då går den inte igenom. Även om Socialdemokraterna, som då sade att de ville ha en minimiimplementering, uppenbarligen har ändrat sig, har C, M, KD och SD tillsammans en riksdagsmajoritet. Om inga fler partier bryter sina vallöften, kommer alltså förslaget att falla.

Det har dock hänt förr att partier brutit vallöften.

– Det går inte att utesluta. Få hade nog räknat med att Socialdemokraterna skulle göra en sådan 180-graderssväng, från ”vi ska inte försvåra för jägare och sportskyttar” till att så snabbt efter den nya regeringens tillträdande presentera ett förslag som så uppenbart försvårar för jägare och sportskyttar. Men om man ponerar att de andra partierna faktiskt gör vad de sade före valet, då finns det inte en majoritet i riksdagen för den här implementeringen.