Straffskatter ger sämre sjukvård för alla
Den rödgröna regering som redan aktivt bidragit till att öka vårdköerna genom kömiljardens avskaffande, vill nu straffbeskatta de som har privat sjukvårdsförsäkring via jobbet. Det är inte bara omoraliskt, det leder också till längre vårdköer och sämre sjukvård för alla.
En av den rödgröna regeringens första åtgärder var att besluta om ett avskaffande av den så kallade kömiljarden, som belönade de landsting som lyckades korta väntetiderna inom vården. Kömiljarden försvann 2016 och redan samma år började vårdköerna åter att växa, efter flera års minskning. Nu har regeringen och Vänsterpartiet kommit överens om att de som bidrar till att minska vårdköerna genom privata sjukförsäkringar via arbetsgivaren skall straffas för detta genom förmånsbeskattning.
På den politiska vänsterkanten är det populärt att tala i termer av strukturer. Strukturella förklaringar används för att svära människor fria från ansvar. Kriminella och våldsverkare anses till exempel inte vara förövare utan tvärtom själva offer, för strukturerna. En typ av strukturer som vänstern mindre gärna talar om är incitamentsstrukturer.
Kömiljarden var ett exempel på att incitamentsstrukturer fungerar. I stället för att som brukligt är i offentlig sektor ösa pengar över de verksamheter som fungerar sämst syftade kömiljarden till att belöna dem som aktivt arbetade med att korta vårdköerna. Genom ersättningen, som infördes av Alliansregerinen 2009, fick landsting och regioner som klarade att ge minst 70 procent av patienterna nybesök respektive operation/åtgärd inom 60 dagar en extra belöning från staten. Ytterligare ersättning gick ut till de regioner som lyckades ge minst 80 procent av patienterna nybesök eller åtgärd inom samma tidsram.
2015 betalades den sista prestationsbaserade ersättningen ut genom kömiljardsystemet och redan året efter kunde man i SKL:s statistik hur väntetiderna i vården började att öka igen.
I en tid när den offentligt finansierade sjukvården är under hård belastning är det givetvis tacknämligt om privatpersoner och företag vill lägga egna pengar på sjukvårdsförsäkringar, försäkringar som inte kostar skattebetalarna något men som avlastar de hårt ansträngda offentliga systemen. Vad gör då den rödgröna regeringen? Jo, de bestämmer tillsammans med Vänsterpartiet att dessa, som tar av sitt privata löneutrymme för att avlasta den offentliga vården, skall straffbeskattas.
I dag har runt 650 000 svenskar privat sjukvårdsförsäkring. Det är en siffra som ökat markant sedan vårdköerna åter börjat skjuta i höjden efter kömiljardens avskaffande. Av dessa har 70 procent, det vill säga cirka 450 000 sjukvårdsförsäkring via arbetsgivaren. Det är dem som regeringen Löfven och Vänsterpartiet nu vill straffa genom förmånsbeskattning.
Det är inte bara omoraliskt att den som redan betalt för den offentliga sjukvården och för privat sjukvårdsförsäkring när den offentliga vården inte levererat nu skall betala en tredje gång genom ytterligare beskattning. Det är också kontraproduktivt. Incitamentsstrukturer fungerar åt båda hållen.
Vänstern brukar hävda att deras mål är att alla skall få det lika bra, men turerna kring sjukvården vittnar om att det går minst lika bra att alla får det lika dåligt.