Sjukvårdsreportern som glömde patienterna

Det är alltid billigare att ställa patienter i kö, än att ta hand om dem. I boken Du sköna nya vård – friska vinnare och sjuka förlorare (Mondial, 2024) är patienten som får vård förloraren. Men de som står i kö talas det inte om. Anna Gustafsson, mångårig sjukvårdsreporter på Dagens Nyheter och författare, hade gärna sett att vårdvalsreformen inom sjukvården avskaffades igår. Utvecklingen i riktning mot ökad valfrihet som framför allt skett i Region Stockholm kritiseras. 

Den splittrar vården, gör den ojämlik och stockholmarna har inte fast läkarkontakt, skriver Gustafsson. Men stämmer det? Sanningen är att andelen patienter med fast läkarkontakt har ökat. 63 procent av länets invånare hade valt att lista sig på en namngiven läkare år 2022. Motsvarande siffra var 44,5 procent 2018. Sammantaget är 2,2 miljoner invånare (exklusive Norrtälje) listade på en vårdcentral i regionen år 2024. 

Ojämlikheten då? Vårdvalsreformen har fått utstå kritik för att vara ett system som premierar den förkylda 25-åringen i stan över den 87-åriga multisjuka i förorten. Privata aktörer premierar bara de “lätta” patienterna, sägs det. Men även detta är en felaktig bild. Av de 10 vårdcentralerna med svagast socioekonomisk profil i Region Stockholm är 9 privatdrivna.

Av de 10 vårdcentralerna med svagast socioekonomisk profil i Region Stockholm är 9 privatdrivna.

Det verkligt stora problemet i sjukvården är däremot att regionerna inte når vårdgarantins mål ens för de som har fast läkare. För miljoner människor i Sverige som har fast läkarkontakt behöver man ändå ställa klockan på 07:50, gå upp, ringa, sitta i kö för att komma fram till vårdcentralen bara för att sedan få höra att alla tider är slut. Väntetiden för att få ta ett blodprov kan vara upp emot fem veckor eller mer. Många med kroniska sjukdomar som sköldkörtelproblem, allergi eller diabetes har haft fast läkarkontakt i hela livet, men det är först när de bytt mottagning till privata alternativ som läkaren blir ett ansikte man känner igen.

Vårdköerna är kortast i Stockholm tack vare mångfalden av vårdgivare. Konkurrens och innovation är det som gjorde att Region Stockholm kunde producera mer vård utan att skattesatsen sköt i taket mellan 2006-2022. Det visar bland annat SVT:s unika sammanställning inför valet 2022. När pengarna följer patienten, då gäller det att leverera utefter patientens behov. För Dagens Nyheters vårdreporter framstår patienternas önskemål dock som sekundärt.

Ett kapitel i boken ägnas åt regionens vårdval för hörselrehabilitering: fritt val. Fritt val går ut på att man utöver en “regioncheck” på 2 380 kr kan lägga till egen finansiering för att få en hörapparat anpassad efter ens behov. Jag hittar ett PM jag skrev 2021 när jag arbetade som politiskt sakkunnig i regionen och jämför det med kapitlet i boken. Mitt PM och Gustafssons kapitel är som dag och natt. 

I Stockholm var det innan vårdvalet infördes två till tre års väntetid för en hörapparat. Man pratade om dubbla och trippla förturer. Det var svårt att prioritera patienter utifrån behov med så lång väntetid. 

Hörselskadades riksförbund som intervjuas i boken, HRF, är kritiska till vårdvalet och hävdar att audionomer “säljer på” äldre människor dyra hörapparater. Deras dotterbolag Hörselbron driver ett aktivt arbete för att enbart ha offentlig vård överallt. I landet är man generellt emot alla former av vårdval. 

I Stockholm var det innan vårdvalet infördes två till tre års väntetid för en hörapparat.

Hörselbron utför hösten 2021 enkäter som grund för en rapport som rankar regionerna. Den region som hamnar i toppen vad gäller tillfredsställelse är Jönköping, med 2 700 svarande. Stockholm hamnar i botten. 

Kruxet är bara att när man utfört enkäten så har man inte frågat dem som står i kö, utan enbart de som har fått en hörapparat. Man ignorerar alltså alla de som väntar i årslånga köer i Jönköping, och vad de anser vara viktigt. Stockholm har cirka 20 600 svarande. Så många har alltså kommit, provat ut och fått sin hörapparat. 

Man måste även väga in att nöjdheten i rankingen kan ha något med det att göra. I en region med väntetider på upp till tre år kan vem som helst bli nöjd. När man väl kommer fram till köns slut så är man så glad att man knappt bryr sig om vad man får för hörapparat – den så kallade ”Trabanteffekten”. I Stockholm får man hjälp snabbt, och har råd att vara missnöjd.

Så hur missnöjda är patienterna i Stockholm egentligen med fritt val? Antalet ärenden till patientnämnden gick ned från 77 till 12 st mellan 2009 och 2021. År 2010 ansåg 68 procent att väntetiderna var acceptabla och 2016 var 91 procent nöjda med väntetiden.

Samtidigt som ett möte med HRF som ska hållas med ansvariga politiker i Region Stockholm 2021 rapporterar Gotland om sina långa köer. Men det gör ju ingenting, för när Hörselbron mäter regionerna på kontakt och information hamnar Gotland långt före Stockholm. Frågan är bara vad patienterna i den 18 månaders långa kön tycker om kontakten och informationen? De finns ju varken med i HRF:s rapport eller intervjuas av Anna Gustafsson. 

***

Sammantaget målar Anna Gustafsson upp en nattsvart bild av Stockholms sjukvård. Men många exempel, som personalflykten från Jordbros vårdcentral eller försäljningen av Serafen (som i dag är en vårdcentral och specialistmottagning med mycket nöjda patienter) framstår som av vänsterpolitiker välanvända russin plockade ur kakan för den som vill återsocialisera vården. 

Anna Gustafsson fångar dock svängningarna i sjukvårdspolitiken, både nationellt och regionalt. Många gånger är det en konsekvens av en samhällsopinion som svänger som en pendel med ungefär ett decennium som intervall.

Förlossningsvården är ett exempel på detta. I boken beskriver Gustafsson BB Sophia, som stängde 2016, som havererad vårdvalspolitik. Men under förlossningskrisen 2021 var Anna Gustafsson själv kritisk till ”industrialiseringen” av förlossningsavdelningarna. Då skrev hon:

Medikalisering och centralisering: Ett lågt antal förlossningar per år bedöms medicinskt osäkert och blir argument för att stänga kliniker – vilket tvingar gravida på mindre orter att få åka många mil till förlossningen. Små enheter i hemlik miljö har lagts ner. Kvar är de industriella bebisfabrikerna.

Man hade kunnat föreställa sig att det skulle leda till ett försvar för verksamheter som BB Sophia, men nej.

Det visar hur snabbt det svänger, även för Gustafsson. För tre år sedan stämde hon alltså upp i kritiken mot de stora förlossningsavdelningarna i Region Stockholm. I DN presenterades exempel på hur fantastiskt det är i Norge utan vare sig resurser för narkos eller neonatalvård. Men Gud förbjude när en liknande enhet öppnar i Stockholm under ett borgerligt regionstyre. 

Under den senaste förlossningskrisen såg man att siffrorna om lägre födelsetal i regionen och krav på mindre enheter inte skulle kunna gå ihop. Vad Gustafsson i praktiken efterlyste under förlossningskrisen 2021 var att upprepa experimentet med BB Sophia. Jag undrar varför Anna Gustafsson ägnar ett helt kapitel åt att kritisera BB Sophia när hon själv förordat liknande förlossningskliniker.

Vissa saker lyckas dock Anna Gustafsson sätta fingret på. Det gäller exempelvis vårdval hud, som kantats av problem och att läkarna som  gjort sin ST-tjänstgöring helt inom vårdvalet inte blir förberedda på de komplicerade fall som finns på akutsjukhusen. Här är Gustafssons problemformulering rätt, men slutsatsen fel.

Operationskapaciteten ökade markant och kostnaderna minskade när privata aktörer fick ta om hand fler vårdtunga patienter.

I stället för att rulla tillbaka vårdvalet borde de privata aktörerna få möjlighet att ta om hand svårare fall för att avlasta akutsjukhusen. Detta har man gjort i regionen vad gäller ortopedi. Operationskapaciteten ökade markant och kostnaderna minskade när privata aktörer fick möjlighet att ta om hand fler vårdtunga patienter. Detta spelar också en stor roll när det kommer till akutsjukhusens vårdplatser.  

Antalet vårdplatser per invånare har under en längre tid minskat både nationellt och internationellt, till följd av medicinteknisk utveckling och nya behandlingsmetoder som medför minskat behov av slutenvård. Trots det gick Region Stockholm mot strömmen med 150 fler vårdplatser 2022 än 2019. 

Patienter som vårdas i vårdvalet avancerad sjukvård hemmet (ASIH) som ett alternativ till slutenvård har också ökat med 440 platser sedan 2019. Men vårdplatserna i ASIH räknas inte med i statistiken. Det är denna vård som försvinner när vårdvalen avvecklas och flyttas tillbaka in på sjukhus. Det finns en stor risk att de patienter som idag vårdas i vårdvalet återigen behöver ligga på sjukhus, bland andra akut sjuka patienter, i stället för som idag, få sin vård i hemmet.

***

I Anna Gustafssons värld är tilltron till det offentliga systemets förmåga att tillgodose patienternas väl och ve i det närmaste obegränsad. Men i nästan alla andra regioner är det Gustafssons system som styr och i nästan alla andra regioner är ransoneringens effekter, det vill säga vårdköerna, mycket längre. Det är svårt att dra någon annan slutsats än att vårdvalen i Stockholm har varit bra för patienterna och för anställda. Under pandemin bedrevs fantastisk vård av alla vårdgivare. Sophiahemmet tog fram en unik sjukvårdsutbildning och bara några veckor senare kunde kabinpersonal som permitterats avlasta den hårt ansträngda sjukvården. Närakuterna tog emot ambulanser med människor som hade akuta sjukdomar som inte var kopplade till covid. Privata kliniker ställde om och när pandemin var förbi opererade de fler höftproteser än någonsin. Inget av detta får plats i Du sköna nya vård. I stället för en journalistisk granskning av vården har tyvärr Anna Gustafsson kokat soppa på en väldigt röd spik.