Utblick Krönika
Sverige är som Utah – i abortfrågan
Att det var jurister som en gång införde aborträtten i USA har politiserat och kortslutit frågan. Men efter att Roe v. Wade upphävdes tvingas även Trump och Republikanerna att anpassa sig till den breda väljarkårens uppfattningar. Det skriver Smedjans USA-krönikör Johan Ingerö.
Femtio år har gått sedan aborträtten slog igenom på bred front i USA, genom Högsta domstolens beslut i fallet Roe v. Wade. Allt sedan dess har abortfrågan varit en politisk högspänningsledning som spelat stora och ofta direkt avgörande roller i valrörelser och vid domarutnämningar.
I Sverige tilläts abort under vissa omständigheter på 1930-talet. Därefter utvecklades politiken, under noggrann parlamentarisk debatt, fram till 1974 då vi fick den lag som i allt väsentligt fortfarande gäller. Men i USA infördes inte aborträtten av de folkvalda, utan av en domstol med röstsiffrorna 7–2.
Det var nog, med facit i hand, en dålig metod. Före Roe-domen var abort lagligt i fem delstater och totalförbjudet i en. Övriga 44 delstater tillät abort under vissa omständigheter, såsom vid fara för moderns liv eller i samband med våldtäkt och/eller incest. Kuriöst nog var lagstiftningen som mest pragmatisk i södern, alltså i den del av landet som senare gjort sig känd för hårdnackat abortmotstånd.
Detta talar för att aborträtten successivt hade utvidgats om delstaterna fortsatt fått äga frågan. Men HD-beslutet kortslöt frågan.
Detta talar för att aborträtten successivt hade utvidgats, på samma sätt som i andra västländer, om delstaterna fortsatt fått äga frågan. Men HD-beslutet kortslöt debatten. Och än värre: eftersom kongressen ändå hade gjorts maktlös så kunde såväl abortanhängare som abortmotståndare gå till val på vilka dumheter som helst. De slapp ta hänsyn till en helhet som både omfattar etiskt rimliga tidsgränser och farorna med illegala källaraborter.
I stället blev frågan ett medel för insamling av kampanjpengar och för intern mobilisering. Ytterkanterna radikaliserades men utan att några avgörande beslut kunde fattas. Och så där tuffade det på, ända till 2022 när Högsta domstolen skiftat rejält efter att Donald Trump fått in tre nya konservativa domare.
HD-beslutet avskaffade inte aborträtten, som nästan alla medier hävdade. Det avskaffade den konstitutionella aborträtten, vilket innebar att abortfrågan skickades tillbaka dit den funnits före 1974, nämligen de femtio delstaterna. Effekten blev något som påminner om när man spränger i biljard.
Nu är abort praktiskt taget förbjudet i fjorton delstater. Ett tjugotal tillåter betydligt senare aborter än något EU-land. Åtta delstater har ingen tidsgräns alls. Den delstat som mest liknar Sverige är, möjligen något oväntat, Utah. Vi må anse att vi är progressiva föregångare, men på den amerikanska abortskalan är Sverige ett republikan-fäste dominerat av mormoner.
På den amerikanska abortskalan är Sverige ett republikan-fäste dominerat av mormoner.
Men var finns de amerikanska väljarna? Intressant nog har opinionen hållit sig relativt stabil. I decennier har anhängarna varit fler än motståndarna, samtidigt som det funnits och finns ett brett motstånd mot väldigt sena aborter. Något förenklat kan man säga att snitt-amerikanen skulle acceptera de lagar som dominerar i Europa, alltså i huvudsak fri aborträtt fram till någon gång mellan vecka 13 och 20.
I nuläget är det Republikanerna som drabbas mest av denna dissonans mellan väljare och valda. Partiet har länge dragit nytta av det enorma gräsrotsarbete som väckelsekristna utför i valrörelserna, i trygg förvissning om att Högsta domstolen hindrar dem från att helt gå den väljargruppen till mötes. Men sedan 2022 fungerar inte den formeln och Republikanerna är även beroende av andra väljargrupper, som möjligen vill begränsa aborträtten men absolut inte avskaffa den.
Kentucky är en bra illustration av det republikanska dilemmat. Delstaten är övervägande konservativ. Dess kongressdelegation består av sex republikaner och en demokrat. Ändå vann Demokraterna guvernörsvalet 2023, trots stort missnöje med Joe Biden och det ekonomiska läget. Kentuckys nya abortförbud anses av många ha fällt avgörandet.
På sikt är det svårt att se annat än att båda partier behöver landa i något som liknar den europeiska huvudlinjen. Det är talande att Donald Trump, som varit avgörande för att riva upp Roe v. Wade, nu har låtit meddela att han inte tänker underteckna något nationellt abortförbud. Lika talande är att Joe Biden, som har stora problem med både ekonomin och utrikespolitiken, har gjort aborträtten till en central valfråga. Båda inser att Republikanernas officiella linje är för rigid för åtminstone fyra femtedelar av väljarna.
Donald Trump har förändrat Republikanerna på en mängd områden. Frågan är om hans auktoritet räcker för att göra det även här. Och Joe Biden må utlova ett kongressbeslut om fria aborter. Men då behöver han sannolikt få med sig Demokraterna på någon form av tidsgräns. Den stora abortstriden står kanske inte längre mellan partierna, utan inom dem.