Sverige är inte till salu, Kina
Den kinesiska staten arbetar aktivt för att etablera landet som en global stormakt, genom investeringar i andra länder. Men svenska politiker är blåögda inför innebörden av kinesiska uppköp och den kinesiska regimens grymhet. Det är skrämmande, menar Margareta Barabash, Tankesmedjan Frivärld.
Utländska investeringar är bra för den svenska ekonomin. De senaste årens utveckling har dock skapat anledning att fundera på varifrån investeringarna härstammar. Diktaturen Kina är inte vilken aktör som helst. Nyligen publicerades ett reportage i SvD Näringsliv om de kinesiska investeringarna i Sverige. Reportaget visar att den svenska arbetsmarknaden är allt mer beroende av Kina. Över 60 000 svenska jobb är direkt beroende av företagens kinesiska ägare – och fler lär det bli. Bland annat finns ett starkt intresse för den svenska bilindustrin, inte minst då kinesiska Geely Automobile, som är majoritetsägare i Volvo Cars, vill slå samman de båda företagen.
Kina är inte en demokrati och därmed inte vilket land som helst. Några skrämmande exempel på Kinas grymhet är regimens fängslande av oliktänkande och placering av etniska minoriteter i koncentrationsläger. Man är också i full gång med att utveckla ett samhälleligt poängsystem som gynnar dem som handlar ”rätt” medan regimkritiker straffas.
Samtidigt har den kinesiska staten ett uttalat mål att etablera sig som en global stormakt. Detta görs genom att pumpa ut miljarder i investeringar runt om i världen. Exempelvis är det statliga byggföretaget China Railway Tunnel Group en viktig aktör i utbyggnaden av Stockholms tunnelbanenät.
Det är av yttersta vikt att regeringen agerar mot Kinas avancemang i vårt land
Det som egentligen är mest skrämmande är de svenska politikernas naivitet inför de kinesiska uppköpen. Ett talande exempel för detta kan hittas i en intervju med den tidigare infrastrukturministern och nuvarande riksdagsledamoten Anna Johansson (S) om Geelys etablering på Västkusten. Hon hävdade att hon visserligen kände en viss oro inför de kinesiska investeringarna, men att den oron ”hade funnits där oavsett vilken utländsk aktör som köpt in sig så stort i regionen”. Uttalandet kan tolkas som att Johansson inte ser någon moralisk eller säkerhetsmässig skillnad mellan utländska diktaturers och demokratiers investeringar i svensk infrastruktur.
Att man från politikens håll inte inser allvaret i att låta kritiska delar av det svenska näringslivet köpas upp av en människorättsfientlig diktatur är inte bara blåögt. Det är att underminera svenska försvarsintressen. För den kinesiska staten är investeringarna i andra länder knappast en filantropisk gärning. Som vilken rationell aktör som helst förväntar man sig någonting tillbaka. Samtidigt är Kina inte vilken aktör som helst. Det är allvarligt att Anna Johansson inte kan se skillnaden mellan diktaturen Kina och exempelvis demokratin Tyskland.
Kinas tvetydiga intentioner borde aktivera en varningsklocka hos både våra företagare och förtroendevalda. Å ena sidan finns ett starkt intresse för den svenska industrin. Å andra sidan har Kina gång på gång agerat respektlöst mot svenska intressen, där fängslandet av Gui Minhai är ett tydligt exempel på den kinesiska regimens totalitära beteende.
Det är av yttersta vikt att regeringen agerar mot Kinas avancemang i vårt land. Vi måste värna om vårt oberoende och stå upp för våra demokratiska intressen. Att skapa arbetstillfällen och utveckla den svenska industrin är viktigt, men det får aldrig ske på bekostnad av rikets säkerhet.