Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
SSU visar att S sjabblat bort Natofrågan
Att SSU inte vill att Sverige ska vara med i Nato är inte särskilt konstigt, men att de röstar igenom det med 400 dagar kvar till val är ett tecken på att Socialdemokraterna slösat bort mellanvalsåren, skriver Karin Pettersson.
Att inte sitta i regering går på tvärs med den socialdemokratiska partisjälen. Det är kafkaartat för dem att vakna varje morgon och befinna sig i opposition, vilket de sista raderna i SSU:s kongressuttalande vittnar om; “Det är ett stort och starkt SSU som står redo inför valrörelsen 2026 för att byta ut regeringen och återigen göra Magdalena Andersson till Sveriges statsminister.”
Vad förbundet inte själva basunerar ut är det scoop som Expressen var först med att offentliggöra; SSU har beslutat att verka för ett svenskt utträde ur försvarsalliansen Nato.
Det är egentligen inte en särskilt chockerande nyhet, att den 180-graders sväng som Socialdemokraterna gjorde i Nato-frågan våren 2022 inte är särskilt väl förankrad bland gräsrötterna i ungdomsförbundet. Den dubbla lojalitet som ett ungdomsförbund har – dels gentemot de egna medlemmarna, dels sitt moderparti – går även den att utläsa. Motionen gick igenom, för att en majoritet av kongressombuden ville det, men man gör inte någon stor sak av det, för att det skulle skada partiet.
En socialdemokratisk partispricka i Nato-frågan är som om tandfeén hade kommit på julaftons morgon för borgerligheten.
Att det ändå blivit rubriker av det hela handlar givetvis om att en socialdemokratisk partispricka i Nato-frågan, i rådande säkerhetspolitiska omvärldsläge, är som om tandfeén hade kommit på julaftons morgon för de borgerliga ungdomsförbunden. De tackar, och attackerar. Valrörelsen är igång!
Huruvida ungdomsförbund har ett ansvar att inte ge sina moderpartier huvudvärk råder det delade meningar om. Ungdomsförbundens syfte beskrivs ofta – särskilt av partierna – som att samla, skola, och slussa unga människor in i moderpartiet. Ungdomsförbunden själva anser att deras arbete är att göra partierna bättre, staka ut vägen för dem, agera ideologiskt vakthund och våga gå före. Olika partikulturer påverkar – men framförallt påverkas avvägningen av valåren.
Därför är det så intressant att Nato-frågan tas upp av SSU nu. Väljarna må tycka att det är långt kvar till valet, men för partierna har det dragit igång. Socialdemokraterna har framförallt lagt åren sedan 2022 på att sörja att de inte får styra landet, skriva långa eftervalsanalyser och sätta ihop arbetsgrupper för ny politik.
S förlorade valet, och fick därmed möjlighet att skriva en ny berättelse om varför de var för Nato. Den berättelsen kom aldrig.
Partiet visste att beslutet var kontroversiellt redan när det antogs i mars 2022. Hyllmeter har skrivits, till och med en bok. Den vedertagna förklaringen har alltjämt varit att Socialdemokraterna blev tvungna att svänga, hårt och snabbt, för att slippa förklara sin neutralitet sedan Ryssland inledde sitt anfallskrig – särskilt eftersom valet närmade sig, och väljarna för varje dag blev mer positiva till både försvarsalliansen och oppositionspartierna som argumenterade för den.
En sprillans ny partilinje, locket på, full fart genom valrörelsen. Hade de vunnit hade partiet kanske nöjt sig med den förklaring de fick. Men S förlorade valet, och fick därmed möjlighet att lägga all sin tid på att skriva en ny berättelse om varför de var för Nato, varför de borde vara för Nato, vad Socialdemokraterna vill med Nato. Den berättelsen kom aldrig. Istället har det legat och pyrt internt, motstånd och illvilja till beslutet som helhet.
Det är en gammal sanning att S ser sig själva som Sveriges sanna maktparti, för närvarande i tillfällig exil från regeringsställning. Men de har suttit i opposition, och det har varit mellanvalsår. De har haft all tid i världen att titta inåt och förankra sin nya Nato-linje. Det är en få förunnad lyx, och de har schabblat bort den. Det är nästan komiskt, att partiet som annars är oerhört bra på att förvalta sin egen historia, har glömt att lära av den.
Socialdemokraterna var inte heller entusiastiska inför EU-medlemskapet. När inträdet var ett faktum tog det ett decennium innan partiets listor i parlamentsvalen kunde fyllas med folk som både ville sitta där, och ville att Sverige skulle sitta där. Att folkomröstningens konfliktlinjer på så sätt hölls levande kostade sannolikt Sverige både trovärdighet och inflytande i EU. När Nato-frågan dök upp varnades det för att Socialdemokraterna riskerade att göra om misstaget. Nu har den farhågan besannats.