David Eberhard: Socialism är stöld

I årets förstamajtåg hade de i sammanhanget något udda parollerna ”Krossa socialismen” och ”Socialism är ondska” smugit sig in. Den mullvad som placerat dem där heter Aron Flam och han är ståuppkomiker men också magister i företagsekonomi. Förra året traskade han helt ensam men motståndet mot statssocialism växer. ”Socialism är ondska” är en provocerande utsaga för dem som – med Mona Sahlins ord – anser att det är häftigt att betala skatt. Men ligger det någon sanning i det?

Vi lever i en socialistisk orgie. Alla nu levande svenskar är indoktrinerade med socialismens förträfflighet under långt över ett halvt sekel. Vi tror på fullt allvar att det är rättvist att vi ger bort över hälften av våra intäkter till staten. Och det kanske man kan tycka om man visste att staten följde den gamle socialdemokratiske ministern Gustav Möllers devis att ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”.

Nu är det ju dock inte riktigt på det sättet för att uttrycka det milt. I Aron Flams podcast Dekonstruktiv kritik intervjuar han sedan två år tillbaka olika människor med särskilda kunskaper. Många av dem har talat om avarter i ett system som människor får allt mindre insyn i. I veckan var socialdemokraten Johan Westerholm där. Han beskrev hur hans eget parti tillsammans med Miljöpartiet har öppnat dammluckorna av våra skattepengar till islamister. Detta har också skribenten Rebecca Weidmo Uvell beskrivit utförligt.

Det är inte lätt att granska vart alla våra pengar går, men tack vare dessa grävande journalistiska gärningar vet vi i dag med säkerhet att mångmiljonbelopp hamnar hos studieförbund som har minst sagt smutsigt mjöl i påsen. Men varför ger vi överhuvudtaget pengar till fritidsaktiviteter?

Vi tror på fullt allvar att det är rättvist att vi ger bort långt över hälften av våra intäkter till staten.

Det historiska skälet var för att man ville folkbilda den outbildade massan. Människor som gått några enstaka år i folkskola skulle kunna läsa på kvällarna. I dag fortsätter staten att pumpa ut pengar till i bästa fall det tämligen oskyldiga ABF som dock knappast ersätter den obligatoriska 12-åriga skolan. I värsta fall går pengarna till exempelvis Ibn Rushd, som hjälper människor som inte alls har integrerats i samhället att fortsätta vara utanför genom att läsa saker som somalisk folkdans eller arabiska.

Ni kanske inte reagerar. Folk ska väl kunna läsa vad de vill, kan man ju tycka. Och ja, det ska de förstås, men knappast för våra skattepengar. De bör tillfalla kärnverksamheter som vård, skola och omsorg. Eller möjligen i dag gå till den eftersatta integrationen. Det har svenska folket varit mycket tydligt med i opinionsundersökning efter opinionsundersökning. Ändå fortsätter slöseriet som snarast har motsatt agenda, och tittar man vidare på vart ens pengar går kan man lätt hålla sig för skratt.

Sveriges biståndsmyndighet SIDA bekostar något som heter Forum Syd. Det i sin tur skänker enorma summor till att bygga upp ett domstolsväsende i Palestina. Inget ont i det heller kan man tycka. Problemet är att de vräker pengar över organisationer som vill utplåna staten Israel och som är helt ointresserade av att skapa fred i Mellanöstern. Bli inte förvånade om era skattepengar går till automatvapen i kampen mot den onde juden eller andra antisemitiska projekt. SIDA och dess bulvan har ingen uppföljning, inga krav. I veckans Dekonstruktiv kritik får vi veta att 18 av de 24 olika palestinska mottagarorganisationerna har inskrivet i sina stadgar att Israel ska upphöra att existera. Och dessa exempel är bara små axplock över vad du som medborgare bekostar utan att veta om det.

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, sade Möller. Men i den globala världen arbetar du varje dag för att försörja bidragsentreprenörer och berika korrupta politiska diktaturer. Det är väl också ett häftigt skattefinansierat socialistiskt omfördelningsprojekt.